Inlägg från: kontirio |Visa alla inlägg
  • kontirio

    Är jag ensam om detta?

    Ger inte ett vitten för resonemang som bygger på "så det ska vara bara". Föräldraledigheten är inte till för dig (eller din fru), den är till för ditt barn, och det finns inget som säger att ditt barn mår bättre av att vara med mamman än med dig. Visst, du kan inte amma, men du är precis lika bra på att byta bajsblöjor, torka spyor, damma och laga mat som din fru är. Om du inte är det så ligger felet inte på det du har mellan benen, utan på dig själv som person.

    Du nämner att andra tar upp att knyta an till barnet som exempel. Ett mycket bra exempel. När menar du att du skall lära känna ditt barn? Före eller efter att det börjat skolan? Du lär ju inte jobba mindre ju större barnet blir, eller hur? Fast det är klart, vissa anser att det räcker med ett par timmar på kvällen och kanske helgen för att lära känna sin egen avkomma, det är väl inte så noga om man känner knodden eller inte. Man kan ju alltid fråga mamman.

    Men om vi skall spinna vidare på "så det ska vara bara":
    -En riktig man är inte hemma med sitt/sina barn.
    -En riktig man bor i grotta.
    -En riktig man klubbar ner sin tilltänkta med knölpåk och släpar henne till ovan nämnda grotta.
    -En riktig man handlar inte på Coop eller ICA, han klubbar ihjäl sin egen mammut.
    Etc, etc, etc, etc.


    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
  • kontirio

    Tycker över huvud taget att det är ett väldigt enkelspårigt argument att "var och en får välja själv". Då ser man inte den stora bilden, utan bara den lilla lilla som når runt näsan.

    Den största anledningen till att kvinnor idag har sämre lön, sämre karriärmöjligheter och sämre chans att få bra jobb är att kvinnor idag ses som en större "risk" på arbetsmarknaden än män. Kvinnor riskerar ju att bli med barn, och vem vet när de kommer tillbaks.. de kanske stannar hemma tills barnet börjar skolan?! Och om de kommer tillbaks så skall det VABas och gud vet vad. Men samtidigt får man inte sparka dem och ta in någon annan heller.

    Enda sättet att motverka detta är att män tar större ansvar och är hemma mer med sina barn. Ta mer och längre föräldraledighet, VABa osv. För nej, det är inte bara så det ska vara, att kvinnor skall vara hemma och ta hand om barn och hem medans karlarna jobbar ihjäl sig. För vad säger man till sin dotter, som utbildat sig till civilingenjör, när hon kommer och undrar varför Kalle har högre lön och förtur till bättre tjänster än hon, fastän hon är duktigare och jobbar minst lika hårt? "Det är så det ska vara, lilla gumman, kläm ur några ungar och ställ dig vid spisen"? Eller så kanske man inte uppmuntrar sin dotter att bli civilingenjör när man har en sådan grundinställning, det kanske är bättre om hon utbildar sig till barnskötare eller undersköterska? Gah..

    Ärligt talat, jag spyr på sådana resonemang. Lyft näsan och se horisonten, istället för att stirra på stövlarna. Självklart skall man fördela föräldraledigheten som det passar ens situation, det kanske inte passar alla att dela just 50/50, men 2-3 månader borde inte vara så jobbigt att lägga på sitt barn.


    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
  • kontirio
    lampfot skrev 2007-02-01 10:24:11 följande:
    Kvinnor har lika bra chanser som män, problemet är att de nöjer sig samt även är överrepresenterade inom offentlig sektor där det bara finns en arbetsgivare. Vill man anställa en kvinnlig chef i något teknikföretag jämfört med en manlig så får man leta mycket mer
    Det är den enkla förklaringen. Varför har kvinnor i åldern 25-35 år svårare att få fast jobb än män i motsvarande ålder? Risken för graviditet, föräldraledighet och VAB har ingen som helst inverkan menar du?

    Förstår inte riktigt vad du menar med att kvinnor "nöjer sig". Nöjer sig med sämre lön, sämre karriärmöjligheter osv? Kvinnor är överrepresenterade inom offentlig sektor, där män oftast sitter på en oproportionerligt stor del av chefspositionerna.

    Menar du att inget av det jag skriver stämmer?
    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
  • kontirio
    lampfot skrev 2007-02-01 10:39:02 följande:
    kontirio:varför tror du socialdemokraterna hade så svårt och få en kvinnlig person som ville bli partiledare?
    Menar du att alla män automatiskt skulle tackat ja?
    lampfot skrev 2007-02-01 10:39:02 följande:
    har du någon gång anställt folk så vet du vad jag pratar om angående kvinnors drivkrafter och vilja göra karriär jämfört med männens
    Jag har arbetat i ett flertal organisationer med ett flertal olika saker, både storföretag, småföretag och offentlig förvaltning. Det finns kvinnor som vill göra karriär, det finns kvinnor som har drivkraft, dock missar du något väldigt viktigt. Alla män som gör karriär bygger det på en viktig sak: att det finns en fungerande markservice. Om kvinnan inte finns där för att lämna/hämta på dagis, VABa osv så blir det svårt att göra karriär. På något helt outgrundligt sätt så verkar det vara lättare för män att ordna fungerande markservice än för kvinnor..
    lampfot skrev 2007-02-01 10:39:02 följande:
    JA, barn är ett problem men de kan välja. där är å andra sidan män diskriminerade då kvinnan bestämmer själv hur hon gör angående barnet
    Så du menar alltså att kvinnor står inför valet barn ELLER karriär, medans männen kan ha barn OCH karriär? Fortfarande? Såhär 2000 år efter Kristus födelse?
    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
  • kontirio

    lampfot:

    -Nej, alla män skulle inte automatiskt tacka ja, inte till ett sådant jobb.

