Din värsta date!

Jag har upplevt en riktig mardrömsdejt.
Jag hade börjar prata med en kille på en kontaktsida på nätet och han verkade jättegullig. Vi hade pratat i ett par veckor då jag en kväll skulle på fest och sen ut på krogen. Han bodde i en annan stad, men den staden ligger bara några mil bort så han föreslog att vi skulle träffas på krogen i min stad.
Visst, varför inte tänkte jag..
Vi pratade på msn under kvällen och sen träffades vi på ett uteställe i stan. Jag hade tappat bort alla mina vänner så jag var ensam. Han hade en kompis med sig och de verkade så trevliga båda två. Kvällen började bra, vi snackade och dansade och drack drinkar.
Han betedde sig helt normalt. Men plötsligt när vi står i rökrummet börjar han säga en massa konstiga saker..
Han sa att han visste minsann att jag haft sex med andra trots att jag pratat med honom på nätet, men det gjorde inget sa han, för han var inte svartsjuk(!!)
Han sa att han ville lära känna mig och jag tänkte att Ja vi får väl se..
Vi gick och dansade igen då han plötsligt började tafsa. Jag avvisade det bestämt. Sen gick vi och satte oss och då flippade han ur. Han började säga att jag var så kall mot honom, så hård och nonchalant och det gjorde bara att han ville ha mig mer.
Han påstod att jag struntat i att önska honom godnatt varje kväll på msn och ett foto som jag skickade honom en gång sa han att hans vänner sagt: Kolla vad kåt hon ser ut.
Återigen sa han hur kall jag varit på nätet.
Från att först ha sagt att han var intresserad av mig blev det mitt i allt "Jag är kär i dig!"
Men lägg av sa jag , du känner mig ju knappt.
"Jo men jag är kär i dig, jag är det" sa han.
Han tafsade, satte sig gränsle över mig och försökte tvångspussa mig.
Jag blev förbannad och bad honom kliva av mig. Han bet mig i benet!
Sen försökte han dra av mig mitt linne och hela tiden tjatade han om hur mycket han ville ha mig och hur han tänkt skita i mig för att jag var så obrydd, men att han inte kunde låta bli mig.
Jag blev arg men samtidigt rädd. Jag bad honom sluta.
Men han slutade inte och jag reste mig upp. Sa att nä nu tror jag att det här får vara, jag åker hem nu.
Då ville han följa med mig hem!
Aldrig i livet sa jag
Men jag vill vakna upp med dig! bönade han
Hej då sa jag och gick.
Jamen stick då fräste han.
Tog min jacka och gick ut. Ringde efter skjuts och när jag står och pratar i telefon hör jag en röst bakom mig..
Det är den där killen som ropar efter mig..jag försöker gå snabbt, men han kommer ikapp mig.
Han vill prata och förklara, han sa att han inte är sådär knäpp egentligen.
Gå härifrån sa jag och fortsatte gå, men han följer efter.
Jag börjar springa, men han springer efter.
Till slut hinner han ikapp mig igen och jag stannar. Lämna mig ifred säger jag argt men han lyssnar inte, babblar bara på om en massa och jag orkar inte lyssna.
Jag försöker börja gå igen, men han tar tag i min arm och håller fast den hårt.
Kan du släppa min arm säger jag, du skrämmer mig!
Jaha gör jag det säger han surt och släpper min arm och lommar iväg. Jag springer allt jag orkar åt andra hållet.
Går in på Macdonalds för att vänta på skjutsen, för jag tänkte att om han kommer igen så är det ju iallafall folk här inne.
Han hade mitt nummer, vi hade ju bytt nummer tidigare på dagen så då börjar han ringa istället.
Jag gillar dig säger han i telefon. Jaha säger jag oberört
"Jaha säger du bara!" säger han surt.
Sen minns jag inte om jag la på eller vad som hände men jag hann iallafall säga att jag satt i bilen på väg hem, att jag fått skjuts (ljög för min skjuts hade inte kommit än)
Klockan var ca 2 på natten. Mellan 2 och 4 den natten ringde han 13 gånger. 11 meddelanden lämnade han. "Ring mig" "Ring mig"
Sen ringde han 2 gånger på morgonen också.
Till slut skickade han sms. Jag blockerade honom på den där sidan och på msn.
Sista gången han ringde fick min kompis prata. Han hävdade att han inte minns någonting från kvällen innan och undrade vad han gjort.
När min kompis pratade med honom för att be honom sluta ringa var han dryg och otrevlig och skrattade i telefon.
Jag mejlade honom om allt som hänt och bad honom att aldrig mer höra av sig till mig.
Efter det kom 2 ursäktande sms och sen har jag aldrig hört av honom mer.
Men det var en riktig mardrömsdejt!!

Jag har en annan mardrömsdejt också..
En god vän till mig ville ordna blinddate med en kille hon kände och som hon sa var jättegullig.
Hon gav honom min msn och vi började prata på nätet..
Först sa han att han var ensamvarg så jag skulle inte ha några förhoppningar. Det hade jag inte heller, men vi tyckte att vi kunde ju surra på msn iallafall.
Vi pratade i ett par dagar om allt möjligt och han verkade jättegullig, Hade sett honom på bild och han var väl inte min dröm-man precis men jag tänkte att utseendet är ju inte allt och han verkar ju jätterar.
Vi bestämde en dejt och han skulle komma hem till mig och titta på film.
När jag såg honom i verkligheten fick jag en smärre chock. Han såg inte alls ut som jag tänkt mig. Han såg ut som en liten mupp där han stod med kepsen nedtryckt över skallen, en jacka som nådde till knäna och ljus lite gnällig röst.
Men jag tänkte att jamen jag måste ju ge honom en chans iallafall..
Vi kramades lite men det kändes inte riktigt rätt.
Efter det dejtade vi ett par gånger och efter någon vecka frågade han om han skulle flytta in hos mig och jag fick panik..
Jag försökte förklara att jag ville ta det lugnt, dejta och se om det KANSKE kunde bli något.
Pratade med min vän som bad mig ge honom en chans, alla sa ju att han var så gullig..
Men det kändes bara fel..
Jag försökte verkligen, men det fungerade inte. Efter en månads dejtande sa jag till honom att jag inte ville träffa honom mer.
Jag kunde verkligen inte se det fina i honom som alla sa att han hade.
Då började helvetet..
Han trakasserade mig i 2 månader efteråt. Skrev hot och anklagelser på MSN, skickade mejl och sms där han skrev att han älskade mig och skulle ta livet av sig om han inte fick mig. Jag bad honom lämna mig ifred. Då ville han träffa mig för han ville att jag skulle säga honom öga mot öga, att jag inte älskade honom! Jag trodde aldrig jag skulle bli fri, men han gav upp till slut.
Det var ett helvete rent ut sagt.
Aldrig mera blinddejts för min del!

Kantarellen:
Sånt är verkligen inte roligt.
En kille jag dejtade som var jättetrevlig och så i övrigt, men efter 3 dejter med honom visste jag nästan mer om hans ex än om honom..Han plockade tom fram bilder på henne och visade..

Bonaqua:
Jag känner igen mig i det du berättade om killen som inte kunde glömma dig. Har beskrivit en liknande situation några sidor bakåt i tråden.
Jobbigt!