Styvmamman from hell

Oj, där har du just beskrivit min styvmor.

Usch, det låter som en svår och sorglig situation. Tycker att du och barnen får bestämma vem som bjuds och inte bjuds, sen får exet och hans nya fru acceptera det och välja själva om han eller ingen ska gå. Då har ni varit tydliga iaf.
Skickar styrkekramar!

Jag förstår att du är i en väldigt jobbig sits. Men jag förstår kanske inte riktigt varför du skyller så mycket på styvmamman. När jag läser vad du skriver så tycker jag nog att det verkar som att det är pappan som är problemet - det är ju hans barn och det är väl i hans intresse att träffa dem. Det ska väl ingen styvmamma kunna ändra på, om bara han är stark och står på sig.

Jag har tyvärr inga konkreta råd till vad du kan göra. Eftersom det har gått så långt som till familjerätten är det väl ingenting du kan prata med honom om (tyvärr)? Jag förstår att du gnäller, jag tycker att du ska tänka på dina barns bästa. Det är du som vet bäst vad deras bästa är - med eller kanske utan pappa.

Cinet -> Styvmamman accepterar inte att pappan har ett förflutet med någon annan än henne. Genom att "eliminera" barnen ur hans liv så kan man låtsas som om ingen förflutet med någon annan finns. Styvmamman har haft långa samtal med sin svärmor (barnens farmor) om mig och hur hemsk jag är genom att bara finnas. Hon har också haft långa samtal med mig om att det nu är hon och han och hon bestämmer. Visst är det egentligen pappan som är problemet, det är ju han som har ansvaret för att han ska sköta relationen med barnen. Pappan är, tyvärr, det jag-svagaste jag känner till. Säger styvmodern "hoppa" så frågar han bara hur högt och hur länge. Han sätter henne på piedestal och gör allt för henne och till och med är den hon vill att han ska vara.

Hans föräldrar är förtvivlade över hur han blivit tillsammans med henne och har försökt prata med honom om det men han vill inte lyssna på det örat. De har också pratat med henne men det har inte heller gett resultat. Innan han träffade henne var allt perfekt för barnen. Mamma och pappa bodde visserligen inte ihop utan hade nya partners men de pratade med varandra, umgicks, bråkade aldrig och firade till och med jul ihop. Sedan kom den elaka styvmodern in i bilden och de förlorade pappa. Så han är problemet men hon är orsaken.

Tyvärr der det ut som de blir utan pappa men det är så jävla irriterande att det beror på en människa som fan inte har något med barnens relation till sin pappa att göra.

stackars barn..

..tyvärr brukar ju fokl väldigt sällan ändra på sig så det är nog ingen idé att göra sig alltför stora förhoppningar om att han ska vakna en dag och inse vad han gjort.

Hur har han förresten förklarat all den här särbehandlignen som barnen berättar att han låter dem utsättas för?

Jag tycker nog som cinet att det är pappan som ska ha gnället och inte styvmamman hur mycket idiot hon än är.

Men iof håller jag väl med pappan också att de är ju en familj nu så man bjuder inte honom och syskonen men inte henne.
Man kan ju ignorerar henne och bara köra de *vanliga* artighetsfraserna men kanske hon kan ändra sig och sitt beteende om ni är stora nog att ge henne en ny chans?

Det är så jäkla tråkigt när det blir såhär för barnen ska inte behöva lida för vuxnas omogna beetende och både styvmamman som har egna barn borde tänka sig för både en och två gånger vad det är de utsätter barnene för för det kan vara hon som är i dina kläder en dag och ska förklara för sina barn vart pappan tog vägen.
Pappan borde ta sig en rejäl funderare på vad han håller på med för han skyller troligtvis ifrån sig och lägger all skuld på henne men det är ta mig tusan hans ansvar att ha kontakten och hålla sitt förhållande till sina barn vid liv!

