Jag hinner aldrig längta efter honom, problem med intensiv man

Jag har precis träffat en man som jag är mycket intresserad av men jag hinner liksom aldrig känna efter eftersom han alltid är före mig med att ringa och messa.
Vi fann varandra direkt, vi har jättemycket gemensamt och trivs bra med varandra men så här tidigt vet man ju inte riktigt vad man känner.
Han är jättegullig, väldigt romantisk och uppvaktande, så där som jag tror att många kvinnor vill ha det, men jag är inte riktigt så.
Jag kommer från en familj där man nästan aldrig kramades eller sa snälla saker, tvärtom, så jag är inte riktigt van vid det här översvallande sättet. Jag känner mig liksom pressad att motprestera och jag är nog inte redo för det.
Idag dröjde det innan han hörde av sig och då hann jag faktiskt tänka på honom och inse att jag tycker mycket om honom, jag hann nästan sakna honom också men så skickade han ett sms. Önskar att jag hade fått göra det först.
Han hävdar att han inte brukar vara så här utan att han bara gillar mig så mycket och det är förstås en komplimang men jag kan inte låta bli att undra om han tröttnar lika fort som han blir intresserad. Jag är nog rädd för att han ska locka fram de känslor jag vill hålla tillbaka och sen dra när han har 'fått mig'.
Ursäkta svamlet, jag vet nog inte riktigt varför jag känner så här, vore tacksam för råd :)