Jag klistrar här in ett långt, men så otroligt fint, välskrivet och genomtänkt stycke om just detta; hur man generellt vill bli bemött i den djupaste sorgen.
Texten är skriven av Elisabeth, som är ängeln Vendelas mamma (och numera även mamma till Vendelas levande lillasyster Vilda!), och finns på Vendelas minnessida: groups.msn.com/vendela
ATT BEMÖTA SORG
Det värsta man kan göra är att undvika den eller de drabbade och/eller att inte höra av sig alls! Tänk dig själv att du skulle hamna i en kris och människor som du hade omkring dig helt plötsligt började uppträda som om du var pestsmittad. Behövs nog inte sägas så mycket mer... Om du inte, mänskligt nog, har modet eller orken just då att närvara i deras sorg, så finns det miljoner sätt att visa föräldrarna att du ända tänker på dem. Föräldrarna kommer aldrig att glömma vem som hörde av sig och vilka som inte gjorde det. SMS, mail, telefonsamtal, blomsterbud, begravningsblommor, gåvor till fonder, vykort... ja, det finns många sätt att framföra sina kondoleanser på. Känner du att du inte vågar närma dig av rädsla för att du inte kan ge tröst, så inse att det finns ingen tröst. Det finns bara modet att våga närvara. Är du rädd för att störa, så går ju allt som är skriftligt bra. Oftast är det så att man tänker på de drabbade, men det stannar vid tanken. De drabbade har ingen aning om hur många tankar du skänker dem om du inte visar dem konkret. Givetvis beror det också på vilken relation ni haft innan på vilket sätt man vill bemöta sorgen.
Lyssna - Man måste inte veta vad man ska säga för det finns inga bra ord. Det finns inga mirakelord som får tårarna att torka och den tröst och styrka du kan ge gör du med din närvaro och att du kan lyssna. Oftast finns det ett stort behov hos de drabbade i början av att prata, prata och prata om det som hänt. Det viktigaste är inte att prata eller säga och göra rätt saker. Du kan säga att du inte vet vad du ska säga och du kan bara ge en kram om du känner för det. Det viktigaste är att våga närvara. Är du osäker på hur någon i sorg vill bli bemött, så fråga hur personen vill ha det just då. Orkar personen inte prata just då, så ta det inte personligt utan försök igen senare.
Bekräfta föräldraskapet - Det är oerhört viktigt och skönt för föräldrarna att höra att de blivit föräldrar. Speciellt då förstagångsföräldrar. De har ju blivit mamma och pappa åt ett efterlängtat barn. Säg inte bara att du beklagar sorgen, utan gratulera gärna till barnet, men beklaga att han/hon inte fick stanna. Föräldrarna är stolta över sitt lilla underverk trots att barnet blev en ängel. Om det går så be gärna att få se barnet, antingen i verkligheten eller på foto. Det kan kännas jättesvårt att se ett dött barn, men oftast ser det ut som om barnet bara sover. Om du inte klarar av det så säg det på ett fint sätt. Det betyder jättemycket för föräldrarna att någon vill se deras barn, för tänk dig in i att ingen skulle vilja se ditt levande barn. Samtidigt som du gör detta så visar du ditt stöd och gör dig själv till en person som delar deras sorg och minnen.
Dela sorgen - Det är inte farligt att gråta vare sig för de drabbade eller dig själv. Det är inte onaturligt att vara rädd för hur man ska våga och orka bemöta sorgen, men tänk på att det som de drabbade går igenom är något de inte valt själva. En person kan välja att lägga sina egna rädslor och tankar åt sidan en stund, men föräldrar som mist sitt barn måste leva med detta hela livet. Genom att våga närvara kommer du att växa som människa, kanske stärka banden till de drabbade och förhoppningsvis få igen av det du själv har givit i framtiden. Det kan kännas skönt för föräldrarna att du delar deras sorg.
Undvik kommentarer som:
Har ni kommit över det än? Kommer man någonsin över det? Man lär sig snarare att leva med sorgen kanske.
Vilken tur att hon/han inte hann att komma hem. Då hade det nog varit ännu värre. Hade det? Hur ska vi veta det? Vi är här och nu i sorgen.
Vad bra att ni har större barn. Skulle det göra sorgen mindre?
Ni är så unga och kan få fler barn. Inget nytt barn kan ersätta det barn som dog.
Bli med barn så snabbt ni kan så att ni kan glömma detta. En ny graviditet innebär oftast oro och glömma? Det gör man ju aldrig. Det är bra att hinna sörja det döda barnet ett tag innan nästa barn kommer.
Hör av er när ni känner er bättre. Varför då? Det är ju nu i sorgen som vännen behövs.
Oj, vad ni måste vara starka. Jag hade aldrig klarat av att gå igenom det ni gör. Detta är en vanlig kommentar som sägs i all välmening, men tänk på att den drabbade inte haft något val.
