Gastric Bypass (GBP)

Idag fick jag min kallelse till VC, den 11/4 ska jag dit och påbörja min resa. Spännande

förlåt.. kanske inte ska skriva om sånt här... =/ vill ju inte skrämma er som inte gjort op än... jag ångrar inte att jag gjort en gby ... är bara lite frustrerad över att jag blivit dålig nu och inte vet vad det beror på.. =/sorry...

Den 19 april smäller det... Då ska jag ta första steget mot en ev operation och träffa en läkare på VC. Första steget på en låååång väg.Har ju dessutom lyckats läsa allt för mycket under kategorin komplikationer inne på vitkop så man kan ju undra ibland vad man ger sig in på Men tänker samtidig att jag lever väldigt riskfullt så som jag väger i dag.

Passade på att smita in på lab på VC idag där de har en våg.. var med sonen på bvc ... 8 kg har jag förlorat nu... på 2 veckor alltså... hehe.. hoppas att det fortsätter i samma takt ett tag till... 4 kg i veckan är helt ok.. =)Folk har frågat mig hela dagen idag om jag har gjort nåt speciellt med  håret... *S* för jag ser så annorlunda ut... =)

Jag är ny här, första gången jag skriver här.Jag har varit hos min husläkare som direkt skrev en remiss (han är så bra!) utan något knussel.FIck hem ett brev förra veckan om att de hade mottagit remissen.Är det någon som vet hur lång tid (ungefär) det tar nu innan man får komma dit?Hur fungerar det nu? (alltså vad händer nu efter att de har mottagit remissen?)Kan man bli omprioriterad på något sätt (dvs få förtur i kön) om man mår väldigt dåligt av sin vikt, fysiskt och psykiskt?VIll så gärna få operationen gjord, men är samtidigt rädd för hur det bli efter operationen...Nervös...

visst är det tråkigt att vänta men se det ändå som en betänketid fundera på om det är just rätt för dej eller inte. när jag opererades januari -01 så gick allt så snabbt hadde tre dagar på mej att bestämma mej det var för lite igentligen jag hadde turen att få en återbudstid eller tur och tur men jag tackade ja i alla fall, men så här efteråt så kan jag säga att jag hadde behövt mer tid för att fundera på om det var rätt beslut jag var inte redo i hjärnan min mådde skit första året utvecklade aneroxia som minst vägde jag 45 kg och det var 1 år efter operationsdatumet i dag mår jag bra tack vare att jag vart gravid i april -02 hadde jag inte blivit det vet jag inte vart allt hadde slutat. men ett tips är att ransaka sig själv fråga sig själv om det värkligen är sista utvägen eller intejag ställer gärna upp på att svara på frågor om operationen har endel erfaarenhet då det är 6 år sedan jag opererade mej

Min väntan är snart över.Jag läggs in imorgon och opereras på Tisdag. det är så stort att jag knappt kan ta det till mig. Vågar inte tänka på något just nu, nästan så jag håller andan i väntan inför morgondagen och Tisdagen.