Adopterad

Hej "S"!

Jag är en ung 13-årig(snart 14 ) tjej, adopterad från Vietnam, då jag var dryga 2 månader och jag känner igen mig med dig. Inte för att jag funderat jättemycket över min bakgrund i Vietnam, men många gånger har jag funderat. Liksom, hur är min biologiska familj, har jag någar syskon? Lever mamma och pappa? Det är MÅNGA tankar som flyger i mitt huvud. Och ja, vissa stunder önskar jag att man visste mer.

Men visst, det här med samhörighet och liknande saker, ibland liksom vill man ha flera som är asiater, eller liknar en. På enheten är jag bara asiat. Som idag tex. då jag blev kallad "kines(!!)" jag är ju VIETNAMES! Det är inte kul, liksom "men Maria har ju kinesögon!!..." och allt annat. Då kan man bara vilja flyga på stört dit man "kommer ifrån". Liksom vara lika och se likadan ut. Det vore skönt!

Skönt nog också har vi ett gäng, med tre stycken med föräldrar till från Vietnam, som mamma och pappa lärde känna när de var nere för att adoptera mig och vi har hållt ihop sedan dess. Träffas ca var 3:e månad på olika träffar. Gruppen har utökas också såklart, med massa syskon, nästan alla från Vietnam(två från Korea(min lillebror) och Kina. Det är så skönt att träffas! Man känner liksom att man är likadan då. Så vi är en grupp på 4 familjer, som träffas, alla barn är adopterade. Jag GILLAR våra träffar. Då känner man sig liksom "normal".

Jag känner igen mig väl vid dig och dina tankar. Men samtidigt är det något magiskt att vara adopterad!

Du får jättegärna skriva till mig!

Ha det bra!

Men som sagt som du också skrev. Jag trivs jätte-jättebra, verkligen! Min familj har alltid känns som min biologiska familj, även mamma och pappa. Allt har känns så självklart, liksom klart att jag bor här och bor med min familj. Tror också att eftersom min lillebror är adopterad med, så påverkar det. Vi är liksom i samma "sits". Tror at det skulle vara helt annorlunda, om sin familj hade biologiska barn + adopterade.
Mina kompisar har nog funderat mera över att jag är adopterad än vad jag har. Men jag är så nöjd över att vara adopterad. Jag kanske annars skulle haft det tusen gånger värre. Vem vem?!

Jag känner igen mig med dig! Förstår vad du menar.