Han slog mig!!

Hans blick efteråt var helt svart. Jag var bara helt paralyserad. Han gick ut ur sovrummet och barnen var helt förtvivlade och bara grät han sa att han skulle ta livet av sig.

Jag är inte en bättre människa än honom, jag är inte perfekt. Jag har aldrig fått honom att reagera förut, jag sa något som han reagerade på och det ångrar jag.

Jag är inte perfekt, jag är tydligen bara ett f*ttl*der i hans ögon. Det är iaf det han har sagt dock inte efter han slog mig utan innan.

Jag är inte rädd för honom men kanske borde jag vara det. Jag är bara så förvirrad. Han ska flytta härifrån säger han till sin son. Han hoppas att det gör riktigt ont på mig för jag förtjänade det.

Jag är inte ens ledsen, jag vet ju innerst inne att det var rätt åt mig!

Jag söker inte sympati utan vill bara skriva av mig...

Jag har sett min mamma misshandlas av min pappa och jag lovade för länge sedan att mina barn skulle slippa det.

Jag vet inte ens om det kan kallas misshandel! En smäll... Jag blöder ur örat, inte mycket men det är blod i hela örat. Jag känner mig varm och bedövad fortfarande i hela sidan av halsen. Kan ju inte gå till läkaren för vad ska jag säga? Att jag ramlade i trappan låter lite fel!

Han har höjt handen massvis med gånger men har då ist tryckt ner mig psykiskt.

Han säger att jag är en värdelös människa, jag är inte ens vatten värd, jag förtjänar att ha anhöriga som missbrukar för det är mitt fel att dom gör det och dylika saker.

Jag skriker ALDRIG när mina barn är i närheten! Jag pratar i normal ton även om jag är fly förbannad. Han skrek och kallade mig för massa saker framför våra barn, visst dom hörde när jag sa att jag hatade honom och så men jag skrek inte.

Jag kan bara inte stå och ta emot skit jag var tvungen att säga något, men jag valde fel ord det vet jag! SÅ ja, det är väl som han säger. MITT FEL!

Jag har torkat blod i hela örat (hörselgången eller hur man nu ska förklara). Blödde inte så att det rann ut! Är det lite i era öron så tyck det!

Tack för era svar

Jag är inte bättre, skrev det innan. Jag har kallat honom svin ett x antal gånger och bett han fara och flyga men jag har aldrig någonsin dragit in hans familj och släkt i våra gräl.
Jag har aldrig gjort något framför våra barn men det gör inte mig till en bättre människa.

Det låter som att vi grälar jämt men det gör vi inte. Jag har lärt mig att bita ihop när han säger något elakt för om jag biter tillbaka så blir det gräl och det vill jag inte.

Han stod bara där och flinade när han kallade mig f*tta. Jag blev ledsen men han fortsatte att flina, jag ville att han skulle sluta flina, få honom att känna sig liten så som jag gjorde då! Jag har aldrig känt så tidigare.

I somras sa han att han hatade mig så mycket så han ville dö. 30 min senare var jag tvungen att ringa polisen för han hade svalt massa tabletter och gått ut utan att säga något!

Tack för svar.

Ser mig själv som ett jäkla offer nu men det är jag inte, jag vill inte få medömkan.
Det han kör med nu är att han inte tänker dra in pengar till familjen något mer så ingen mat inga kläder... så går han runt nu och säger.

Jag har ingen annanstans att ta vägen så jag vet inte hur jag ska göra. Måste lösa allt snabbt så inte barnen blir lidande.

Allt jag ser framför mig nu är att han slår mig sönder och samman, vet att han inte skulle göra något sådant men ändå så har jag dom tankarna.

Jag vet inte vad jag ska skriva när jag läser det du skrev. Jag känner mig så träffad! Inte på ett negtivt sätt utan på ett sätt som jag aldrig känt förut. Jag behöver verkligen ta mig en funderare på vad som egentligen är problemet. Slaget eller allt annat som hänt under så lång tid.

Tack för att du skrev rätt in i mitt hjärta och hjärna.