Din värsta date!
Hahaha, vilken rolig tråd!
Jag träffade en (vad jag först trodde) gullig kille genom mitt jobb på krogen. Han brukade småprata lite med mig och bjöd efter ett tag ut mig på en date. Vi bestämde oss för att träffas en söndagsförmiddag. Vi hade det ganska trevligt, men jag kände att jag fick lite halvkonstiga vibbar av honom, ni vet när man känner att det inte rikigt klaffar, men vi bestämde att vi skulle ses igen några dagar efter. Vi träffades och tog en runda med hans bil, bland annat till vår gård där jag bodde då. Jag påpekade att mina föräldrar skulle måla om snart, men det var inget vi pratade vidare om.
Sen följde några veckor under sommaren då vi träffades, både ensamma och med kompisar då jag och hans syster har gemensamma kompisar och det visade bli den skummaste sommaren någonsin, eller rättare sagt så visade han sig vara den skummaste någonsin!
1.Jag följde med honom och hans syrra på fest, varpå det framgick att han hade sagt till alla släktingar att jag var hans flickvän och att vi hade stora framtidsplaner. Så alla frågade mig om hur länge vi hade varit ett par och när vi skulle ut och resa och sånt som han hade hittat på. Lite halvknivigt eftersom jag inte allt var förberedd på detta. Efter den festen sa jag till honom att jag inte tyckte att vi skulle vara mer än kompisar. Det ignorerade han. Såklart.
2.Han började gråta vid ett flertal tillfällen på olika platser för att jag "var så vacker". Till exmepel när vi satt och åt. Lite märkligt...
3. Han ville gärna svinga runt mig ni vet så där som i filmer och snurra runt runt med ett lyckligt leende på läpparna, trots att jag antagligen inte såg lika lycklig ut.
4. Han köpte rödfärg till mina föräldrars gård efter att vi varit på två "dejter". Som han senare hällde ut, mitt i stan, när han förstod att jag inte ville bli hans fru. (Ja, han hann faktiskt fria till mig!)
5: Han skickade enorma blombuketter, svindyra klänningar, diverse konstiga bakverk (!) till mitt jobb med kort adresserade "till min blivande fru" eller "till min drömkvinna" EFTER att jag sagt flera gånger att jag inte ville vara mer än hans kompis..
Allt detta låter ju jättefint och gulligt och generöst och allt sånt, men detta var verkligen psykovarning. Han fattade inte att jag sa nej och fortsatte i flera år med diverse gråtattacker, knasiga presenter och galna svartsjukeutbrott på nya pojkvänner. Han åkte runt och letade efter min bil och min cykel för att se vart jag sov om nätterna.
Han grinar eller skäller på mig varje gång vi råkar ses, ungefär med ett år mellan varven. (Är inne på nionde året nu...) Jag har till och med blivit utskälld av hans kompisar för att jag gjorde honom så illa när jag "lämnade honom". (Efter två riktiga dejter och en sommar tillsammans med andra vänner runt omkring oss) Snacka om hang-up! Jag fattar inte varför det blev så här, men han har ju nåt slags fel i huvudet stackarn...