Sömnutredning?

Hej TS o alla som vet hur det är att ha barn med riktiga sömnstörningar (och nä, det går inte att stimulera mer eller ha bättre rutiner, det är ngt som stör dem inifrån)!
Undrar var ni ska sömnutreda?? Vi var i Skövde i två veckor. "Tyvärr" har de fortf inte direkt hittat vad som stör vår son men han sover faktiskt mkt bättre nu vid 15 månaders ålder. Har oxå testat allt men inget funkar. Man blir tokig av att inte få djupsömn, det borde verkligen tas på allvar, det handlar här inte om några månader typ pga kolik utan när det går månad efter månad o sömnen inte blir bättre, får man ingen avlastning blir man en fara för sitt barn, läs på vad som händer i kroppen fysiskt o psykiskt om man aldrig får vila/sova...

TS: Ja vi var i två veckor med vår son på sk sömnutredning, det positiva var att jag o min sambo fick sova på annat ställe och alltså sova (!!!) nästan två veckors nätter (de första sov vi med vår son i Skövde innan han hade bott in sig där o lärt känna personalen som var helt underbar). De två veckornas sömn har vi levt länge på ;)
Under de två veckorna hade de egentligen bara två riktiga sömnobservationsnätter då de satt bredvid honom hela tiden o antecknade om han vände sig, andades annorlunda o dylikt. Eftersom de kom fram till att inget behövde opereras o att han syresatte sig bra (det kan vara en polyp bakom näsan som stör t ex, eller att de inte riktigt får syre som stör sömnen) så gjordes tyvärr inga riktiga fler kontroller, vi hade velat kolla mer mat o dylikt om han var extra känslig för ngt som störde. I vilket fall har han börjat sova väldigt bra vilket vi aldrig trodde skulle hända efter över ett år med heeeelt kass sömn, så det finns hopp för alla :)

Hur går det för er förresten???

PeaKL:
Personalen gjorde som vi gjort, väntat ett tag o sett om han somnat om själv och om inte så sjungit eller buffat/vaggat lite; visat att det finns någon där som ser o hör honom utan att ta upp honom eller leka eller prata...;)

Till alla andra som inte kan inse hur det är att inte få sova o inte kunna ge sitt barn det sömn det verkligen behöver: Vi har verkligen "gjort precis som man ska" med vår son och hans läkare som följt honom under ett år har uteslutit att det är ngt psykiskt som orsakar sömnstörningarna, alltså inga metoder eller dylikt fungerar på honom utan det verkar som ngt stör honom inifrån. Att en läkare följt honom sedan han föddes (o fortf gör) beror dock på att han har en hjärnskada och det är såklart något som kan ha orsakat sömnstörningarna. Han kom redan vecka 29 och hade en omogen övre magmun vilket medförde uppstötningar dygnet runt o särskilt när han låg ner (upptäcktes inte förrän han var typ 8 månader). Alltså det finns så mycket som kan störa sömnen på barn även om de inte har ngn hjärnskada, såklart att föräldrar påverkar allt som rör barnet men ibland är det faktiskt så att man som förälder står maktlös inför t ex sömnstörningar o då måste man göra det bästa av situationen, ingen mår bra av att inte få djupsömn på ett år om man får väl lita på att de flesta föräldrar är sunda o väljer det som är bäst i samrådan med läkare.

Han sover nu myyyyyyyyycket bättre vid 15 månaders ålder, något har vänt/hänt, vet inte vad men är helt underbart både för honom och för oss :)