Gastric Bypass (GBP)

jeja - Tack

Ringarum - Japp jag gick på ren kur, så jag tuggade inget på 4 månader. Och det gick hur lätt som helst.
Känner igen den ångesten du pratar om man nu har jag fått hjälp och är så pass stark i mig själv nu så jag bryr mig inte. OM någon lider av mitt utseende så är det bara att beklaga. Går på stan ganska så obehindrat nu, badhuset är inga problem och känner att jag har samma rätt som alla andra att vara.  Det är en stor skillnad emot för ett år sedan... Tror risken är att man sitter och äter medans man väntar på om det blir en op eller inte. Alltså man vet att det bli ju inte bättre men risken finns att man tänker på ett lite galet sätt.
Själv kommer jag börja med Cambridge här snart igen för jag orkar inte vara så här i sommar. Några kilo mindre innebär förhoppningsvis lite mindre svettig i värmen.
Lycka till och Kram tillbaks

Luna - Skönt att det börjar känna lite bättre nu.

Och visst är det så du ser fram emot en smalare sommar, redan nu är du ju 12,2 kg mindre än för 9 veckor sedan och det är ju kanon bra.
Tror det är lätt att man bli fartblind och ser hur andra sjunker snabbare. Men precis som du skriver så tror jag också att om det går lite långsammare (helt sjukt hur 12,2 kilo på 9 veckor kan anses långsammar, men men...) så hinner kroppen med på ett helt annat sätt. Både fysiskt och psykiskt.

Lycka till nu med resten av vägen i tunneln, snart är du helt ur den och en ny framtid väntar.

Luna - eller Maria kanske  Är tyvärr inte mogen än för att "avslöja" mig då jag inte har pratat om detta med mina planer på op med så många vänner än.... Vill först bli helt säker innan jag möter deras åsikter.

Hur som helst måste jag nog hålla med din läkare även om jag inser att jag skulle förmodligen känna precis som dig, tålamod är inte min starka sida heller. Och envis är jag dessutom

Men det måste ju vara bättre att ta det lungt, äta det man vet att man klarar av och smyga in lite pö och pö andra produkter. Bättre det än att hamna i denna ångest. Antar att det kanske nästan kan bli ånger över att man gjorde operationen?
Men du kommer snart att kunna äta det mesta, men inte hur ofta som helst eller i vilka mängder som helst. Men detta med att skynda långsamt är svårt....

Jag hoppas att det blir bättre redan idag och att även morgondagen kommer att vara bra. Du fixar detta och tänk på de 12,2 kilona du redan har tappat.
Skulle egentligen skicka över min son så du fick bära på honom en stund, han väger nämligen runt 12 kilo. Att bära runt på honom och kanske lite upp och ner i trappen får en att inse att "bara" 12 kilo är väldigt mycket extra att bära på för kroppen.

Kram på dig

GBP 06 - BMI 26 låter ju som en dröm, men jag vet också att om man har ett mål så vill man nå det. Hade nog också velat nå 24 om det var det som var målet från början
Men ett stort grattis till alla dessa kilon som är borta - förgott!!!

rotterusslan - Ett BMI på 40 är det normal kravet, sen finns det faktorer som kan påverka det åt en lägre nivå, men 45 är "på rätt sida".
Man kontaktar först sin VC som sedan skickar en remiss till den kirurgmottagning som är aktuell. Sedan är det lite olika vad som händer men det vanligaste är väl att man få träffa en kirurg som bestämmer OM man är aktuell för op. Skulle det vara så kommer man på informationsträffar innan själva op dagen.
Finns andra som kan detta bättre.
Men jag kan iallafall säga att du lär nog tyvärr bli stucken några gånger, om inte annat så inför op.

GBP 06 - Oj, det låter ju inte bra... Har du berättat detta tidigare och jag glömt eller? Hur som helst så håller jag då ännu mer på dig att 71 kg är du värd.
Hoppas att du inte ångrar allt iallafall....

nudelbumsan - Hoppas att det går bra för dig idag

Maja o Felicia - Hoppas att det går bra för dig i morgon....

nudelbumsan - grattis   Vad härligt.... Då är det bara att vänta.... Men efter sommaren är ju snart. Hur länge fick du vänta på remissen till kirurgen?

nudelmumsan - Det var inge 2-3 år där inte....
Jag pluggar nu och det vore ju så skönt att få det gjort innan man pluggat klart. Men det är väl kanske att drömma om förmycket....

nudelmumsan - hmmmm det har väl gått en vecka idag sedan jag var på VC   
Så jag har ju ett tag kvar att vänta. Läkaren på VC sa att jag kunde nog bli kallad till kirurgen till hösten....
Det värsta är att jag bör ha pluggat klart till årsskiftet - feb/mars och då är det ju inte så kul att söka jobb om man vet att jag kommer vara sjukskriven ett tag. Och jobben jag söker är inom vården och då ingår det ju tunga lyft och sånt....
MEN det är ju ett mindre problem. Först måste man ju se att man får en op....

nudelmumsan - Vi får väl hoppas på det, även om det fortfarande känns lite overkligt att jag har tagit detta steg...

Anonym ?? - Om du liksom jag vägde runt 140-150 kg, hade ett skinn som är uttänjt till max av denna vikt och sedan blir normalviktig. Skulle inte du också vilja få allt överskott borttaget då, alltså skinnet.

Jag tror precis som många andra att det är svårt att få något annat än magen fixad av landstinget men om det finns dem som gör andra operationer också så är det bara att gratulera dem som får dem. Men det handlar inte bara om medicinska risker, det handlar mycket om psyket också!

Ang bantningen känns det liiiite som du vill dra alla över en kam. Visst finns det dem som tänker så som du skriver men det tror jag inte är merparten, och inte av oss här inne. Att operera sig innebär många risker både medicinskt och psykiskt och jag har svårt att se att man skulle ta det som först bästa alternativ.
Och du FÅR inte operera dig om kirurgen anser att det är just så.

Själv har jag bantat i omgångar hela mitt liv, både med seriösa och mindre seriösa metoder. Jag vet vad man ska äta och har nog mer koll på just den biten än vad många "normal" viktiga har. Och det tror jag inte är unikt på något sätt.... Merparten av oss vet vad vi ska äta, men får det inte riktigt att fungera i praktiken.

Någon som såg på aktuellt alldeles nyss??? det handlade om operationerna.....
Jag blev såååå motiverad så nu får kirurgen gärna skicka den där remissen - SNARAST!!!

Överläkaren i Örebro ansåg att man skulle behöva göra runt 10 000 operationer per år till skillnad mot de ca 1800 som gjordes förra året. Och om man opererade sig så ökade chansen att överlev med 30 %

Här kommer mera
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=62185&a=820770&lid=puff_820890&lpos=rubrik