Hej, jag undrar hur ni "straffar" era barn om dom gjort något dumt som att slå dig, göra sönder något med flit, inte lyssna m.m.
OBS! Med "straffa" menar jag INTE att slå barnen utan att tillrättavisa att dom gjort fel!
Jag har själv en 2-årig dotter som börjat trotsa och gärna inte lyssnar när jag säger till om hon gjort något dumt. Behöver tips och råd hur jag kan göra så hon förstår att hon gjort fel!
Tacksam för alla svar!
Lioness
när ebba gör något som hon ej får...tex. slåss, rivs eller liknande...då säger vi lugnt och fint att så får man inte göra. vi förklarar varför (ont, ledsen osv). sen förklarar vi vad man ska göra (klappa, krama osv)... om det sedan upprepas så säger vi att vi inte vill vara med henne när hon gör så. och sen går vi ifrån henne (om vi leker på golvet i vardagsrummet så går jag tex. in i köket 3 meter bort) och så säger jag att jag gärna leker med henne igen när hon inte slåss mer. denna metod har varit extremt effektiv för oss. det var en vecka när hon höll på och testa mycket med att slåss, rivas och bitas...men sen vi började med denna grej så har det helt försvunnit. på kort tid! hon vet nu vad som gäller och behöver inte testa mer. antar jag. hon är 2 och ett halvt år våran älskade tös.
Vi har kört liknande, nu är hon 3 det fungerar bra, har fått öka det lite med att hon får gå in på sitt rum och tänka en stund och komma ut när hon vill säga förlåt, sen pratar vi om det och varför man inte får slåss, nu testar hon mycket mot hunden, tålig hund men man FÅR inte göra så, men det går i perioder, de får en trots släng på en vecka sen e det lugnt ett tag, sen när man minst anar det kommer en ny, men nu börjar det lugna sig.
Jag har hittills aldrig straffat eller hotat mina barn. Oftast finns det en anledning till att de beter sig på det sätt de gör. "Trots" handlar om att frigöra sig, att prova gränser och förmågor. Det krävs en hel del tålamod att förklara, visa och lyfta undan men det går.
Vi säger till bestämt. Kanske förklarar.
På något sätt handlar det också om att de vill ha någon form av bekräftelse. Ju mer min son får vara med och var delaktig desto mindre är han sådan. Om han ändå gör saker försöker jag säga att man ska klappa fint istället och visa hur man gör.
Ett problem vi har är att när vi säger till på skarpen så skrattar hon bara, tycker det är kul...! Oavsett hur arg man är...
Nån som har nån lösning?
Lioness
Min tjej är 1 år och 8 månader och har precis börjat förstå att det kan hända nåt när vi säger ifrån. Men än så länge handlar det bara om att vi tex säger att om hon inte sitter ner i stolen vid bordet så får hon gå ner på golvet, brukar fråga om hon vill gå ner och säger hon nä så säger jag "sätt dej ner då för annars får du gå ner på golvet". Oftast lyssnar hon annars får hon gå ner på golvet då kan det bli protester och då förklarar vi varför det blev så och om hon vill sitta i stolen så får hon göra det igen och då brukar hon sitta ner, blir det samma sak igen så får hon finna sej i att vara på golvet.
Bara ett exempel men vi straffar inte än, bara visar att om hon inte gör som vi säger så får det konsekvenser.
Jag pratar med "hårdare" röst mot min son (skriker ej) och ber honom se mig i ögonen. När han ser mig i ögonen och vi har ordentlig kontakt talar jag om för honom vad han gjorde för fel, och han svarar faktiskt då och ber oftast om ursäkt. Sedan kramas vi.
allvarligt, är det aldrig nån som skriker år sina barn?
jag brukar örklara lugtn o fint först, lysnar han ej då, så brukar det till salut bli skrik av det hela, tyvärr.
allvarligt, är det aldrig nån som skriker år sina barn?
jag brukar förklara lugtn o fint först, lysnar han ej då, så brukar det till slut bli skrik av det hela, tyvärr.