Istället för "Duktig"...

Varför det? Det är ju inte trist att få höra att man är duktig emellanåt...

LillaLulla: Det tror jag inte alls. Jag tror att barnen kommer att fortsätta äta för att de behöver näring och helt enkelt inte skulle överleva utan mat.

Ja du, nu har jag ingen matvägrare så det är svårt att säga. Men gissningsvis beror vägran att äta ej på att barnet blivit kallat duktigt i tid och otid. Och skulle det vara så enkelt att barnet behöver beröm för att äta löser man ju "problemet" med att kalla dem duktiga.

Om problemet är vad Lady N beskriver så är det väl bättre att lägga energin på att krama barnen lite oftare och helt enkelt säga att man älskar dem?

Och jag förväntar mig att mina barn fortsätter vara "duktiga" även efter småbarnsåren. Pojkar som flickor. Jag förväntar mig att de anstränger sig i skolan efter bästa förmåga och är hjälpsamma och trevliga, duktiga små barn. Jag tycker inte det är att göra dem någon otjänst.

LillaLulla: Ganska intressant användning av orden. Nej, ett barn är givetvis inte elakt om de inte äter upp maten. Jag tycker inte heller att elak, dum eller dålig är motsatsen till duktig.

LillaLulla: Därför att jag då avsäger mig det ansvar det innebär att vara förälder. Det är vårt ansvar att barnen lär sig hur man uppför sig. Det är vårt ansvar att barnen äter näringsrik mat. Det är vårt ansvar att barnen utvecklas och stimuleras.
Jag tycker att alltför många skyller problem på dagis, förskola, skola och samhället i största allmänhet. Fast det är kanske en annan diskussion. Hursomhaver, jag är övertygad om att barnen inte tar skada av att få höra att de är duktiga. Eller snälla. Eller fantastiska. Eller älskade.

LillaLulla: Älskad och duktig är heller inga synonymer så vitt jag vet. Där speglar du isåfall dina egna värderingar och fördomar.
Det finns olika sätt att beröma sina barn på... duktig är ett, och jag ser som sagt inget fel med att kalla barn duktiga. Jag tror inte de tar någon skada av det.

Angående ansvar... ja, man behöver stå tillbaka en del som förälder och låta barnen ta ansvar för vissa saker. Men inte allt och inte hela tiden från spädbarnstiden tills de blir vuxna. Det är föräldrarnas ansvar att lära barnen att äta ordentlig mat. Det är föräldrarnas ansvar att uppmuntra barnen att t.ex. förbereda sig för skolprov. En laissez-faire attityd att de säkert lär sig att plugga bättre till nästa gång utan kommentar, eller äta nyttigare när de mår dåligt av för mycket skräpmat är ganska oansvarig.

Soleil: Exakt. Orden är inte synonymer utan betyder olika saker.

Lallara: Jag vet precis vad du talar om att barn I SVERIGE säger att "Jag kan inte detta" eller "Jag är inte bra på att måla". Själv tror jag att det har mycket mer att göra med den svenska mentaliteten att man ej ska vara förmer än andra. Det är fult att vara bra på något. Det är fult att skryta. Var en medelmåtta. Jantelagen tar överhanden.
Problemet är inte att dessa barn blivit kallade duktiga, utan att det inte är socialt acceptabelt att vara störst, bäst och vackrast och stolt över sina prestationer.

Det ena utesluter inte det andra. Bara för att man säger att barn är duktiga i olika sammanhang betyder det inte att man inte talar om konstverk, diskutera tankegången osv. Och bara för att man berömer prestationer genom att t.ex. konstatera att barn är duktiga eller snälla betyder det inte att de barnen även får vara älskade och fantastiska utan motprestation.