Är jag ensam om detta?

Du har inte fel. Mamman bör vara hemma mest med ungen första året. Det är bäst för barnets utveckling med.

Det är ju inte så att pappan är helt frånvarande bara för att han jobbar, han är ju hemma på kväll mm och träffar barnet då.

Alla ammar inte, och många slutar efter 6-9 månader. Det finns gott om plats för pappan att vara hemma. Nio månader var exempelvis.  

Fast det är svårt att diskutera om man anser att: "så det "ska vara" bara..."

Tycker oxå lite som du. Men samtidigt det är tufft att ta hand om barn å hushåll.

Men du får ju inte glömma bort att umgås med ditt barn. För att bara slänga sig på soffan å titta på tv:n när man kommer hem från jobbet och tror att nu har jag gjort mitt.så man är nog väldigt fel ute.

Men hjälps man åt så ska det inte vara några problem. Men som sagt var det krävs nog att bägge är övrens om det och inget tvång så är det väll en typ av jämställdhet ?

Min egen åsikt är att det måste vara upp till varje familj att bestämma själv. Själv , efter att ha varit pappa i drygt 5 månader, skulle jag aldrig drömma om att avstå från möjligheten att vara hemma med min dotter så länge som det bara är möjligt. Jag och min Sambo kommer alltså att dela på föräldrarledigheten. Som jag ser det är det en helt unik chans att vara hemma med sitt barn under en längre sammanhängande tid som aldrig kommer igen. Att det är mycket mer till föräldrarskapet än bara ledigheten är absolut sant men sant är också att de bara är små en gång och att man får bara uppleva alla små framsteg bara en enda gång för varje barn.

Ger inte ett vitten för resonemang som bygger på "så det ska vara bara". Föräldraledigheten är inte till för dig (eller din fru), den är till för ditt barn, och det finns inget som säger att ditt barn mår bättre av att vara med mamman än med dig. Visst, du kan inte amma, men du är precis lika bra på att byta bajsblöjor, torka spyor, damma och laga mat som din fru är. Om du inte är det så ligger felet inte på det du har mellan benen, utan på dig själv som person.

Du nämner att andra tar upp att knyta an till barnet som exempel. Ett mycket bra exempel. När menar du att du skall lära känna ditt barn? Före eller efter att det börjat skolan? Du lär ju inte jobba mindre ju större barnet blir, eller hur? Fast det är klart, vissa anser att det räcker med ett par timmar på kvällen och kanske helgen för att lära känna sin egen avkomma, det är väl inte så noga om man känner knodden eller inte. Man kan ju alltid fråga mamman.

Men om vi skall spinna vidare på "så det ska vara bara":
-En riktig man är inte hemma med sitt/sina barn.
-En riktig man bor i grotta.
-En riktig man klubbar ner sin tilltänkta med knölpåk och släpar henne till ovan nämnda grotta.
-En riktig man handlar inte på Coop eller ICA, han klubbar ihjäl sin egen mammut.
Etc, etc, etc, etc.

Det är ju din åsikt och om din tjej tycker att det är så det skall vara så är det väl upp till er. Jag kan bara säga att jag skulle inte bytt bort min pappaledighet (8månader) för allt i världen, skulle dock gärna varit hemma ännu mer om jag fått chansen igen.
Vem faan vet, när ni fått barn kanske du inser vilken jävla stenåldersinställning du har och ändrar dig.

Mvh
Jagge

Helt på din linje.
Feminister har inte tolkningsföretraäde till vad det innebär att ta ansvar för sitt barn och vara en bra pappa.

Jag anser att en bra pappa ser till att barn och mor kan spendera den första tiden ihop och att det inte går någon ekonomisk nöd på familjen.

Men framförallt - Det ska vara upp till familjen att bestämma hur de vill ha det. Redan idag är ju vissa månader låsta till ena parten i föräldraförsäkringen, vilket jag tycker är fel. Låt vuxna människor göra sina egna val, för bövelen.

Helt ok att tycka som ni tycker. Ni är ju faktiskt överens. Men jag måste ju säga att vara pappaledig är det bästa jag gjort hittils. Bortsett från att skaffa krabaten förstås.

Verkar dock (i mina ögon) vara lite lat-varning på att vilja vara hemmafru, men det är ju era (dina) pengar, och inte skattebetalarnas som i så många andra fall. Och då tycker jag det är 100% ok det också.

Håller med D4N13L. Själv gick frugan hemma i 14mån och nu går jag hemma vilket är hur roligt som helst men självklart så är ju det ett beslut som fattas av båda och vill hon gå hemma och det är ok med dig så visst go for it.

Hmmm..... vet inte riktigt vad jag ska skriva. Blir kluven i frågan. Självklart ska alla själva få bestämma hur man vill lägga upp föräldraledigheten! Samtidigt blir jag så fruktansvärt frustrerad över alla som inte inser vilken otrolig förmån vi erbjuds här i Sverige. Att va hemma med sitt barn och faktiskt få betalt!! Otroligt!!
Jag och min sambo delar rakt av. Ett år var kommer vi va hemma men grabben. Visst får man endel kommentarer på jobbet, men jag är övertygad om att när jag ser tillbaks på den här tiden kommer jag inte ångra att jag var ledig. (har ännu inte träffat på någon som önskat att han/hon hade arbetat mer när barnen var små)