Min man gör mig olycklig.

jag tror inte man kan bli en bra förälder fullt ut när ens sinne är i obalans, jag vet för min man har problem dock inte samma men liknar det du beskriver om att vissa dagar kan han prata öppet om sina problem o andra dagar så blir allt "mitt" fel. Jag har nyligen fått barn o känns inte roligt att ha "två" bebisar på en gång om du förstår, jag måste på ett sätt vara morsa åt honom också och det orkar man inte som nybliven mamma, jag tycker du ska försöka prata med din kille i lugn o ro, för att kanske föreslå att gå i någon slags terapi tillsammans? båda skulle nog må bra utav det. Man blir liksom "medberoende" i förhållanden som dess!! all lycka o framgång önskar jag dig! Kramar