*Jag hade ett förslag till barnen. Jag sa att om styvmamma inte respekterar dem och väljer att följa med på kalaset trots att de inte vill så behöver de inte visa henne någon respekt när hon är här heller och jag kommer inte att stoppa dem om de är taskiga mot henne. Hon är ganska känslig så jag och mina ungar kan vara rätt fula i munnen. Undrar om hon känner sig sugen på att följa med i fortsättningen om hon hela tiden får kommentarer som "Håll käften, häxa!" och "Jag pratar inte med dig, cp-kärring". De skulle fundera på det men jag tror att de tycker att hon förstör kalaset med sin närvaro ändå.*
Det var mest detta jag reagerade på att du och barnen inte ska sänka er till den låga nivån och säga såna saker till henne.
Jag håller med dig så långt att visst man kommer till en gräns att man måste säga stopp och dra sina egna gränser men du skriver hon tränger sig på dem fast de inte vill hon ska komma?!?
Som jag ser det så hur dum hon än må vara så verkar det som om hon vill ha något förhållande till era barn ju?? Eller läser jag så fel??
I min lilla trånga värld så om hon var så illasinnad och elak som man får intryck av när du beskriver henne så borde hon väl ist INTE vilja ha något med dem att göra?
Då borde hon ist hålla sig borta och INTE följa med och också tvinga sambon att INTE åka?
Så de kan leka mamma pappa barn hemma utan hans tidagre bbarn då?
Eller är jag så totalt ute o reser nu?
Att du snackar skit om dem inför barnen kan inte jag uttala mig om MEN det faktum att du talar om dem med barnen har jag lärt mig den hårda vägen ÄR fel.
Oavsett om du vill eller ej överför du dina negativa känslor till dem.
Javisst det är bra de får veta vissa saker men det hade varit bättre om de fick veta det direkt av henne varför hon beter sig som hon gör mot dem för någon form av anledning måste det ju finnas.
Vem vet hon kanske inte ens förstår vad det är hon gör mot dem eg??
Som du påpekar så blir man kanske *hemmablind* när det gäller ens egen familj.
Beror ju på man har egna *aktier* i det fallet och man är INTE objektiv när det kommer till ens familj eller personer som står en nära.
Har bra ex på det men det är en förbaskat lång historia som jag inte har ork att gå in på just nu
Jag menar inte att kritisera dig jeg vill bara du ska vara försiktig så inte det vänds mot dig en dag att du är för *öppen* med dina barn om saker som faktiskt inte är deras ansvar att ens bry sig om.
Tvärtom så kan du och barnen visa ni ÄR bättre än henne och pappan och kan vara storsinta nog att låta deras dåliga beteende passera.