för stark vänskap?

Ja såklart att det är okej Du säger ju själv att otrohet inte kommer på tal. Så länge du kaj skilja på vänskap och förhållande så är det väl lugnt?

Tycker din pojkvän att det inte är ok eller varför skriver du det här inlägget?

Ha det fint

Pojken är väl inte jätte förtjust i T. men t blev kär i mig en gång när han vart dumpad av sin tjej, det tog hårt på min pojkvän.. Men pojkvännen vet om min tajta relation med T inget som jag smyger med på något sätt..men min kompis tyckte det var det knäppaste hon hört...

Min älskling har den typen av relation du beskriver med en av sina äldsta vänner. Dom hade tom en kort fling en bit in i sin vänskap (sådär som man kanske ofta har om man tycker väldigt bra om någon - man testar bara för att snabbt inse att man verkligen inte är attraherade av varandra på det sättet) som han avbröt pga att han helt enkelt inte blev kåt på henne Sedan dess har de varit vänner och stått brevid varandra i många jättejobbiga år. Deras relation är väldigt vacker i mina ögon. De ger varandra stöd.

De få gånger jag tycker att deras relation är jobbig är uteslutande i följande situation: Han och jag har grälat om något, och då ringer han henne för att "prata ut om vårt problem"/analysera/tömma huvet/prata med någon"snäll" människa jämfört med mig/ etc etc. Eller - så känns det för mig i alla fall när jag sitter där arg som ett bi och hör fragment av deras konversation genom väggen. Då känner jag att hon rövar bort honom från mig, att han är närmare henne än mig. Men egentligen vet jag ju logiskt att hon bara gör mig en tjänst som assisterar honom i att sansa sig också, och låter honom ventilera. Dock inte så lätt att vara logisk när man är arg.

Hon och jag har aldrig hunnit träffas ännu dock pga att hon är bosatt utomlands. Men det ska bli jättekul när det blir av. Ser fram emot att träffa henne, och då kanske även den där "lilla gnaget" av att hon också är så otroligt nära honom i vissa avseenden försvinner. Det var väldigt viktigt för mig i början av vår relation minns jag att han verkligen konstaterade för mig att jag stod över henne i "rang", att jag var närmast honom, och att jag vet att hon är så positivt inställd till hans relation med mig.

Så - summering: Ja, det är helt ok.

Jag tycker inte att det låter konstigt alls, jag har två vänner som är mig väldigt nära, utan att något sexuellt existerar. En är tjej, en är kille.
Vänner har ingenting med kön att göra, utan en känsla. Jag och min manlige kompis brukar ofta säga att det vore så oändligt mycket mer praktiskt om vi kunde känna attraktion och kanske bli förälskade i varandra, men det händer inte. Vi har känt varandra i fem år.
Det brukar ta en del förklarande för eventuella partners, så vi har valt att beskriva vår relation som en syskonrelation, det brukar folk förstå.

Din pojkvän har ju accepterat relationen, så då behöver du ju inte förklara dig för honom, och dina övriga vänner har ju faktiskt inte alls med det att göra... Tycker jag.

Klart man har en plats i sitt hjärta för sina nära och bästa vänner, de känner ju en bättre än vad man gör själv.

För mig skulle det aldrig fungera, kanske har jag för stor integritet eller så är det att jag avskyr konkurans, men svartsjuka är det inte! jag skulle aldrig acceptera att min sambo hade intima samtal och att hennes hjärta delvis fanns hos någon annan! det finns bara inte i min värld, hon skulle inte ens få välja för några ultimatum skulle jag inte utsätta henne för. Vi skulle inte ens komma så långt om hon hadde en så nära manlig bekant.

Jag ser det som mental otrohet faktiskt.

Men funkar det för er är det väll bra? men jag tvivlar på att det faktiskt gör det, din kille skulle nog mer än gärna ha din andra "kille" ur erat liv. faktiskt, men det skulle han nog inte erkänna.

Vänskapsband klipper man inte bara så där... så din pojkvän får helt enkelt acceptera er relation, och du har ju heller inte smygit med den så... behåll din vän...

tycker en del e lite trångsynta...varför ska man inte kunna ha vänner av annat kön för??

Är det inte det som kallas en bästa vän??

Min mans trohet började med en stark vänskap till en kollega. Det hade pågått 1,5 år tills jag fick reda på det för två veckor sedan. Denna 'nära vän' med ovetande pojkvän har varit hemma hos oss på middag, var gäster på vårt bröllop osv.

Med facit i hand skulle jag aldrig ha accepterat att de var så nära vänner. Jag kämpar just nu för att förmå mig att förlåta då vi har ett litet barn, annars hade jag kastat ut honom redan.

Vill bara förtydliga att hon kom in bilden när vi redan var ett par.

Sorry, otrohet skulle det vara förstås!

Anonym (bedragen) exakt min poäng, näää men vi är bara vänner.. jo visst!!

Robot: Det behöver inte alltid leda till otrohet. Fast jag kan hålla med dig i vissa av dina resonemang..

Som sagt otrohet finns inte. Tänder inte på honom ens..

Som några säger- Absolut bästa vännen..

Enda orsaken till att en liten del av hjärtat finns hos honom är att vi gått igenom så mycket.. Vi har gråtit tillsammans å skrattat ännu mer=) till och med varit nära att mista honom två gånger...

Robot; Mental otrohet?! Öhh... Okej, check, men då måste det ju även gälla kvinnliga vänner, eller?! Jag menar, hon kan ju ljuga och egentligen vara bisexuell, vad vet du?

För att bara titta lite närmre på min manlige bästis, vi är båda singel, hetrosexuella och tycker fortfarande inte att den andra är ens tillräckligt spännande för att ens komma på tanken att prova en puss. Hua va äckligt det skulle vara. Jag är övertygad om att det är fler som har det som vi, men visst händer det att tjejer och killar använder "vi är bara vänner" som en "cover", men långt ifrån alla gånger.