Bättre ingen pappa än en dålig pappa. Du kan ge dina barn det de behöver. Att barn skulle klara sig sämre om de inte har någon närvarande far är en stor myt. De klarar sig bra med en stark mamma.

Jag förstår inte hur man kan göra så mot barn, bara för att barnen inte är ens egna så kan man ju älska dem och tycka om dem. Jag älskar i alla fall min nu 15-åriga bonusson. Jag förstår inte heller hur man kan vara en sådan toffel att barnen blir lidande för det.
Och sedan så förstår jag inte hur man kan vara så himla svartsjuk att man låter det gå ut över barnen.
Det är ju så synd när det blir på det sättet för det är ju alltid barnen som blir lidande.

Tyvärr så är det ju så vanligt med sådana styvmödrar, men vi är inte alla så. Det finns även väldigt många som älskar sina bonusbarn.
Vad svartsjukan förstör mycket och värst är det ju om det finns barn med i bilden sedan tidigare.

jag fattar inte om de har gjort så här genom alla år har det inte varit bråk efter varje gång? om jag hade barn som kom hem o sa såna saker skulle jag bråka å bråka å bråka å bråka å bråka så de skulle inte få en lugn stund!

varför skulle inte alla barn få pizza till exempel? snacka om orättvisa!

Rymdmamma -> Han har ju ändrat sig en gång - när han träffade sin nya fru blev han en helt annan människa. Jag tror säkert att han kan ändra sig själv men tveksamt om han gör det så länge hon styr.
Han kunde inte förklara särbehandlingen när vi var på familjerätten. Men han försvarade den med att "under vissa omständigheter kan det blir så". Familjerätten tyckte inte att det var acceptabelt vilket de talade om för honom.
Barnen har inte riktigt vågat protestera mot behandlingen när de varit hos pappa. De har berättat när de kommit hem. I början tog jag det inte så allvarligt utan trodde att de försökte spela ut oss mot varandra. Jag förklarade att hos pappa gäller pappas regler på samma sätt som mina regler gäller hemma. Men sedan fick jag höra samma historier från annat håll och då förstod jag att det var precis så illa som barnen beskrev.

Kobje -> Jo, jag vet, han är superpuckot som låter sig styras. Han och nya frugan har varit tillsammans i 8 år. För 3 år sedan fick jag veta hur barnen behandlades där och sedan dess har de inte varit där. Under den här tiden har de hållit god min när de träffats på kalas, julaftnar och när han hälsat på barnen (hon lät honom inte hälsa på barnen själv heller). Men umgänget har knakat hela tiden. Han har tjafsat med barnen om dagar och tider, ändrat hela tiden för att han och frugan haft annat planerat och när de varit här har det alltid varit hon som talat om (ganska snabbt) att det är dags att åka hem. Barnen tycker att det är hon som saboterar umgänget och vill därför inte att hon ska ha någon som helst del i deras liv. Att de alla ska följa med som en familj när pappa och barnen träffas är lika rimligt som att jag, min sambo och vårt kommande barn ska vara med också då vi är en del av barnens familj. Det skulle aldrig nya frugan acceptera heller för hon är så sjukligt svartsjuk. Det är ju barnens relation med sin pappa och de måste få ha den ifred.
När vi diskuterade detta på familjerätten la han ingen skuld på henne, tvärt om så försvarar han henne i allt men har själv ingen förklaring till varför det är som det är. Hon är gudinnan för honom... svårt att förklara men t ex så öppnar hon aldrig bildörren själv utan han springer runt bilen som en litet tätting och gör det åt henne som hon vore en drottning. Ingen skugga ska någonsin falla på henne.

Beckasin -> Jo, de klarar sig utan pappa. Det vet både barnen och jag. Jag har en sambo som funnits i barnens liv sedan de var små och de fungerar bra tillsammans. Men det svider ändå för dem att deras pappa väljer bort dem. Nu är de dessutom i en känslig ålder så det är inte så muntert när pappa kommer på tal.