• Anonym (Lie)

    Min sambo och mamma blev ovänner igårkväll....(långt)

    Helt knäckt är jag och vet inte var detta ska sluta.

    Min sambo och jag har haft det ganska jobbigt periodvis. Och detta är en sån period när vi har det jobbigt. Det är slutet av terminen (han har snart pluggat i 4 år) och då mår han alltid lite sämre och blir på väldigt dåligt humör. Han kan då och då lägga väldigt nedlåtande kommentarer till mig och har lätt för att tycka att allt jag gör är fel. Två gånger har jag gett honom ultimatum att skärper han sig inte så får vi gå skilda vägar och då har det givetvis alltid blivit bättre.

    Han har en väldigt bra relation till mina föräldrar då han inte har så bra till sina egna. Dom behandlar honom väldigt likvärdigt med mig. Han får julklappar och presenter för runt 1000-1500:-, dom bryr sig om honom, plus att dom har alltid hjälpt oss väldigt mycket ekonomiskt då vi i stort sett alltid haft strul med det. Med andra ord så är han som vilken annan som helst i familjen för mina föräldrar och han har själv sagt att han trivs bättre med mina föräldrar än sina egna.

    Då till saken....
    Igår hade vi varit där nästan hela dagen. Och hade ätit middag. Pappa ger den stora hunden mat och vår son (drygt 2 år gammal) går rakt ut till hunden. Då säger jag till honom att han inte ska röra honom när han äter och det tycker min sambo är rent befängt eftersom då visar vi att hunden har högre rang än sonen. Nåja vi har en disskusion om det och sen är det slutpratat. Dock så kom vi inte överrens i diskussionen.
    Då ska vår son ta ett glas från bordet. Så säger sambon nämen sätt det på golvet. Och menar på att det är precis lika rätt som att han ska vara lägre rang än hunden när den äter. Sen lägger han nån drypande kommentarer till mig och då kan inte min mamma hålla sig längre utan börjar mumla en massa och smälla med skåpsdörrar och stolar.

    Då exploderar sambon och skriker vilken jävla dotter dom har och att vi alla är så dumma i huvudet. Tydligen så har han gått och kokat över detta ganska länge och nu rann bägaren över. Och mamma säger något om att dom har ställt upp så mycket för oss och för han och allt han visar dom är sura miner. (Han är ofta på dåligt humör när vi är hos dom) För mig är det rent svart så jag minns inte vad dom sa till varandra mer än att dom skrek på varandra och sen rusade sambon ut.

    Efter en stund gick jag ut efter honom och ringde honom på mobilen. Men det tryckte han bort två gånger sen stängde han av telefonen. Senare kom han tillbaka och sa att vi inte skulle ha bilen mer.
    (Vi har haft föräldrarnas gamla bil i ett halvår, dom har låtit oss låna den eftersom det underlättar både för dom och för oss)
    Utan pappa skulle köra oss hem. Sen så vart det tyst.

    Han har inte tilltalat mig alls sen igårkväll.

    Och jag vet inte hur jag ska ställa mig eller hur jag ska gå vidare.

    Efter min son så är sambon och mina föräldrar dom tre viktigaste männsikorna i mitt liv. Jag klarar inte av att dom är ovänner. Jag bara gråter nu. Det är så svårt att förklara dessa känslorna men jag kände att jag behövde skriva av mig lite då jag inte har någon att prata med det om.

  • Svar på tråden Min sambo och mamma blev ovänner igårkväll....(långt)
  • trötter22

    det kanske är bra att som har fått ventilera? asså om dom känner varran bra så tror jag inte att det är så farligt. men dom måste prata med varandra om vad som hände, låt det inte gå för lång tid. allt blir bättre om dom bara pratar ut.

  • Anonym (???)

    Men det är väl inte ok att han gapar om att du är dum ihuvudet? Det blir jag mest oroad över. Se över er relation först, hur mår du i relationen. Sedan kan ni ta tag i föräldrarelationen.

  • Storm07

    Brukar din sambo ofta ösa ur sig likande saker till dig när ni är ensamma? Av vad du skriver tyckar jag inte alls det är konstigt att dina föräldrar till slut reagerade på din sambos sätt att bete sig. Tycker du din sambos beteende var okej? Jag tolkar det som om dina föräldrar stod upp för dig när du inte gjorde det själv... Att kalla dig dum i huvudet är inte acceptabelt och jag hade också reagerat om någon sagt så åt min dotter i mitt eget hus.

