Monster!!

du får vänja dig brukar avta ungeför när barnet flyttar ut har själv 4 barn så borde veta

du får vänja dig brukar avta ungeför när barnet flyttar ut har själv 4 barn så borde veta

du får vänja dig brukar avta ungeför när barnet flyttar ut har själv 4 barn så borde veta

här kanske obdrop.blogspot.com/2006/03/adapt-improvise-overcome.html

Dom blir sådär..
det är otroligt roligt att bli pappa. Men ställ in dig på från början att det åxå är otroligt mycket jobb. inte bara med ungen utan åxå med din kvinna

Knepigt.
Det handlar lite om att smälta in i tapeterna.
Men inte bli alltför beige, dvs det får inte bli för uppenbart.
Det är en intressant period, konflikt hantering ala "vänd andra kinden till".
Det är tokmassa hormoner, det går över.

Varför ska du ha det bättre än vi andra haft det...

Det är inget illa menat. Det är hennes hormoner som spökar. Hon har en oro för att hennes kropp förändras. Plus det faktum att även hon är nervös inför detta att bli förälder.
Uppmuntra henne genom att tala om hur fin hon är. Det brukar dämpa aggressionerna lite.

Känner inte igen fet fär. men min sambo hade väl typ 2 humörsvänningsdagar under hela graviditeten. håll dig gömd säg ABSOLUT inte emot utan håll med om att det var du som gjorde fel.

Känner inte igen fet fär. men min sambo hade väl typ 2 humörsvänningsdagar under hela graviditeten. håll dig gömd säg ABSOLUT inte emot utan håll med om att det var du som gjorde fel.

visa att du bryr dig och älskar henne, du vet de vanliga tjejnojadämpare.

Mitt tipps är att:

1, Lär dig skratta åt hennes utsvägningar, det gör det lättare för henne och dig att få distans till problemet.

2, läsa på och verkligen bekräfta för dig själv att många tjejer blir faktiskt så här och det är normalt.

3, stå ut. det går över jag lovar.

min tjej var fruktansvärd. men man ska inte ta hur mycket skit som helst, dom blir på detta vis för att pröva dig, det är ett inbyggt naturligt test för att se om du duger som pappa under den kommande mycket jobbiga perioden.

visa att du finns där, att du är trygg och hon kan lita på att du inte drar fast hon beter sig som en jävla idiot.

min sambo hade nästan konstanta humörsvänngningar i 7 månader typ. med första barnet. Andra barnet då viste hon att jag klarat testet så det var en mycket bättre graviditet ur den synpunkten.

att en graviditet är mysig är bullshit, det kan vara helvetet på jorden, jag bröt samman 3-4 gånger. och det var nära flera gånger på att total haverera.

håll ut killen det blir bättre.

jag kan säga vad som inte funkar med att börja med...

gå INTE fram och nyp tag i hennes jätteömma bröstvårta och säg åt henne att passa sig, det smäller....

Jag tycker inte heller att man ska gräva ner sig av ilska, det loosar du på i långa loppet då du förmodligen får ett utbrott och gör något du undrar över..

Jag har sagt vid ett par tillfällen: Jag VET att du är gravid och att du har ditt med hormoner och allt vad det innebär men jag är ingen jävla slagboll.. vi ska väl fortfarande kunna prata om allt utan att du ska explodera utan minsta förvarning??

Jag älskar dig och allt som du nu har fått för dig om att du inte är sexig längre, att du inte duger och att du själv känner dig väldigt osäker är något som DU SJÄLV måste försöka hantera,. jag finns här för dig det VET du!

säger du det med 100% känsla och hon fortfarande inte förstår är du nog bortom all hjälp :|
jag tror 100% att dom måste få sig en ordentlig tankeställare och verkligen INSE att man faktiskt älskar dom precis lika mkt även fast dom är gravida (även om jag inte var lika sugen på sex under höggraviditetstiden hähä)

Jag tror att problemet ligger i att man själv blöjar till sig och beter sig annorlunda mot sin partner och bara den saken gör dom tokiga inombords.. bara mina tankar iofs men så pass påläst är jag att det måste ligga NÅGONTING i det iaf :)

Lycka till!

Och för att spä på det hela så är det oftast inte slut bara för att barnet föds utan sedan kommer nästa period där modern ska finna sin nya roll som förälder, och hormonerna fortsätter väl att flöda i kroppen fram tills dess att ammningen upphör. Så bit ihop....HÅRT.

Japp det är bara att ta det lite lugnt å parera hennes utbrott, man lär sig efter en stund ^^

Uppskatta henne å visa att du älskar henne, som de har sagt här i tråden tidigare.

Annars känner du att det är på väg att explodera gå ut en runda, eller gör ett träningspass eller något annat som du kan ventilera din aggrestion/frustration på.

Det kommer att ta slut någongång ;)

ber, tjatar, gnäller eller tillrättarvisar hon dej så köra bara med ett kort "ja älskling".. de kommer man undan mycke me

Känner igen situationen(är inne i den nu).

Har själv brutit ihop ett antal gånger på grund av diverse anledningar.
Men jag är inte tillräckligt stark för att stå emot. Jag gör alla fel en blivande pappa inte ska göra.
Jag påpekar vad hon gör för fel o allting förvärras oerhört. :(

Vet att jag måste vara den lugna personen jag egentligen är.
Men när jag blir så sårad att jag brister i både tårar och frustration är det inte lätt.

Vi bor inte ens ihop längre. Hon flyttade ifrån mig efter ungefär halva graviditeten. Då vi endast hade bott tillsammans i två-tre månader.
Vi ses inte alltför ofta längre o det blir desto svårare att stå emot allt man får ta.

Jag hoppas bara att hon ska inse att jag inte är så dålig som hon kanske tror.
Jag är bara djupt förvirrad inombords.

Någon som går igenom samma procedur?
Vore bra att ha någon att prata med.

/Christopher BF 8 Maj

Stopher:
Jag här hört om fler som hamnade i samma situation som dig.
Det här kanske låter tufft men det är dags att rycka av sig all känslighet som du jobbat hårt att bygga upp, och att inse att en mans tårar är verkligen tuffa får män får inte gråta. I alla fall inte du just nu. Klä upp dig fint, och ställ dig framför spegelt och titta djupt i dina egna ögon och ta fram tigern som sover. Sedan, ta dig till din tjej, och gör klart för henne att det bladet är vänt.
I min mening tappar jämställdhet sin mening när kvinnan blir gravid, hon blir riktigt kvinnlig då och börjar se det minsta som kan skada hennes barn. Den minsta osäkerheten och hon smäller av! Då krävs det att mannen blir manlig och skyddar kvinnan in i det sista (något som ingen klarar av till 100%, därav får alla skit då och då), och det innebär att följa instinkterna och släppa allt annat. Inga utgångar, inga spel, kompisar osv. Hon måste vara center av hela ditt liv. Först hon, sedan hon och barnet. Hon är osäker just nu och behöver någon att luta sig mot. Du har uppenbärt inte varit någon stadig vägg, men det är dags att lägga på lite mer betong. Alla vi män har det i oss, vill du det verkligen kan inget stoppa dig!
Det är trots allt vår främsta naturliga uppgift. Lycka till!