Bmi 42:
Jag ahr blivit bättre behandlad hos läkarna efter jag har berättat om att jag fått remissen skickad.
De respekterar mig mer av någon konstig anledning. Men jag skulle tro att det har att göra med att då ser de att man "bryr" sig och verkligen försöker..
Så ring läkaren och be om att få komma dit och få en remiss.
Har du provat acomplia??
Nu vet jag inte om jag går ner i vikt av den än men jag känner då att jag inte är sugen på mat, godis ect längre..
Nudelbumsan:
Vad är det du blev rädd för.. Jag vet att det är fler som blivit det och förstår inte vad det var som skrämdes.
BMI 50: Ja jag har faktiskt åxå träffat på en sådan människa i sjukvården.
Hon som jag går på viktkontroller hos.
Hon lyssnar och frågar och är intresserad.
Även om jag gått upp (har haft lite problem med p-piller sort) så anklagar hon inte mig utan bara börjar fundera som jag gör vad det är som inte stämmer. Och tillslut så kom vi ju på att det var de nya p-pillren.
Men hon stöttar mig och är "med" mig på denna vandring mot operationen.
Känns så bra när jag varit dit. Man blir så glad och upprymd över att någon lyssnar på en, nån bryr sig, engagerar sig och inte bara är anklagande..
Underbart!!!
Ang pcos. Jag har faktist varit normalviktig en vända (även om det känns som det bara varit en dröm) och då fick jag ingen mens. Alltså ingen ägglossning heller och därför så tror man att jag har en väldigt grav pcos.
Men som sagt det kan ju kanske vara annorlunda nu..
Om inte annat så får jag ju hjälp med att bli gravid, om jag går ner i vikt, vilket jag för hoppningsvis ska göra med open.. 
Men BMI42:
Ta dig i kragen och känn dig stolt över att du en gång för alla verkligen tar tag i detta och visar läkarvården att du menar allvar denna gång verkligen vill detta.
Berätta gärna mer om komplikationerna.
Så det var det "enda"?
jag menar det var inga andra komplikationer i samband med open alltså?
GBP 06:
Okej. Tack..
Hoppas verkligen att du blir bättre.
Magsår är långt i från kul..
BMI 53:
Jo mer eller mindre så kommer det att försvinna.
Operationen blir för oss vad antabus blir för alkoholisterna.
Alltså om man äter fel som inte kroppen gillar så dumpar man..
Och man äter inte saker som an blir dålig av. Dte är en ren försvarsmekanims...
Jo men stanna här BMI 53:
Det är lika mycket för dig som oss andra.
Du ska väl åxå peppas?
Men om du har sånna svåra anfall så tycker jag du ska kontakta läkare och få en sån operation.
Den har jag gjort och jag mår i dag utmärkt.
Så vi vill ju även ha dina funderingar här.. 
Lycka:
Precis det var nått sånt jag ville komma till.
Men eftersom man oftast blir så dålig av socker och magen är full av annat så på något sätt blir man ju avvänjd som jag i allafalla har fattat det. Visst kommer man fortfarande att ha sug, man opererar ju inte bort själva suget liksom.
Men jag ahr fått för mig att det kan bli såå mycket bättre efter open i allafall. MEn sen beror det ju liksom på HUR motiverad man är att klara det efter open med. Det finns ju folk som inte går ner nästan någonting och de lever ju enbart på godis ect.
Men som Anonym säger kolla på viktop.se.
Mycket kunniga människor på det forumet.
Nudelbumsan:
Ja jag förstår att du blev rädd för det.
Men Jonny väger 320 kilo!!!!
Det gör inte du, du väger ju inte ens hälften av vad han gör.
Ja han riskerar mycket om han opar sig men han riskerar mer om han itne gör det.
Det enda skillnaden är att han drar ut på eländet ännu mer om han inte gör open.
Han går upp ännu mer och blir ännu svårare att operera.
Men det spelar ingen roll vilken operation han ska göra. Om det nu är så en gallstensop, blindtarmsop eller en viktop.
Jag resonerar så här, tror jag försökt förklara det tidigare.
Det är bättre att ta denna viktop nu och sedan kunna göra vanliga operationer utan större risker. Än att behöva göra vanliga operationer i högrisk läge och sedan göra en viktop åxå i högriskläge.
Fattar du??
Ja ja jag förstår att det skräms..
Men ju mer man läser och information man tar in desto mindre rädd blir man.
Det märker jag nu, jag läser/ser allt jag kommer över om dessa operationer och sitter på viktop.se nästan hela tiden.
Visst är jag rädd men samtidigt så har jag bestämt mig. Jag SKA göra detta. En gång för alla ska jag bli av med min övervikt.
Sen får man ju inte ha förstora förhoppningar, då blir man besviken.
Men om jag får bli en 42-44 efter open så är jag mer än nöjd.
Oddsen för att det skulle gå åt skogen är för små för att låta bli att göra detta.
Trollprinsessan:
Oj 
Hur mår du, hur går dina tankar osv..
Du måste komma in och berätta sen för oss hur det går och hur du mår ect..