varför är ni rädda att föda?

Jag var rädd att barnet skulle dö (som min mammas första barn gjorde, jag var rädd att jag ärvt hennes trånga bäcken). Men vartefter graviditeten gick så blev jag lugnare, min bm övertygade mig om att man nuförtiden har så väldigt mycket bättre koll på hur barnet mår och snittar direkt om man märker att det inte går bra. Så mot slutet kändes det faktiskt helt ok. Fast sen blev jag ändå snittad eftersom dottern låg i säte och vattnet gick innan vändningsförsöket.

Men oavsett orsak tror jag väl att nästan alla är mer eller mindre rädda, särskilt om man inte gjort det tidigare eller om det inte gick riktigt bra sist.