särbo se hit

ja är särbo och det fungerar..vi har varandras nycklar..ses när vi är lediga eller så snart det finns tid för det.det är ett pusslande..men det går..det känns som man är sambo på distans o per telefon.....lycka till!

Vi har varit särbo tidigare, då träffades vi när det var möjligt, firade jul och sånt tillsammans och så.. Vi hade också nycklar hem till varandra och pratade i telefon ganska mycket. Nu var det ju för oss ett påtvingat särboskap, eftersom jag jobbade på annan ort ett längre tag, på frågan du ställer låter det inte riktigt som det, så det kanske är ett irrelevant svar.

finns det inga fler ?

En fråga bara, varför är man särbo? För att man bor långt ifrån varandra eller för att man vill?

För mig slutade särboskapet i separation bara någon vecka senare... Jag trodde det skulle bli bra, men han ville bara sopa våra problem under mattan och då ville inte jag mer...

(...)
ja det är ju det man är rädd för, att han försöker ta sig ut ur förhållandet, på ett "snyggare sätt"

Varför ska ni bli särbo? är det för att ni har mycket problem eller annan anledning?

Känns lite märkligt om man levt tillsammans länge och SEN blir särbos. Känns lite som om man backar förhållandet då... Men det kanske fungerar. Är tanken att ni skall vara särbos, eller är det en liten "paus" från sambolivet? Har ni barn?
Jag och min sambo var särbos tre år innan vi flyttade ihop. Vi hade varandras nycklar. Men han var hos mig nästan jämt. Vi firade högtider ihop. Var med varandra nästan mer då än nu, hmmm. Vi kom båda från långa förhållanden och ville verkligen leva "egna liv" inte kasta oss i något nytt på en gång. Det kan vara skönt att ha separerad ekonomi, inte behöva höra av sig och hela tiden rapportera var man är och vad man gör. Det är ju så att man inte skall känna något tvång. Man skall träffas när man vill och höras när man vill. MEN båda måste ju tycka att det är ok för att det skall fungera. Annars är man inte jämställda i förhållandet. Det är nog väldigt viktigt att man bestämmer innan hur man vill att det skall se ut. Får man träffa andra? Måste man berätta allt? När skall man träffas? Skall man sova över eller inte? osv. Kommunikation är viktigt. Hoppas det blir bra för er.
På slutet under mitt särboförhållande kände jag verkligen att endera flyttar vi ihop eller så gör vi slut. Det är absolut inget jag skulle vilja ha förevigt... Så vi flyttade ihop (men det var nära att vi gjorde slut). Det var fyra år sedan. Jag är glad att vi tog det lungt. Jag vet att jag VILL leva med honom.

fröken anna
tack för att du skrev
vi har varsit barn, som boe växelvis hos oss,
och det är han som vill vara särbo, han har haft det jobbit med sig själv, och känner att han behöver jobba med sig själv för att må bra, och det kan jag förstå.visst jag kan oxå känna ,att jag vill vara själv i bland, men när han är borta så verker det i mitt hjärta å jag saknar han.
och det att bara veta att när jag kommer hem är han där.
det gör mig ju glad

jag är särbo o det är både frivilligt men ändå inte riktigt längre...

vi har varit ihop snart 3 år o till en början ville jag vara särbo för att det är skönt att bo själv, träffas när man vill o känna sig fram i förhållandet. sedan har min kille 2 barn sen tidigare. o jag vill inte bo där han bor o inte flytta in i hans hus. han kan inte flytta in till stan pga barnens skolgång m.m. o jag vill inte flytta så långt ut på landet.... plus att en lång vårdnadstvist med exet om barnen har gjort att det är mkt konflikter jämt med barnen o jag känner inte att jag skulle klara av att bo ihop på heltid än. men nu skulle jag vilja flytta ihop om jag bara tänker på min kille....

jag har även varit sambo i ett annat förhållande och sedan blivit särbo, för jag hade aldrig bott själv samt att vi var mkt osams. det tog slut oxå ett par månader efter vi flyttat isär. men det hade det ju gjort ändå....men jag hör om många par som visst hittar tillbaka till varann. det kanske bara behövs ett andningshål ett tag...

du undrar HUR man lever? det är väl precis som man vill...vi har nycklar till varann, men det väljer man ju när/om det känns bra. vi sover hos varandra ung lika mkt, beror på vem som jobbar, är ledig o vad man ska hitta på, vilka kompisar man ska umgås med...
det bästa är ju att kunna välja när man vill ses, att kunna säga tex ikväll vill jag va hemma själv o vi kan ses en annan dag. så får man hur mkt tid som helst för sig själv! absolut firar vi jul osv så mkt vi kan ihop o firar semester ihop. den enda skillnaden är att vi har 2 boenden som vi pendlar emellan.

det är väl en av nackdelarna med det, att man far omkring o får antingen ha 2 uppsättningar av allt (schampo, hudvårdsprod. smink, kläder..för min del) eller ständigt ha packning med sig... jag har ordnat med att ha kläder på båda ställen o andra prod. det ända jag tar med mig är min sminkväska o hudkräm, för det är för dyrt att köpa 2 uppsättn.

hoppas du kan njuta av att va särbo,lycka till!

Jag är särbo med min sambo sedan 5 år, men det beror på jobb på olika orter och att någon av oss skulle bli arbetslös om vi skulle flytta ihop igen just nu. Vår situation är väl annorlunda än er, det beror inte på att vi behöver vara ifrån varandra utan för att vi båda behöver arbetserfarenhet.

