Min sambo och mamma blev ovänner igårkväll....(långt)

Tycker han är respektlös både mot dig och dina föräldrar! Och vad är det där för stöddig överlägsen attityd? Jag har pluggat mer än 4 år på högskola och jag ser inte ner på mina vänner som "bara" har gymnasieutbildning. Låter som din kille eg har j-vligt dålig självkänsla eftersom han försöker få dig att må dåligt med sina nedlåtande kommentarer.

Ni behöver reda ut det här! Han måste förstå att det inte är ok att prata så till en annan människa. Och han är skyldig dina föräldrar en stor ursäkt. Visst, din mamma skrek tillbaka men sätt dig in i hennes situation. Tänk om ditt barn var tillsammans med någon som allt som oftast var sur, grinig, otacksam och nedlåtande. Hur hade du reagerat då?

Och precis som flera skriver, hur kommer han vara efter en tuff vecka på jobbet sen då? Tycker du verkligen att du förtjänar att behandlas på det sättet? Sätt er ner och prata ut, lyssnar han inte så ställ ultimatum. Kräv att han slutar vara nedlåtande och att ni ska gå i familjeterapi annars så lämnar du honom. I familjeterapin så tvingas han lyssna på dig och får en oberoendes synvinkel på ert förhållande. För om det här fortsätter så lär ni även sonen att det är ok att bete sig så här.

Sen hade du helt rätt ang hunden: man ska aldrig störa en hund som äter. Till och med den snällaste hunden kan (helt naturligt, det ligger i generna) försvara sin mat genom att morra, nafsa eller tom bita.

Angående hunden så har han helt och hållet fel.
Men skulle tro att detta med hunden var nåt han använde sig av.Förmodligen har det kokat i din sambo under en lång tid.Varför?
Skulle jag gissa så känner han sig kanske underlägsen?Är det stoltheten som spökar i honom?Dina föräldar ställer upp på er båda och stöttar er men det sårar hans stolthet som man kanske?
Är det så sårande för honom så borde han inte ta emot all hjälp ni fått och får,det vore det mest sjyssta av han att göra.
Men nu har han inte gjort så,därför tycker jag hans beteende är förkastligt.Skulle vilja säga att han uppträder bortskämt.
Det är han som ska be er alla om ursäkt.

Efter ett sånt betéende skulle jag sätta honom i rang under hunden. Hunden har en given plats i en familj men någon som beter sig så svinigt har inte det tycker jag. Ställ inga ultimatum för då får han välja utan säg bara att han ska be om ursäkt och skämmas, det är det enda han ska göra.

Skylla på stress för att kunna bete sig som en idiot, fy fan säger jag bara.

Oavsett om sambon har anledningen eller ej att vara irriterad på dig eller dina föräldrar så har han agerat helt fel och oproportionerligt. Naturligtvis finns det nu risk att det skapas ett ordentligt avstånd mellan sambon och dina föräldrar.

Din sambo verkar tycka att han är förmer än dig och din familj - det är illa. Jag tycker inte att du ska fjäska för honom i detta läge utan låta honom själv lösa problemet med dina föräldrar. Fråga honom rakt ut hur han har tänkt lösa detta. Ansvaret ligger hos honom själv i första hand att "städa upp" efter sig, och inte hos dig eller föräldrarna.

... och visst var det Du som hade rätt angående hunden. Man ska lära barn att respektera djur, och hunden har rätt att få äta sin mat i fred. Barnet behöver också lära sig att vilken snäll hund som helst kan bli arg och farlig om man stör den när den äter. Angående rang, så brukar man ge hundar mat efter människorna för att markera rang. Att tillåta barnet att störa hunden när den äter är snarare kränkande för hunden än disciplinerande.

Shit vad många går hårt åt sambon och ser "smalt"

Du skriver att dina föräldrar behandlar honom "likvärdigt" med dig men ändå låter det som att det är just du och dina föräldrar, sambon finns med i gemenskapen lite "utanför" - vilket säkerligen är helt normalt just för att du är deras dotter men...