    -En kvinna på fem män, det skulle innebära att 1/6 av alla chefer vore kvinnor. Är det så idag? Nähänä.. då kanske det finns andra orsaker än brist på drivkraft och vilja att göra karriär..

    -Så du menar att en man som alltid VABar, som alltid lämnar och hämtar på dagis, som alltid tar ledigt för läkare/tandläkare/studiedagar osv har lika stor chans att göra karriär som en man som inte gör tidigare nämnda?

    -Du menar "att en KVINNA som väljar att låta bli och skaffa barn har bättre möjligheter och agera kraftfullt i jobbet", eller hur? Eller menar du att män som skaffar barn drabbas precis lika negativt på arbetsmarknaden/i karriären som kvinnor som skaffar barn?


    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
  • kontirio

    lampfot:

    -Det där har du inga belägg för, annat än eget tyckande.

    -Om du räknar in alla som har personalledande befattning så kommer du inte upp i 1/6 kvinnliga chefer.

    Jag upprepar mig:
    "Så du menar att en man som alltid VABar, som alltid lämnar och hämtar på dagis, som alltid tar ledigt för läkare/tandläkare/studiedagar osv har lika stor chans att göra karriär som en man som inte gör tidigare nämnda?"

    Det sista du citerade var inte komplett, den sista meningen föll bort, det skall vara:
    "Du menar "att en KVINNA som väljar att låta bli och skaffa barn har bättre möjligheter och agera kraftfullt i jobbet", eller hur? Eller menar du att män som skaffar barn drabbas precis lika negativt på arbetsmarknaden/i karriären som kvinnor som skaffar barn?"

    Självklart måste man välja hela tiden. Ett av de val som jag anser vara självklara, både för nuet och för framtiden, är att män tar mer ansvar för sina barn från spädbarnsåldern. Att sedan vissa män är förändringsobenägna som gnur och anser sig inte klara av att ta hand om hem och barn för att de har något som hänger och slänger mellan benen alternativt riskerar att ge sina barn stressyndrom och hjärnskador om inte mamman tar hand om dem tills de är sju år gamla, det är nog snarare ett personligt än ett genetiskt problem.

    Det finns iofs en forskare som anser att pappor skall hålla sig borta för att inte skada sina barn, och kanske införa ett pappakörkort:
    www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,980272,00.html


    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
  • kontirio

    lampfot,

    Var någonstans har du fått för dig att kvinnor per automatik "vill oftast vara hemma mer med barnen än män"? Bara för att du inte vill vara hemma med ditt/dina barn så innebär det inte att alla män är precis likadana.

    Visst blir det problem för företag när anställda skaffar barn, men det är sådant som hör till. Det verkar tyvärr som om du har samma inställning som det företag min fru jobbar på, de har inget kollektivavtal, genomsnittsåldern på de anställda är ca 22-25 år och de har på kort tid sagt upp fyra tjejer som antingen blivit gravida eller som varit föräldralediga. Skaffar man barn så är man ju bara en belastning, eller hur?

    Nu är det ju ändå så att man är två om att skaffa barn, men konstigt nog så verkar en del män nöjda med att deras bidrag till sina barn är lite papperspengar, medans allt det där andra som kärlek, trygghet, närhet, tröst, omvårdnad, utveckling och annat som bidrar till barnets utveckling och uppväxt med nöje överlåts till mamman.


    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
  • kontirio

    Om män la ner lika mycket tid på sina barn som de gör på att ursäkta och försvara sin frånvaro så skulle nog samhället se lite annorlunda ut..


    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
  • kontirio

    lampfot,

    Jag är inte särskilt blind, nej. Med andra ord återstår frågan (fast jag förfinar och förtydligar den lite):
    Var någonstans har du fått för dig att kvinnor hellre stannar hemma med - exempelvis - magsjuka barn än gör karriär? För det är väl så du menar att det är, VABar man så blir det ingen karriär.


    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
  • kontirio

    blåfläck,

    Vissa pappor anser att man kan köpa sig till den relationen. Jobba hårt och dra in mycket pengar så kommer det automatiskt. Eller nåt. De inser tydligen inte att man måste jobba precis lika hårt på sin relation till sina barn som man måste göra för sin karriär. Alltså verkar det som om de väljer bort barnen.


    An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
Svar på tråden Är jag ensam om detta?