Affektkramp

Mitt första barn hade inga sådana symtom alls. Mitt andra barn skrek sig blå, men återhämtade sig. Mitt tredje barn skrek sig blå och tappade andan. Hennes läppar blev rent vita och ögonen pekade konstigt. Sedan fick hon sina kramper, fingrar och tår var hårt knutna. Väldigt obehagligt. Första krampen fick hon strax efter förlossningen när hon fick sprutan av barnmorskan. Sedan kunde hon som oftast få kramper tre- fyra gånger om dagen. Men det avtog ju äldre hon blev och kramperna blev inte lika svåra. Jag försökte få tag i henne så fort jag såg vad som var på G för att lugna ner henne så att det inte skulle gå så långt. En del gånger hann jag, men inte alla. På dagis försökte jag förklara, men de insåg inte vad det innebar förrän det hände och då införskaffade de en resurspersonal för hennes skull. Nu var det länge sedan jag såg att en tendens till affektkramp. (Hon blir snart fyra år) De växer ifrån det, men medan de har det är det inte så kul. Nu när vi har fått vårt fjärde barn, så har man ju tänkt på detta, men hon har inte visat några sådana tendenser alls. Man kan ju alltid hoppas att hon inte får det.