Hur moget var det av din mamma att börja mumla och smälla med skåpsdörrar Är det fler än din sambo som är konfliktrrädda
Hur kul känns det att som vuxen få "hjälp" av svärföräldrarna hela tiden, visst det är i all välmening de stöttar er ekonomiskt och lånar ut sin bil osv. men sambon kanske känner att det även "binder" er närmare till dina föräldrar än vad han egentligen vill

Kan bara relatera till mig själv i ett tidigare förhållande där svärföräldrarna ställde upp och hjälpte oss med pengar, barnvakt m.m - jag kände att det hela tiden skedde på deras villkor, jag skulle vara såååååå tacksam för hjälpen och mer eller mindre svälja allt och bara vara snäll för hur skulle vi klara oss utan dom
Till slut ställde jag ultimatum till min dåpvarande sambo, antingen blir vi vuxna och klarar oss själva eller så drar jag - sambon valde att bli vuxen tillsammans med mig.
Dvs. vi slutade att ta emot pengar och all annan hjälp, farmor o farfar fick umgås hur mkt de ville med sina barnbarn men när vi behövde barnvakt för att vi två skulle göra saker tillsammans så löste vi det på annat sätt.
Vi fick en mkt mkt bättre och mer jämnställd relation till hans föräldrar efter det "brytet" - kanske något att tänka på, att vara mamma&pappas flicka/pojke hela livet är aldrig särskilt bra för ett förhållande

Det känns som om både du, din sambo och dina föräldrar har en hel del att arbeta på i er relation.

Fy vilken jobbig situation, hoppas allt löser sig och att dom lägger sina stoltheter åt sidan.

Först vill jag påpeka att jag inte har mycket respekt för person som klämmer ur sig sådana kommentarer som din sambo.

Min sambo har oxå varit duktig på att kalla mig för korkad, idiot osv under bråk. Jag förstår att han är arg, men blir jag dummare för det?
Det är inte ok och det berättade jag för min man.
Jag hade dock ett väldigt bra exempel på hur en familj med sådan dynamik kan komma att bli och det skrämde honom till att sluta med det. Vi vill inte ha en familj som kallar varandra idioter, korkade, feta kossor när vi blir arga.

Och det här med dåligt humör för plugget, det är inte heller ok. Min sambo var oxå en sån person som tog med sig humöret eller stressen från jobbet. Det skulle då vara helt okej att han var grinig och sur. Men det tycker inte jag. Det var inte jag som skapade humöret åt honom. Jag så då att han gärna fick prata om vad det var som gjorde honom på dåligt humör, han får gärna gnälla, men inte på mig.
Det har faktiskt oxå fastnat. Nu så säger han bara att han haft en dålig dag och kanske varför. Sen verkar han släppa det.

Lycka till med allt.

Ville oxå tillägga att jag håller med föregående skrivare om hunden. Min hund är världens snällaste men om det inte ligger spik i hans mat så stör jag honom inte.
Och jag tror att en hund tycker det är ännu jobbigare om ett barn kommer fram eftersom hunden inte riktigt vet vad eller när han kommer göra något.

Finns ingen ursäkt som berättigar din sambo att kalla dig för en massa negativa saker inför din familj eller öht. Om han mår dåligt, visst, det kan man göra, men lite hyfs får man faktiskt visa. Han verkar otacksam. Något säger mig att dina föräldrar inte skulle bli förkrossade om de inte behövde hjälpa er så pass mycket som de gör. De gör de nog med glädje men jag tror att de skulle förstå om ni ville klara er bättre själv?

Din sambo behöver kanske lite psykologisk hjälp att tackla sina känslor och sin aggressiva känsla?
Jag kan inte se att dina föräldrar gjort något fel. Om jag hade en dotter vars sambo betedde sig sådär mot henne i mitt hem, då hade jag fräst ifrån rejält. Du är hennes lilla flicka i alla lägen förmodligen och om någon är ond mot hennes barn, då blir hon i försvarsställning för dig.

Jag tycker det låter som om han utnyttjar dig till max.
Studerar på högskola och har årena försörjda av en sambo som säkert också står för markservicen med. Sen drar han med en fin betald utbildning till en tjej som har mera i huvvet och kräver säkert också vårdnaden om ert barn.
Eller nåt!

Sätt han på plats någon gång och tyck om dig själv. Fattar inte att du låter dig trampas på så här.

Han kanske är orolig för framtiden? Snart färdigutbildad och allt, finns det jobb? Hur blir er liv sen? Kommer han kunna få bra lön? Blir han arbetslös och 4 år direkt ner i avloppet.. osv

Det kan vara förklaring till hans odrägliga beteende, istället för att lufta ut rädslan så kankse han har hamnat i en försvarsposition mot sina närmaste?