  • Anonym (Lie)
    trötter22 skrev 2006-11-25 07:00:06 följande:
    det kanske är bra att som har fått ventilera? asså om dom känner varran bra så tror jag inte att det är så farligt. men dom måste prata med varandra om vad som hände, låt det inte gå för lång tid. allt blir bättre om dom bara pratar ut.
    Min sambo kommer aldrig gå med på att "prata ut". Men jag kommer kräva att dom ska be varandra om ursäkt för båda gjorde fel. Det värsta är att dom är lika stolt båda två.
    Anonym (???) skrev 2006-11-25 07:53:29 följande:
    Men det är väl inte ok att han gapar om att du är dum ihuvudet? Det blir jag mest oroad över. Se över er relation först, hur mår du i relationen. Sedan kan ni ta tag i föräldrarelationen.
    Nej det är väl ännu ett problem. Det är ju det som gjort mamma arg under en ganska lång tid att han är väldigt nervärderande mot mig. Han har ju läst på högskola i 4 år men jag har ingen särskild utbildning mer än gymnasiet. Nä men vem är det som jobbat alltid och försörjt oss? *sucka*
  • Anonym

    Hej
    Det låter i ditt brev som du ursäktar honom ganska mycket. "Han är alltid trött i slutet av terminerna". Vad kommer att hända när han börjar jobba och är trött efter jobbet? Att han pratar så till dig är inte ok och det är definitivt inte ok när han gör det framför er son och använder sonen för att såra dig. Du verkar ha ställt ultimatum men han blir ju inte bättre eftersom du sitter i den här situationen igen.

    Förmodligen mår din sambo dåligt. Annars skulle han väl inte bete sig på det här viset. Men så länge han själv inte vill prata om det kan du ju inte göra så mycket. Jag tycker du ska packa en liten väska och säga att du tror att han behöver vara för sig själv. När han är redo att berätta vad som är fel så kan han nå dig hos dina föräldrar eller hos en kompis (ta med sonen).

    Han måste lära sig att man är två i ett förhållande och att du inte bara kan sitta där och ta skit när ha mår dåligt. Du mår ju också dåligt nu, eller hur?

    Kan själv berätta att min systers man började skälla på mig för ingenting och kallade mig dum i huvudet och att jag inte hade rätt att ha åsikter när jag var i HANS hus eller åkte i HANS bil. Min syster sa då till honom att om hon var tvungen att välja mellan honom och mig skulle han förlora och att hon aldrig mer ville höra honom prata till mig i den tonen. Jag kände mig inte bekväm att åka dit på flera månader och jag har också ställt upp jättemycket med barnvakt och annat hemma hos dem. Killen valde till slut att det var viktigare at vara ihop med min syster än att driva sin ståndpunkt och han har nu bett om ursäkt. Han mådde också väldigt dåligt vid tillfället och var deprimerad.

    Du måste göra något åt detta, för det kommer aldrig att bli bättre annars.

    /T

  • snuttskrutt

    Ja, det låter ju jättejobbigt och så är du i mitten...
    Förlåt mig, men han låter rätt labil... har själv pluggat i 5 år och det är klart man varit stressad osv, men man får inte lacka ur på det sättet. Säg ifrån! Visa/berätta vad han gjort innebär för dig och hur du känner så kanske han kan komma ur sin egen bubbla och få lite perspektiv på saker och ting!
    Jag tror det är viktigt att inte ta någons parti i denna fråga utan bara få honom och dina föräldrar förstå vad deras gräl innebär för dig så alla kan sansa sig, det är ju du och ert barn som blir lidande...

    =) du får vara lite tjejig och gråta förtvivlat och mellan snyft och upprördhet över det som hänt få honom att förstå vad hans agerande utsätter dig och barnet för... så förhoppningsvis sansar han sig och ber om ursäkt till dina föräldrar.

    Ställ inga utimatum (möjligen att ni kan gå till en samtalsbyrå (man kan vara anonym) och reda ut era problem), det brukar aldig bli bra om det bara är ett hot - bättre att lösa det.
    Lycka till!

  • Tessideluxe

    Varför gjorde din mamma fel? Om din son var ihop med en tjej som behandlade honom som din kille behandlar dig, hade du inte sagt något då? Det är hennes jobb som mamma att säga något. Jag tycker inte att hon ska behöva be om ursäkt för att hon reagerade, däremot om hon sade elaka saker under grälet så kan hon be om ursäkt för det.

  • snuttskrutt

    ...eller packa en liten väska som föregående inlägg föreslog. Men bo då hon en kompis några dagar och inte hos dina föräldrar.

  • biomedbonus

    Jag kan förstå honom lite , känns som om dina föräldrar tar en mycket stor plats i eran familj. Samtidigt som de vill vara rättvisa mot din man så kommer de att ta din sida i allt.
    Och det kan kännas väldigt falskt för honom.

    Och att din mamma mummlar och smäller i skåpen hade faktiskt fått mig att explodera. Erat bråk var ju mellan er och ni är vuxna. Att hon lägger sig i så säger rätt mycket om situationen.

    Och hunden , kan han mycket om hundar , jag kan inget så det är inte så lätt att veta allt om ranger, han kanske blev extra stött eftersom allt redan hängde på en skör tråd.

  • Anonym

    sikken idiot,jag ahde bett honom fara å flyga!!

    vem tror han att han är??

    å hur kan du ursäkta honom å ta denna skit???

Svar på tråden Min sambo och mamma blev ovänner igårkväll....(långt)