Varför så svårt att bli kär?

det kanske är så att ni passar bättre som vänner och att ni tycker om varandra på det sättet helt enkelt

Jag håller med förra inlägget.

Hur länge har ni träffats? Ibland blir man kär långsamt men om ni har träffat varandra med romantiska avsikter i några månader utan att något händer så tror jag att ni kommer att förbli goda vänner. Det är inget fel med det, en god vän kan vara mycket bättre än en förälskelse.

Vi har träffats ca 6 ggr sen i slutet av nov.
Han arbetar borta i veckorna, så det blir på helgen man träffas.
Men vi messar hur mycket som helst ( har skickat 800 mess förra månaden) =) Sen skriver vi alltid god natt tillvarandra, puss och kram förekommer liksom gumman och gubben.
I bland förstår jag fan ingenting. Och hadde det här varit innan jag fick barn hadde jag varit överhetad av kärlek och känslor och nu nada.
Kan man förbli vän med en kille man träffat så här eller kommer det förmodligen rinna ut i sanden då det inte blir någon kärlek.
Hoppas inte han är ju stört skön :)

Jag tror att ni kan förbli vänner men ni får inte haka upp er på varför ni inte får några känslor för då kan det nog rinna ut i sanden.

Ja igentligen är det ju inte mer att grubbla över, Bara hoppas att vänskapen håller.

Men jag är lite nervös över att jag aldrig kommer att bli kär igen, det skulle ju vara tråkigt.

Men å adra sidan så har jag ju den största kärleken i mitt liv så det kanske inte är så farligt. :)

Anonym (analytisk)> iblan så längtar jag efter honom, men inte så där som man gör när man är kär utan bara saknar honom. När vi kramar om varandra känns det ju bra och han får gärna röra vid mig men den där elchocken man brukar känna den finns ju inte.
Jag begriper inte mycket just nu, men man kanske inte behöver begripa allt heller.

Hihi... Har tänkt lite på det här och när jag läser så ser det ju ut som att jag är kär bara inte vet om det... =)

Anonym(analytisk) Hehe... Ja det kanske är den kännslan jag letat efter, men den kanske inte kommer.
Då finns det ju bara ett problem kvar och det är killen, han kanske inte ÄR kär i mig.
Men jag får väl hoppas eller också lägger jag ner det.
Han är ju trots allt en jätte jätte bra kompis också och varför trassla till det så att vi kanske inte kan va nå mer kompisar för? Dilema, dilema