varför är ni rädda att föda?

Jag var väl innan första förlossningen precis som Nickedockan lite smått rädd för det "okända" och livrädd för att spricka och bajsa på mig och allt det där. Men inte så rädd att jag klassar mig själv som förlossningsrädd. Smärtan var jag däremot inte ett endaste dugg rädd för -den visste jag att jag på nåt sätt skulle kunna hantera, vilket jag också gjorde.

Dom allra flesta av mina helt "normala" väninnor var väl lite smått rädda inför sin första förlossning i alla fall. Det är ju med nån slags skräckblandad förtjusning och spänning som man ser fram emot förlossningen om man är "normalt" rädd.

Nu slutade min första förlossning i kejsarsnitt så jag fick aldrig uppleva det som jag var rädd för... Och nu väntar jag andra barnet och är följdaktligen fortfarande lite rädd för det okända - mest rädd för att spricka och gå sönder!