• Anonym

    Jag hinner aldrig längta efter honom, problem med intensiv man

    Jag har precis träffat en man som jag är mycket intresserad av men jag hinner liksom aldrig känna efter eftersom han alltid är före mig med att ringa och messa.
    Vi fann varandra direkt, vi har jättemycket gemensamt och trivs bra med varandra men så här tidigt vet man ju inte riktigt vad man känner.
    Han är jättegullig, väldigt romantisk och uppvaktande, så där som jag tror att många kvinnor vill ha det, men jag är inte riktigt så.
    Jag kommer från en familj där man nästan aldrig kramades eller sa snälla saker, tvärtom, så jag är inte riktigt van vid det här översvallande sättet. Jag känner mig liksom pressad att motprestera och jag är nog inte redo för det.
    Idag dröjde det innan han hörde av sig och då hann jag faktiskt tänka på honom och inse att jag tycker mycket om honom, jag hann nästan sakna honom också men så skickade han ett sms. Önskar att jag hade fått göra det först.
    Han hävdar att han inte brukar vara så här utan att han bara gillar mig så mycket och det är förstås en komplimang men jag kan inte låta bli att undra om han tröttnar lika fort som han blir intresserad. Jag är nog rädd för att han ska locka fram de känslor jag vill hålla tillbaka och sen dra när han har 'fått mig'.
    Ursäkta svamlet, jag vet nog inte riktigt varför jag känner så här, vore tacksam för råd :)

  • Svar på tråden Jag hinner aldrig längta efter honom, problem med intensiv man
  • Anonym

    Jag hade samma problem som du - i början. Tyckte att jag aldrig fick vara själv. Vet inte om det är en tröst men den intensiva fasen går nog över så småningom. Tyvärr gjorde jag misstaget att försaka det mesta annat för hans skull och nu när passionen lugnat sig har han gått tillbaka till kompisar och fritidsintressen medan jag har svårt att ta mig för saker, har liksom vant mig av med det.

    Så - njut av intensiteten men tappa inte bort dig själv utan kräv att få göra saker på egen hand oxå...

  • murcia

    .....men säg vad du känner....

    Som du skrev här, ungefär. Var f ö ett råd jag gav en vänninna igår med.

    Sa åt min darling i början att ta det lungt, för jag blir rädd och flyr (tycker inte om att känna mig inträngd i ett hörn). Inte så att jag inte ville höras av. Efter vi pratat om det var vi var rätt snart i balans. Han ville så klart inte skrämma iväg mig heller. Nåja ibland blir det missförtånd och misstolkningar.

    Nuförtiden så tycker jag att han hållit för stor distans.....(=är man aldrig nöjd )

    Har nog samma rädslor som du, blir lite rädd för människor som verkar mer kära i kärleken och inte i MIG. Å det tar tid och känna mig. Liksom jag tycker det tar tid och lära känna en annan även om jag kan bli dunderattraherat på bråkdelen av en sekund!

Svar på tråden Jag hinner aldrig längta efter honom, problem med intensiv man