Om man har nyckel till varandra, firar storhelger och semester tillsammans beror väl på hur förhållandet mår. Jag och min särbo/sambo träffas minst varannan helg och firade jul och nyår ihop och kommer även att lägga våra semstrar samtidigt för att kunna vara tillsammans. Hur det blir för er beror väl på er unika situation.

Ta upp det till diskussion med honom, hur har han tänkt?

Du får tänka så här; Det är ju bättre att du ger honom den tiden han behöver. Han måste må bra och vara lycklig med sig själv för att ni skall kunna få det bra. Detta gäller ju även dig såklart. Se det som en tid att "hitta dig själv", att göra saker på egen hand. Dejta ibland och ha kul tilsammans med och utan barn. Ni kanske får en riktig nytändning. Det är oerhört "sexigt" med en självständig stark kvinna. Se till att bli det. Visa honom att du inte är beroende av honom, men att du älskar att vara med honom och att han förgyller din vardag. Ha inte alltid tid med honom när han vill träffas. Han måste få längta också och känna att han vill vara med dig..
Flyttar ni ihop igen sedan så kan du ju vara helt säker på ert förhållande. Han vill vara med dig. Han har valt dig igen.
Blir det inte så, så kanske det var det bästa ändå. Då skulle det tagit slut förr eller senare ändå. Det kanske är ett snyggt sätt att göra slut på. Men låt det vara det då. Man kan inte betämma över varandras känslor. Håller tummarna för er.

fröken anna

ja , det är nog så som du skriver.
att ge han tid, och att få längta. tror ochså att jag är rädd för ensamheten, man är ju van att ha han sovandes brevid mig,och bara att äta tillsammans .

Jag och min kille blev också särbos i höstas efter att innan varit sambos i ett år...
Vi hade hyrt ut hans lägenhet i andrahand....och när de hyresgästerna sa upp den, så blev det lite "kris" och min sambo valde att flytta....Dock så var vi tillsammans ändå....

I nio veckor bodda han där....sedan så ville han bli sambo igen. Jag hade ju hela tiden sett det som en "tillfällig sinnesförvirring", då vi egentligen hade en oerhört bra relation.
Det var många yttre faktorer som strulade just då...såsom jobb mm.
Så jag tog emot han med öppna armar!

På nyårsafton gick han ner på knä och friade.....så nu ska vi gifta oss!

Ibland så är det just så....att man kan få "panik" när man börjar känna allvaret i en relation....

till anonym

grattis

Ensamheten är jättejobbig, jag VET alltför väl. Men det är ju värre att vara ensam och ensam... du är ju inte riktigt ensam, bara själv just nu. Om du förstår vad jag menar.
Jag började träna, blev som besatt till min "särbos" förtjusning. Tränade flera pass i veckan. Kul, träffade lite nytt folk, blev lite piggare och snyggare.
Jag tränar nästan inget nu när vi är sambos, hmmm. Värt att tänka på. Tänker inte lika mycket på mitt utseende heller. Har liksom slappnat av där med. När vi var särbos var jag ju alltid "fixad" när vi träffades. Även om jag inte var vrålsminkad, så var jag ju "kammad och påklädd". Nu går man ju och skrotar på söndagarna i morgonrock med gammalt smink under ögonen. Han är ju inte heller världens sexigaste jämt. Men självklart älskar jag honom för det, du förstår nog vad jag menar. Du har ju världens chans att fixa lite spänning i förhållandet igen.
OBS, det är ju såklart jättelätt för mig att sitta här och ge goda råd. förstår absolut att det känns jättetungt och ledsamt. Om du nu inte egentligen vill, utan att det känns som om det är han som drar sig undan. Men ge inte upp! Det kan ju vara så att han fått panikkänslor för att han känner attdet börjar bli allvar. Låt honom bara komma på att det är just det han egentligen vill!

tack, fröken anna.
jo jag förstår vad du menar sådär var det ju i början när vi träffades.

ingen mer som vill berätta?

När vi blev tillsammans skilde det 30 mil mellan oss så vi åkte så ofta vi bara kunde. Efter tre år flyttade jag och mina barn till min killes hemstad. Vi blev särbo för att han har flera barn boendes varannan vecka och jag har också flera sedan tidigare som bor på heltid hos mig. Vi har nycklar till varandras lägenheter och gör en hel del ihop. Nackdelar: Att vi inte kan sova hos varandra alls den veckan vi båda har barn hos oss. Det är svårt att få till en vi-känsla eftersom man inte delar vardagen med allt vad det innebär av barn, inköp, hemmet osv. Att jag som bara bott här ett drygt år känner mig lite ensam i nya staden (kanske jag hade gjort ändå om vi bott ihop). Fördelar: Man sliter inte på varandra i vardagen om t.ex. tjat om städning mm. Våra respektive barn slipper att sammanfogas till en storfamilj (om det nu är en fördel eller nackdel)
Om för- eller nackdelarna överväger? Det känns olika olika dagar faktiskt. Min kille vill att vi ska bo ihop när barnen blir äldre typ tonåringar alt. har flyttat hemifrån. Fast risken finns nog att jag blivit för van vid att bo själv då och inte vill. Innerst inne ville jag nog bo tillsammans nu trots allt....