Det är bara att bita ihop. Det finns inga genvägar i sorgen och att bita ihop är nog bland det sämsta man kan göra.
Det var en mening med det som skedde. Vad för mening då? Vad är det för mening med att små barn dör?
Det var bäst det som hände. För vem då?
Är det inte dags att börja jobba nu? Sorgen är individuell och det finns ingen annan som kan säga åt någon vad som är bäst i ens sorgbearbetning.
Det är inte bra att sitta hemma och deppa. Kanske inte jämt, men det kan finnas ett stort behov av att just sitta hemma och deppa. Det är en del i sorgbearbetningen.
Jag vet hur det känns. Du kanske kan sätta dig in i hur det känns, men du kan aldrig veta hur det känns.
Nu får du sluta älta. Det finns ett stort behov, kanske speciellt hos kvinnor, av att prata om och om igen för att bearbeta sorgen.
Jag skulle aldrig i livet gå till någon hjärnskrynklare. En människa i kris eller sorg kan behöva att få prata ut eller reda ut tankarna hos en psykolog eller kurator och få slippa onödiga och okänsliga kommentarer.
Tiden läker alla sår. Om det ändå vore så väl.
Erbjud praktisk hjälp - I början är allt kaos och ork, handlingskraft och initiativförmåga varierar väldigt. Praktiska enkla saker kan kännas som oöverstigliga hinder. Erbjud gärna hjälp med matlagning eller bjud på mat utan sociala krav. Barnpassning av syskon är också bra, så att mamman och pappan kan få sörja en stund i lugn och ro. Leta gärna reda på passande sånger för minnesstund eller begravning. Skriv gärna ner adresser och internetadresser till föreningar som är lämpliga. Föräldrarna kan då lätt söka kontakt om de själva vill.
Viktigt är att inte ta över kontrollen och göra saker för föräldrarna, så att de känner att de själva inte är med och påverkar. Hjälp föräldrarna på deras villkor. Det är till oerhörd stor hjälp i deras sorgbearbetning att få ha gjort och bestämt så mycket som möjligt själva.
Glöm inte pappan - Det är lätt hänt att fokusera mycket på mamman då hon burit barnet i magen, men det är viktigt att inte glömma pappan och hans sorg också. Ofta tar pappan en roll som den som ska klara av allt praktiskt runt omkring och dessutom tillgodose den sörjande mammans behov. Pappan behöver också sörja och få stöd.
Syskon - Låt syskonen vara med och prata om barnet och döden. Undanhåll inte allt prat om det döda barnet utan låt det få ett naturligt sätt att prata om det som hänt. Säg inte till syskon att vara duktiga, starka eller snälla för sina föräldrars skull. Syskonen behöver också sörja.
Mor- och farföräldrar, föräldrars syskon och andra närstående har också sorg. Både sorg över barnet och sorg över att se personer de älskar sörja. Om du är vän till någon av föräldrarnas närstående, så ge dem gärna omtanke också.
Förståelse
Sorgen är som en berg- och dalbana och alla sörjer olika. Ibland har föräldrarna mycket handlingskraft för att sedan inte orka eller klara av någonting. Ibland har föräldrarna behov av att prata och ibland inte. Ibland vill föräldrarna vara ifred och ibland inte. Visa gärna förståelse för detta och ta ingenting personligt om du blir avvisad. Bättre att visa sitt stöd vid fel tillfälle än att inte visa något stöd alls.
Många föräldrar, inte alla, handskas med många känslor som vrede, avundsjuka och oro. Låt dem känna dem känslorna utan att förringa dem. Det tillhör sorgen. En del föräldrar har svårt för att se och träffa andra barn och då speciellt andra barn i samma ålder som det egna barnet som dött. Prata med dem om det är t.ex. kalas så att de hinner förbereda sig mentalt och kan styra själva om de orkar komma eller ej.
Visa gärna att du finns för dem även när den första tiden passerat. De flesta visar sitt stöd i början. Föräldrarna kan känna sig bortglömda i sin sorg.
Fråga gärna om barnet, förlossningen, graven, begravningen o.s.v. På så sätt känner föräldrarna att deras barn och deras sorg inte är bortglömd.
Förstå att föräldrarnas sorg kan uppta all deras tid och kraft, men att de efter ett tag så sakteliga kan börja blicka utåt och mot andra igen.
Lämpliga gåvor
Tid, omtanke och praktisk hjälp.
Blommor hem och/eller till begravningen.
Ett ljus som föräldrarna kan tända vid speciella tillfällen eller varje dag. Vissa ljus i ex. tenn går att gravera med barnets namn och datum.
"Doptavlor" i ex. nysilver eller tenn där föräldrarna kan gravera in barnets uppgifter. Finns både med och utan dopdatum.
Medaljongsmycke med plats för ett litet foto och kanske en hårlock.
Kramdjur. Det finns så många fina nallar...
