Affektkramp

Min Rasmus som är 8år har inte kramper, men väl anfall.
Fick vi veta när han avr runt 1½år. Det hela började när han avr runt året att om vi inte omgående förstod vad han ville så kastade han sig bakåt från rakt stående med bakhuvudet i golvet så det bara small om det.. vilket han kunde göra uppemot 10ggr/dag så det resulterade i sår i bakhuvudet.. jag sökte hjälp då jag insåg att detta är för stort, jag klarar inte av det här ensam, tillsammans med maken.
Gasnak omgående på det stödteamet jag sökte till fick vi veta vad som felades då han i detta anfall blir i princip helt död på ögonen.. och måste rasa ut hela anfallet, går inte att stoppa och efteråt så minns han inte vad han varit arg, ångestfull eller ledsen för (kommer även vid glädje, men är mindre ofta) blir ganska paralyserad då all energi är slut samt äter och dricker kopiöst.
Detta tog en annan form när han blev runt 2-3år, då började han bita, riva, slåss tillsammans med anfallet.. det var så obehagligt.. men då fick vi lära oss att fånga upp honom och hålla fast honom tills han kämpat sig genom hela berg-och-dal banan, ju fler gånger vi gjorde så desto mer kontroll fick han på sig själv och kunde själv börja styra anfallen. De minskade från mellan 1h i början ner till 20-25min..
Nu idag så har det återigen tagit annan form, ungefär när han var 5-6år började det verbalt istället, det är jag sååå tacksam för. Visst det kan komma en hel jarang jag inte vill höra.. speciellt inte då mina barns far aldrig kallat mig något 'illa' men han gör i dessa situationer, men ändå, han gör inte illa sig själv och heller inte oss andra. Idag brukar det i regel gå över på ungefär 5-10min och väldigt sällan vi behöver ta upp honom i famn och hålla honom, han kan själv hantera och ta ner sina anfall.
Detta kommer för honom vara något han får jobba på hela livet.. men blir mildarei allafall.