varför är ni rädda att föda?

Jag är rädd för smärta, rädd för sjukhus, rädd för att spricka och bli inkontinent, rädd för en svår förlossning(både mamma, mormor och syster har haft det men diversa nära döden upplevelser), att inte få gå på toa när jag bestämmer att jag vill det, att det ska rusa in en massa okända människor och klämma och känna på mig, att dom lämnar dörren öppen när jag ska föda, att jag ska bli lam av epiduralen, att dö smärtsamt, att inte få smärtlindring i tid, att få något äckligt och slemmigt uppkastat på min mage, att blöda till döds, att bajsa på mig, att ligga och kvävas i mina egna spyor, att tvingas bajsa på golvet för att dom förvägrar mig att gå på toaletten, att kaskadspy i flera timmar, att få sprutor och åter igen att dörren in kommer att vara som en svängdörr där alla springer fram och tillbaka, själva utdrivningen(har ju vaginism också för att göra det hela bättre)

Det här är bara kortlistan, därför är jag rädd.

Knodden och vi:Jag är inte gravid än men vi ska börja försöka. Det som hindrar mig lite är just skräcken. Är nog nästan lika rädd för snitt. Dessutom så har jag en väldigt låg smärttröskel. Vad man än väljer så är det ju sjukhus, nålar, sjukhuspersonal och smärta som gäller.

Det här med kränkning förnedring och att dom kör över en totalt är jag också rädd för.

Måste ändå säga att det känns skönt att veta att det är fler som känner som jag. Att man inte är helt ensam.