Fotoalbum och fotoramar med passande motiv att för föräldrarna samla foton och minnen kring graviditet, förlossning och tiden efteråt.
Fina kistor finns att köpa som ex. liknar en skattkista eller en enkel träfärgad som går att måla eller dekorera på annat vis. Där kan föräldrarna samla minnen att lägga i.
Änglar. Det finns många vackra saker med ängelmotiv.
Musik med passande låtar. Ex. Carolas "Sov på min arm". Låten "Jag vill alltid älska" är skriven med tanke på små barn som dör.
Böcker om sorgbearbetning för både vuxna och barn.
Passande dikter sända med brev eller e-mail eller en poesibok i present.
Pengagåva till någon forskningsfond. Ex. Föreningen för spädbarnsdöd har en forskningsfond med postgiro 90 02 12 - 2. Om du vill att din gåva skall bli till ett minne för ett specifikt barn, så notera barnet samt föräldrarnas namn, så sänder dem en hälsning till familjen om din gåva. Se deras hemsida
Ekonomisk hjälp till ex. att äta ute, saker till barnet inför begravningen, minnessaker, blommor o.s.v.
Om du är osäker på om det är en passande gåva, så fråga!
Sorgen är individuell - Acceptera att ditt sätt att sörja kanske inte är på samma sätt som de som drabbats. Dina lösningar kanske inte passar de som drabbats. Om man ska generalisera så finns det skillnader i kvinnlig och manlig sorg. I början är behoven ganska lika för båda för att sedan ändras. Kvinnan har ofta stort behov av att gå igenom det som hände och prata och prata, medan mannen vill sysselsätta sig själv och slippa bli påmind. Även om det skulle vara på det sättet så är det ingen som sörjer mindre än den andre. Sorgen ändras också med tiden och det kan gå fram och tillbaka. Även om föräldrarna skrattar och är glada en stund, så kanske de gråter när de kommer hem. Att skratta en stund kanske ger dem orken att gråta och sörja och betyder inte att sorgen är över.
Kom ihåg bemärkelsedagar - Alla månadsdagar, speciellt första året, är oftast av betydelse för föräldrarna. Alla högtidsdagar som födelsedagar i familjen, bröllop, dop, påsk, allhelgona-helgen, julen, midsommar är dagar som sorgen kan kännas extra svår. Barnet skulle ju ha varit med på dessa dagar tillsammans med familjen och i gemenskapen. Många kan av missriktad hänsyn välja att inte påminna föräldrarna om förlusten just på dessa dagar av rädsla för att föräldrarna ska bli ledsna. Självklart finns barnet med i tankarna hela dagen och tvärtom kan det kännas som om ingen kommer ihåg barnet och sorgen om det inte nämns alls. Barnets födelsedag är fint att komma ihåg och föräldrarna känner att barnet är ihågkommet och att deras sorg fortfarande existerar och att du är där för att dela den med dem.
Besök gärna graven eller minneslunden - Genom att besöka barnets viloplats visar du för föräldrarna att du minns barnet och att du delar sorgen med föräldrarna. Med tiden pratas det kanske mindre och mindre om barnet och när någon besökt viloplatsen, så känns det skönt för föräldrarna att barnet är ihågkommet.
Pressa inte föräldrarna att ta undan saker och kläder som påminner om barnet - Det är upp till föräldrarna att i sinom tid känna om eller när det är dags att plocka undan barnets saker. En del vill göra det med en gång och en del inte. Varför så brått att plocka undan saker som påminner om barnet? Är det besökande som kanske känner att det är jobbigt att möta de konkreta bevisen för saknaden av barnet? Det är föräldrarna själva som ska bestämma detta. Alla saker som är framme behövs i sorgbearbetningen. Det kan kännas skönt för vissa föräldrar att komma hem till alla saker som har med barnet att göra. På så sätt är de konkreta bevis och minnen av det som har hänt och det som skulle ha blivit. Låt det få ta sin tid.
Det döda barnet är för alltid en familjemedlem - Oavsett hur många barn föräldrarna kommer att få i framtiden, så kommer det döda barnet att alltid finnas i deras hjärtan. Alltid.
Sorgen kommer alltid att finnas - Den kommer att ändra skepnad med tiden, men sorgen kommer alltid att finnas. Det är inget som går över. Föräldrarna kan kanske t.o.m. känna glädje och tacksamhet över minnena från sitt barn, men sorgen och saknaden kommer alltid att finnas där. De kommer aldrig att bli samma personer som de var innan de gick igenom den svåra förlusten. Något de kan känna tacksamhet över är de människor som orkade och vågade närvara och visa sitt stöd i deras sorg.
Hoppas att något av dessa ord kan vara lite till hjälp. Kopiera och citera texten om du vill, men skriv gärna att texten kommer från Vendelas sida, groups.msn.com/vendela
Tänk på att det är inte tröst eller rätt sagda ord som betyder mest för någon i sorg, utan modet att våga närvara i sorgen med öppet sinne.
