Inlägg från: Full av förhoppning |Visa alla inlägg
  • Full av förhoppning

    Järngänget i Malmö del 11

    Det var min mobil som ringde...jag är nojjig för att det ska vara från jobbet och jag får sån tramsig känsla av att jag gör nåt förbjudet som är hemma fastän jag inte är fysiskt "sjuk"... svårt att förklara...

    Jag gick och lade mig igen och försökte somna, men det lyckades inte.. Kanske sover middag lite senare...
    Ska äta nu och titta till lille Roland.

  • Full av förhoppning

    Barn som inte ålar och kryper KAN få svårigheter med koncentration, koordination och simultankapacitet när de blir äldre. (Inte alla, men det finns samband) Därför är det bra om de ålar och kryper innan de börjar gå. Det handlar om att korsa mittlinjen i kroppen och lära hjärnhalvorna att "sammarbeta"

    MEN om ett barn börjar att traska runt och hoppar över det med att krypa och åla så finns det inget man kan göra mer än att träna sånt när de blir äldre. Indianhopp och åla på marken etc...

    Tips är att ha barnet på golvet så mycket som möjligt

    Nu ska jag på tjejmiddag hos grannen.

    Lycka till!

    PS lille Roland dog i min hand innan jag skulle hämta Isabelle i förskolan . Ds

  • Full av förhoppning

    Hmm jag har mått skit psykiskt efter inbrottet, inte sovit och varit ett vrak och varit hemma för att jag inte kunnat koncentrera mig och fungera riktigt... har mått lite bättre idag och gick på tjejmiddag hos grannen tvärs över för att skingra tankarna lite...
    sticker det i någons ögon så ber jag om ursäkt.

  • Full av förhoppning

    ja du det får det allt göra för jag har inte varit på någon fest...
    jag har ätit middag med granntjejerna och pratat om inbrottet och larm och jämfört vilka larm vi har och vad man ska välja till etc... vad vi har för system och vem man ringer om det händer något och liknande. Samtliga har mått dåligt och blivit skärrade av inbrottet och jag har varit "hemma" från jobbet men inte ens vågat vara hemma i mitt hus utan varit ute mesta delen av tiden eller hemma hos min mamma eller pappa.

    Med förbjudet menar jag att vissa kanske inte kan tänka sig in i situationen och hur man mår utan endast godtar fysisk sjukdom som orsak att vara hemma.... och då känns det genast "förbjudet" att ens lämna huset. Kände samma när jag fick mitt missfall innan Isabelle och en kollega såg mig på Favör....
    Svårt att förklara... de känslorna kan bero på att jag är en moralkärring och noga med att vara rättskaffens.

  • Full av förhoppning

    ja sååå är det det heter... Pliktkänsla.

    Jag har det även när jag ligger och spyr och bajsar vatten som AOI... känner skuld att jag är sjuk, för jag då vet att mina kollegor får in en främmande vikarie (om vi har tur) och får det tufft på grund av att jag är sjuk.

    Om man sen dessutom fått vara hemma en hel vecka innan detta för att Isabelle var sjuk så blir man lite panikslagen samtidigt som man innerst inne vet att man inte skulle kunna fungera på jobbet

    Har haft sååå kort stubin och varit på vippen att börja gråta hela tiden, har knappt sovit och har haft ont i magen sedan inbrottet.

    Inbillar mig saker som antagligen aldrig ens har hänt, saker som att de gått in i min garderob och tagit fram mina trosor och stått och skrattat åt vilken fet brud det bor i detta huset... eller att de skurat toan med våra tandborstar och ollat våra tallrikar etc.... saker som mitt logiska tänkande avfärdar men som ändå ligger och maler och gör att jag känner mig grymt förnedrad och att hela min trygghet är rubbad

    Thomas håller just nu på att installera vårt 9 000 kronors larm och ska försöka få igång det innan vi måste åka till Thomas pappa som fyller år Smörgåstårta kanske lindrar lite ...

    Ska jobba på måndag igen och känner att jag börjar komma tillbaka lite även om jag fortfarande känner mig lite instabil.

    Skönt att du mår bättre AOI!

  • Full av förhoppning

    Men AOI... du förstår väl att enda anledningen att jag inte skriver "snygg som AOI" och andra glamourösa saker är för att jag inte kan identifiera mig med det.... det om något borde väl vara en komplimang

  • Full av förhoppning

    jag tycker att han är snygg... jag blev utskrattad...
    tyvärr tyckte jag att lilla lärarinnan var alldeles för osäker i tonerna när hon sjöng sin fina lilla låt...

    Isabelle ÄLSKADE Cosmo4 med Whats your name. Hon TJÖT YEAH och började dansa som fasen när den kom. Jag gillade den med och den gick inte ens till andra chansen.... det gjorde fjanten med hockeyfrillan... fixar inte riktigt Jimmy Jansson... Lite för mycket Håkan Hellström-kopia (och jag gillar inte Håkan heller)
    Annelie rydé och Svante fattade jag inte ens vad de gjorde där om jag ska vara ärlig.

  • Full av förhoppning

    Har bildbevis på Isabelle när hon skalar egen clementin och då var hon inte gammal alls Skruva av och på korkar har hon kunnat ett bra tag också ....

    Men torr är hon inte och blir nog inte på ett tag och färgerna kan hon inte... inte helt rätt texter till låtar heller... men hon är underbarast i världen och klarar allt i SIN takt och alldeles rätt

  • Full av förhoppning

    Ojdå... missade alla totalt att jag bara skämtade? Tror ni verkligen att den enda roll jag är säker i är min mammaroll???

    Ja jag har dåligt självförtroende över min vikt och över att jag pratar mycket, men jag VET att jag har humor, jag VET att jag är snäll och omtänksam och jag VET att jag är en bra mamma.
    Jag har nog inte mer osäkerheter än någon annan, skillnade är kanske att jag är mer öppen och ärlig med mina, och NEJ jag behöver inte, vill inte och ska inte vänta med nummer två (med vilje) för det finns absolut ingen anledning till detta.
    Och JA min dotter är en underbar och trygg liten tjej helt tillfreds med sitt liv.

    Japp, Isabelle fick titta på melodifestivalen. Det var lördag och hon behövde inte gå upp tidigt på söndag, vi hade gäster och Isabelle har ingen superfast läggtid.
    Hon somnar oftast vid 20 då det blivit en naturlig rutin, och då är det för att hon är trött.
    Är hon inte trött före 21 så startar jag inte en konflikt när jag inte anser att det inte behövs, vi kommer att ha tillräckligt många konflikter de närmsta 18 åren och jag väljer att sålla bort de jag kan utan att det får några ödesdigra konsekvenser
    Hon är aldrig trött och grinig med att komma upp och igång på morgonen och klarar dagen hur bra som helst. Det funkar bäst för OSS

Svar på tråden Järngänget i Malmö del 11