särbo se hit

Känns lite märkligt om man levt tillsammans länge och SEN blir särbos. Känns lite som om man backar förhållandet då... Men det kanske fungerar. Är tanken att ni skall vara särbos, eller är det en liten "paus" från sambolivet? Har ni barn?
Jag och min sambo var särbos tre år innan vi flyttade ihop. Vi hade varandras nycklar. Men han var hos mig nästan jämt. Vi firade högtider ihop. Var med varandra nästan mer då än nu, hmmm. Vi kom båda från långa förhållanden och ville verkligen leva "egna liv" inte kasta oss i något nytt på en gång. Det kan vara skönt att ha separerad ekonomi, inte behöva höra av sig och hela tiden rapportera var man är och vad man gör. Det är ju så att man inte skall känna något tvång. Man skall träffas när man vill och höras när man vill. MEN båda måste ju tycka att det är ok för att det skall fungera. Annars är man inte jämställda i förhållandet. Det är nog väldigt viktigt att man bestämmer innan hur man vill att det skall se ut. Får man träffa andra? Måste man berätta allt? När skall man träffas? Skall man sova över eller inte? osv. Kommunikation är viktigt. Hoppas det blir bra för er.
På slutet under mitt särboförhållande kände jag verkligen att endera flyttar vi ihop eller så gör vi slut. Det är absolut inget jag skulle vilja ha förevigt... Så vi flyttade ihop (men det var nära att vi gjorde slut). Det var fyra år sedan. Jag är glad att vi tog det lungt. Jag vet att jag VILL leva med honom.

Du får tänka så här; Det är ju bättre att du ger honom den tiden han behöver. Han måste må bra och vara lycklig med sig själv för att ni skall kunna få det bra. Detta gäller ju även dig såklart. Se det som en tid att "hitta dig själv", att göra saker på egen hand. Dejta ibland och ha kul tilsammans med och utan barn. Ni kanske får en riktig nytändning. Det är oerhört "sexigt" med en självständig stark kvinna. Se till att bli det. Visa honom att du inte är beroende av honom, men att du älskar att vara med honom och att han förgyller din vardag. Ha inte alltid tid med honom när han vill träffas. Han måste få längta också och känna att han vill vara med dig..
Flyttar ni ihop igen sedan så kan du ju vara helt säker på ert förhållande. Han vill vara med dig. Han har valt dig igen.
Blir det inte så, så kanske det var det bästa ändå. Då skulle det tagit slut förr eller senare ändå. Det kanske är ett snyggt sätt att göra slut på. Men låt det vara det då. Man kan inte betämma över varandras känslor. Håller tummarna för er.

Ensamheten är jättejobbig, jag VET alltför väl. Men det är ju värre att vara ensam och ensam... du är ju inte riktigt ensam, bara själv just nu. Om du förstår vad jag menar.
Jag började träna, blev som besatt till min "särbos" förtjusning. Tränade flera pass i veckan. Kul, träffade lite nytt folk, blev lite piggare och snyggare.
Jag tränar nästan inget nu när vi är sambos, hmmm. Värt att tänka på. Tänker inte lika mycket på mitt utseende heller. Har liksom slappnat av där med. När vi var särbos var jag ju alltid "fixad" när vi träffades. Även om jag inte var vrålsminkad, så var jag ju "kammad och påklädd". Nu går man ju och skrotar på söndagarna i morgonrock med gammalt smink under ögonen. Han är ju inte heller världens sexigaste jämt. Men självklart älskar jag honom för det, du förstår nog vad jag menar. Du har ju världens chans att fixa lite spänning i förhållandet igen.
OBS, det är ju såklart jättelätt för mig att sitta här och ge goda råd. förstår absolut att det känns jättetungt och ledsamt. Om du nu inte egentligen vill, utan att det känns som om det är han som drar sig undan. Men ge inte upp! Det kan ju vara så att han fått panikkänslor för att han känner attdet börjar bli allvar. Låt honom bara komma på att det är just det han egentligen vill!