Monster!!

Känner igen situationen(är inne i den nu).

Har själv brutit ihop ett antal gånger på grund av diverse anledningar.
Men jag är inte tillräckligt stark för att stå emot. Jag gör alla fel en blivande pappa inte ska göra.
Jag påpekar vad hon gör för fel o allting förvärras oerhört. :(

Vet att jag måste vara den lugna personen jag egentligen är.
Men när jag blir så sårad att jag brister i både tårar och frustration är det inte lätt.

Vi bor inte ens ihop längre. Hon flyttade ifrån mig efter ungefär halva graviditeten. Då vi endast hade bott tillsammans i två-tre månader.
Vi ses inte alltför ofta längre o det blir desto svårare att stå emot allt man får ta.

Jag hoppas bara att hon ska inse att jag inte är så dålig som hon kanske tror.
Jag är bara djupt förvirrad inombords.

Någon som går igenom samma procedur?
Vore bra att ha någon att prata med.

/Christopher BF 8 Maj