Min man dricker för mycket

Hej!
Skulle kunna vara jag som skrev detta för ett tag sen.
Befann mig i exakt samma sits som du.
Sen vi fick vårt barn för ett år sen, har han som tur är skärpt till sig.
MEN vägen dit har varit lång och jobbig.
Jag tycker inte det är något fel med att man dricker lite ibland när det är fest och så vidare. Och nån gång ibland kan det väl bli för mycket för de flesta. MEN, det är inte ok när din magkänsla gör att du blir orolig och han inte förstår och lyssnar på hur du känner inför det här.
Att du bryr dig och är orolig är ju för att du älskar honom.

För att dra min historia kort, så började den också med att när jag träffade min man var han ute mycket och festade.
Jag tyckte det var ok, och reagerade inte speciellt. Men när vi sen flyttade ihop och började planera en framtid ihop och hans festande fortsatte, ja då reagerade jag mer på hans alkoholvanor.
Saken är den att han aldrig känner nån gräns.
Plus att han kan använda alkohol för att slappna av när han till exempel är trött och har jobbat mycket. Vilket gör att han somnar på soffan tidigt i fyllan. Skitkul, speciellt när man har barn??

Under graviditeten ställde jag ett ultimatum. Efter att i flera år ha haft ont i magen så fort vi skulle ha gäster eller vi skulle på fest, så sa jag att det minsta han kan bjuda på är att hålla sina spritvanor i schack nu när jag väntade barn. För det är en period i mitt liv jag inte vill må dåligt.
Vid ett tillfälle blev han såklart dyngrak, och då tog det hus i h-vete.
Även efter att vårt barn var fött så drack han dagen innan sonens dop och blev ovän med en släkting som vägrade komma.
Min besvikelse var enorm.
Även vår bröllopsnatt saboterade han genom att bli dyngrak och sen slå sönder glas och annat på hotellet och bråka med personalen.
Så det är fina minnen man har.

Han har som sagt skärpt till sig nu. Inga starköl blir det, och ingen sprit. Nån gång har jag märkt att han har druckit och på morgonen hittat en tom flaska vin som han gömt undan.

Vi kan tyvärr aldrig mer gå på fester eller annat där han blir frestad att dricka.

Jag har sagt att nån gång till han gör bort sig, och han ser inte röken av varken sitt barn eller mig.
Och då är valet hans.

Så nu åter till dig. Du gör inget fel, lita på din magkänsla.
Om jag vetat vad jag skulle behöva gå igenom så hade jag lämnat honom innan. För detta har tärt oerhört på mig, och gör att jag alltid har en misstro till honom.
Kan helt enkelt inte lita på honom fullt ut.

Han säger också att jag bara ältar när jag vill prata ut om hans "misstag" med spriten, och att han ju faktiskt bättrat sig?
Och han anser inte alls heller att han har problem, trots att jag har stått och hoppat av frustration och skrikit ut mina tårar.
Och det gör ont. Om han åtminstone förstått att han sårat.