Hoppas ni reder ut det hela familjen, *kramar om*.

Och du ts kallar aldrig honom för fula saker?
en fråga bra

Tack så mycket för alla svar. Även om det har smärtat så känns det bra att höra det från andra. Har haft fullt upp och därför inte haft tid att svara.

Tror mest att det handlar om sambons stolthet, som någon skrev att han är så pass gammal och familjefar och då känner han sig dålig som måste ta emot så mycket hjälp från svärföräldrarna.

Jag förstår inte heller alltid att jag låter mig trampas på men du tramade just nu på mig då du skrev "till en tjej som har mera i huvvet".
Precis lika nervärderande som hans åsikter! Jag har precis lika mycket i huvudet som någon annan trots att jag inte är högskoleutbildad.Mycket handlar om oro just för att han inte har någon aning om han kan få jobb efter utbildningen eller om han måste ta ytterligare ett år.
Tack för kramarna! En bra fråga... Nej det gör jag faktiskt inte. Mitt temprament är ungefär som en sköldpaddas. Det ska mycket mycket till innan jag blir irriterad och för att jag ska använda ett sånt språk ska det ännu mer till. Tror faktiskt aldrig jag har varit nervärderande mot honom.

"Sen drar han med en fin betald utbildning till en tjej som har mera i huvvet och kräver säkert också vårdnaden om ert barn.
Eller nåt!"

Fy vad taskigt skrivet. Vad tusan menas med det där "mera i huvvet"?

Men har ni pratat ut om detta TS? För det är inte ok att behandla någon så som han gör mot dig. Även fast han har stressigt i skolan, jag har också mycket jobb där men det ger mig inte rätten att behandla min man som skit. Kan du inte släpa han iväg till en terapeut? Inser han själv vad han gör, och ber han sen om förlåtelse? För ser han inte ens att han gjort fel tycker jag inte han verkar som en särskild schysst karl... 

Respektlöst för att yttrycka mig milt. Och potentiellt farligt.

Han måste komma över sina egna problem och låta bli att ta ut det på andra.

Vill bara säga att högskoleutbildning inte har något med hur smart man är att göra. Vissa väljer att plugga vidare, andra inte. Sen spelar det ingen roll om personen ifråga är smart eller dum.

Efter att ha läst vad du har skrivit så är det enbart sambon som ska be om ursäkt. Han har, som tidigare påpekats, helt fel ifråga om hunden. Han muckade bråk, gav dig drypande kommentarer och kallade dig jävla dotter och sa att du och dina föräldrar var dumma i huvudet. Detta efter att ha ätit deras mat och sedan har han mage att köra iväg i deras bil......
Han låter som en stor, omogen, elak loser i mina öron och skulle behöva lära sig uppföra sig som folk. Sånt uppförande är helt enkelt inte acceptabelt.
Jag förstår att detta är fruktansvärt jobbigt för dig (eftersom du älskar honom) men han verkar inte vara snäll med dig. Är det verkligen det här du ska stå ut med år efter år? Vad händer när det blir stressigt på (det framtida) jobbet för honom, ska ha skrika att du är dum i huvudet då och hur kommer det att påverka er son då hans far inte visar respekt för han mor?
Det enda sättet att lösa det här är att få sambon att inse hur tokigt han uppfört sig och se till att han verkligen ber om förlåtelse av hela sitt hjärta. Vägrar han inse fakta är han nog tyvärr inte mycket att ha. Kram Sar

Hejsan!

Ledsen att det kunde läsas så fel.
Blev själv så upprörd, men vet att inte ironi går att läsa i skrift.
Fram till Eller nåt, var mera ironiserande än verkligheten. Inte behöver ju livet bli så här som jag framställde det, att han drar efter en tid.

Jag menar inte heller att du är dum, men de orden kom just för att jag upplevt detta med en väninna och hennes fd. kille. Han drog med orden att hon var dum efter att hon försörjt honom i många år.

Men jag hoppas verkligen att du kan se vad jag ville få fram med mitt tidigare dåliga inlägg.
Du behöver stå upp för dig själv då du är värd mycket mera än du får.

För det första så vet väl de flesta något så när intelligenta människor att man aldrig rör en hund som äter, då den då i frustration över att bli störd kan hugga.... Att dessutom låta ett barn göra det är ju totalt idiotiskt.... Du gjorde helt rätt som sa ifrån.....