Din värsta date!

Jag var 18 år tror jag och hade träffat en kille på krogen. Han gick i samma skola som jag och vi hade en hel del kompisar gemensamt visade det sig. Så vi bestämde att vi skulle gå ut och fika dagen efter. Lite pirrig mötte jag honom på skolgården och vi traskade in till stan. Hittade ett mysigt fik där vi satte oss och under HELA daten satt han och stirrade på mig. Efter ett litet tag insåg jag att jag kände ingenting överhuvud taget för honom och det gjorde inte precis stirrandet bättre. Efter fikan körde han mig hem och jag kysste honom innan jag gick ur bilen. Hade nämligen sett en tungpiercing under fikan och den var jag väldigt nyfiken på. Inte så snällt av mig kanske men ändå.
Dagen efter ringde han hur många gånger som helst. Jag kunde inte svara eftersom mamma var hemma och jag hade ingen alls lust att förklara nåt för henne. Men till slut svarade jag och talade om att "tyvär men jag känner inte det där jag borde känna". Då börjar han gråta! "Men vi hade ju så mysigt och kyssen var så trevlig och jag tycker så himla mycket om dig, kan vi inte försöka ändå?" Allt häver han ur sig mellan snyftningarna. Jag blev livrädd och avslutade samtalet så fort jag kunde.
Det var inte skoj att träffa honom i skolan efter det.