Jag såg fostret... (kan vara kÄNSLIGT)
Gjorde en abort häromdagen, och när "klumpen" kom ut så kunde jag inte låta bli att titta... och där låg mitt lilla barn. Jag såg ögat, armarna, fingrarna... den var så fin...
Känner mig som världens sämsta, jag som ska ta hand om mina barn, skydda dem från allt ont. Nu tog jag livet av den med flit, är alldeles tom.
Finns det någon mer som sett sitt aborterade foster? Hur kändes den upplevelsen för er? För mig kändes det ändå bra att få se, och jag ångrar inte att jag tittade... men ändå var det väldigt omvälvande.
