Kastrering Av Hund?

Om du absolut inte vill kastrera honom kan du prova hormon sprutor. Det är inte lika bra, men man kan ju alltid prova.
Jag har kastrerat min tik för många år sedan, hon mår jättebra o jag är glad att jag gjorde det.

Min personliga åsikt är att jag är emot kastrering. Men om du känner att din hund har en extreme könsdrift som inte på något tänkbart sätt går att styra upp så kan jag förstå att man funderar på detta. Det finns "kemisk kastring", en sputa som håller i sig i tre månader där man kan se hur hunden svarar på en kastrering. Det kan vara bra att prova detta först innan man gör det slutgiltliga ingreppet som inte går att ändra på när det väl är gjort. Prata/fråga din veterinär om detta.

Vargtass:
Varför mot kastrering? *nyfiken*

mogreta:Ja, det kan jag berätta! 

 Jo, många tar det som en enkel genväg, utan att jobba eller gå till roten av sina problem. Det är ett stort ingrepp på hunden. Den "kan bli" slö, depprimerad av detta, men det kan ju också bli bra men det vet man inte innan. Främsta nackdel är ju att "Hunden tappar sin givna roll". Den är varken en "hon" eller en "han". En del hundar har svårt att läsa av och förstå en kastrerad hund eftersom den varken luktar hane, tik eller valp och den kan bli "mobbad" och utstött av andra hundar. Den kan ha svårt för att föra sig med andra hundar eller bli förstådd. En hanhund har en stor könsdrift! Det bör man tänka på inför sitt val av kön när man köper valp( fast jag dömmer ingen, man är ju inte mer äm människa). De får inte, om de hålls fritt i flock, para sig hur som helst utan det är sträng rangordning som lyder och därför kan vi hundägare sk flockledare också styra upp. Ofta väljer många att kastrera sin hund efter att många problem dykt upp som till en början handlar om könsdrift men efterhand som tiden går så blir beteendet så inlärt att det fortsätter trots en kastrering. Och då är en kastrering förgäves... Sen finns det många som redan väljer när de skaffar sin valp att den ska kastreras för att "grannens hund är kastrerad" utan att direkt tänka till om varför och vilka nackdelar det kan ha. Jag tycker att man ska träna sin hund först och främst. Jag är för kastrering om det är av medicinska skäl eller om man har en extremt könsdriven hanhund som inte går att styra upp. Men är det en "vanlig" hanhund med normala drifter så tycker jag framförallt träningär vad man ska satsa på. Klarar man inte det så finns det hjälp att få. Så tycker jag...

Håller helt med Vargtass!

Sen ur avlingssyfte, så försvinner en massa information hur hundarna hade blivit om vi tar och kastrerar alla hanhundar och tikar. Vi vet inte vilka tikar som kommer få livmoderinflammation, och kanske fortsätter avla på dessa linjer som ger det. Då tikarna kasteras innan den ev. inflammationen så vet vi ju inte vilka tikar som inte ska gå i fortsatt avel.

Sen om vi hela tiden kasterar hanhundar som visar sig jobbiga och är besvärliga, så hinner vi ju inte heller här veta hur dessa hundar "skulle" ha blivit. Vi fortsätter då att avla på dessa hundar som har extremt hög könsdrift och slutresultatet är att alla hanhundar mer eller mindre måste kasteras för att bli hanterbara.
Så det blir lite ett moment 22.

det behöver inte hjälpa med en kastrering!!! vår hanne e kastrerad men blir tokig på löptikar ändå, man vet aldrig hur en hund blir av att kastreras, vissa tappar livslusten helt o vissa händer de ingenting mer än att de lägger på sej lite på hullet..

vår förra hanhund vi hade kastrerade vi på inrådan från många håll men tyvärr fick det honom att totalt flippa ur då han inte va hane lägre och han blev trots  massor av träning tokig så han gick inte att lita på efter det.

Är det blandras så ska han förhoppningsvis inte användas till avel och borde därför kunna kastreras ur den synpunkten.
Sen vet jag inte hur gammal han är, har hört att de värsta biverkningarna kommer om man kastreras hunden när den är ett par år men som sagt är det bara vad jag hört.

Jag kastrerade min border collie när han var fem månader och han har inga som helst men efter det, pigg och livlig och inga problem med hullet.Han funkar med alla hanhundar och har aldrig varit i bråk för de ser honom inte som något hot. Han reagerar ändå lite när mina tikar löper och kan försöka para sig lite tafatt men han blir inte stressad av det på samma sätt.

Han är kastrerad för att han är född enögd och dålig syn även på det ögat ochoch jag ville inte att olyckan någon gång skulle vara framme så att han lyckades tjuvpara sig och föra sina dåliga gener vidare.

Inga ingrepp är ju 100% säkra och det måste vara jättesvårt att besluta eftersom alla situationer är individuella men kanske lägga manken till och verkligen satsa på att träna bort det innan ni tar till kniven?

Hoppas det löser sig!

Rickeby

åldern spelar ingen roll, hunden slutar produsera hormoner i vilket fall..

Jag har läst på om både fördelar och nackdelar om kasterering och måste säga att fördelarna väger tyngst. Det kan också vara deprimerande för en hanhund att inte få lov att göra av sin sexualdrift någonstans om nu hunden inte ska användas till avel.

Alla handjur har stor sexuell drift och det fyller ju sin funktion hos vilda djur, men kan vara till last för både hund och ägare hos husdjur. Det kastereras katter, hästar och hundar med väldigt goda resultat, så jag är inte rädd för att mitt beslut att kasterera är fel.

Ska berätta en liten historia:
Min svärfars okastererade och tränade hund sprang för ett par veckor sedan iväg och blev påkörd och dödad av en bil. Han hade troligtvis fått vittring på en tik som befann sig i närheten och sexdriften blev för stor, större än lojaliteten till sin ägare. Men kan inte träna bort sexualdriften hos ett djur, den är starkare än något annat av naturliga skäl.

Sen om man vill använda sin hund till avel så är det ju sin sak, då ska man självklart inte kasterera. Många hanhundar fungerar ju utmärkt som okastererade också, men jag känner att jag inte vill chansa.