jojja

Äldre 6 Feb 08:35

153 svar

Istället för "Duktig"...

Vill inte att min dotter ska växa upp och bli "den duktiga tjejjen". Har läst en del Jesper Juul och så och insåg då att det finns andra begrepp som gör att man uppmärksammar barnet som person istället för dess prestation.

Men vad?

Behöver en massa tips på vad man kan säga istället för "Åh vad duktigt". Är så jämrans less på det... Försöker och försöker, men tillslut hamnar jag i duktig-träsket igen....

jojja

Äldre 6 Feb 08:42

#6

Ja, ingen kan ju påstå att det är lätt iaf

Vilka bra förslag ni har.

Som du skriver Bonanza att du utgår från dig själv genom att säga "vad glad jag blir..." tycker jag är kanon. Likaså om barnet gör något dumt så brukar jag säga att "vad ledsen jag blir när du har sönder boken". För boken bryr sig ju inte.

Vill ju som sagt verkligen inte få en "duktig storasyster" om jag nu kan försöka att avhjälpa det lite.

jojja

Äldre 6 Feb 08:46

#9

ebben och Jennyrockar--> Jag vill helst inte säga det eftersom det uppmärksammar den prestation som barnet utfört och att det då leder till att det är barnets prestationer som är bra och inte barnet själv.
Vad är det Jesper Juul tar upp? Ett barn kommer och visar en teckning för mamma som kommer in genom dörren. Det barnet egentligen vill är att få uppmärksamhet till sin person vilket det får om mamman säger "vad glad jag blir över att se dig" iställte för att säga "vad duktig du är som har ritat".

Svårt att förklara...

jojja

Äldre 6 Feb 09:05

#15

Bonanza--> Tack Självförtroende konstra självkänsla... Ska nog lägga in Mias bok Självkänsla nu i mp3n inför kvällen Vill ha Juuls böcker på talbok också, finns det tro?

Visst tycker jag att ordet duktig kan vara till sin rätt i många sammanhang, men det blir så lätt uttjatat. Och ffa så blir det alldeles för lätt att tejjen är duktig och killen är häftig. Och det om något vill jag utrota helt

jojja

Äldre 6 Feb 12:54

#31

ebben skrev 2007-02-06 09:43:16 följande:

"15 Idag 09:05 - ID: 17100188 jojja Och ffa så blir det alldeles för lätt att tejjen är duktig och killen är häftig. Och det om något vill jag utrota helt "Oj-jag har då ALDRIG hört nån säja till en tjej-"oj vad duktig du var som torkade bordet"!O TILL EN KILLE-" oj, vad häftigt att du torkade bordet"??VA? har NI hört det? på allvar?Då fattar jag att ni tänker på det ........

Näe, inte i just de sammanhangen. Men ofta ofta hör jag om tex killen bygger nåt med lego så blir det "åh vad häftigt" och om tjejjen visar nåt "åh vad duktigt".

Paulina f69 skrev 2007-02-06 09:59:18 följande:

ebben: Det är nog snarare så att man berömmer killar och tjejer för olika saker. Flickan är duktig som torkar av bordet. Killen är häftig/tuff som springer snabbt eller nåt annat som inte har att göra med att "hjälpa till". Så uppfattar jag det iaf. (Alltså inte alltid eller endast så, men LITE mer av att man säger "duktig" till flickan som hjälper till och LITE mer av "häftig" till pojken som vågar saker, är aktiv etc.)

Precis. Ofta beröms pojkar för tuffa häftiga saker medan flickor är smöta och duktiga. Förresten - att vara söt. Vad är det för bra egenskap egentligen? Att vara stark är ju en sak (som killar ofta får höra), det har man ju nytta av, men vad har man för nytta av att vara söt? *suck*

Mammann skrev 2007-02-06 10:39:42 följande:

Vill dock gärna undvika "vad snäll du är för att du hjälper" etc. För personligen vill jag arbeta in att det ofta inte handlar om att hjälpa till. Städar mina barn sitt rum är det definitivt inte att hjälpa till, det är ju deras rum. Lagar de mat tillsammans med mig så är det inte jag som får hjälp, utan det är vi som lagar maten vi alla ska äta tillsammans. De gör en viktig insats för sig själva osin familj precis som vi andra, de "hjälper inte mamma".

Hepp! Där sa du nåt! Fasen. Klagar på karln att han inte ska "hjälpa till" utan att vi "hjälps åt", men till ungarna har jag inte kommit så långt. Tack för den sparken i röva

Tänkvärt!

queenpepsi skrev 2007-02-06 12:22:45 följande:

Har just läst "Ditt kompetenta barn" och håller i stort med JJ om hans tankar. Försöker att tänka på hur jag pratar med och behandlar vår son fast han bara är 8 månader. Min fru har inte läst JJ´s böcker än, men håller med om det jag har berättat.Hennes mamma, alltså svärmor, säger alltid "oh, vad duktig du är!" till Alex, oavsett om han kryper, har ätit upp all sin mat eller bara är allmänt söt och på gott humör. Jag får allergiska utslag varje gång hon säger det, men tror att hon inte skulle fatta om jag förklarar för henne hur vi tänker. Vi har i o f s inte försökt, så kanske vi ska göra det. Jag är bara rädd att hon ska missuppfatta och ta det som personlig kritik - ha ha ett problem som jag borde bearbeta hos mej själv:)

Det är nog lättare att försöka få in "rätt" språkbruk om man börjar tidigt. Istället som för en annan vars "duktiga tjej" är 4 snart

*skrattar* Allergiska utslag... Diskuterade just det med en kompis idag - vad är det för duktigt med att äta mat?
Ett tips är att köpa jesper juuls bok, finns på pocket, och lägga fram lite fint att "vi tycker han skriver bra och tänkvärt" tex...

jojja

Äldre 8 Feb 01:19

#82

Vad skoj att se så mycket svar i tråden. Tycker det är kanonroligt, och ska läsa allt noga imorgon
Nu måste jag in och stoppa om mina ungar, har ju lovat det och på nåt märkligt sätt så vet stora tjejjen (4år) om jag varit in eller inte även fast hon sover när jag är där!
Natt natt.

lövet2 skrev 2007-02-07 14:14:43 följande:

I övrigt tror jag nog det blir bra om man bara "ser" barnet innan man säger något.

YES! Precis! Det är ju det allra allra viktigaste. Att visa att man ser barnet!

jojja

Äldre 8 Feb 09:45

#83

mmonika77 skrev 2007-02-06 20:38:11 följande:

Herregud säger jag bara... ibland undrar man var världen är på väg.

Ok. Vad menar du med det? *nyfiken*

LillaLulla skrev 2007-02-06 19:29:29 följande:

Har någon här läst boken "växa med ansvar" av Barbara Coloroso? Den är ungefär i samma stil som Jesper Juul, tror jag. Den har jag, och där står det att en bra tumregel är att reagera som barnet gör - ifall tonåringen nyss klarat av en uppkörning och kommer hem och jublar av glädje så jublar du också.Så gör jag.

Den boken lär jag läsa, verkar intressant!
Det var ett bra tips att reagera som barnen gör!

Det ska jag ta till mig.

HanneH skrev 2007-02-07 22:16:28 följande:

Genom att säga fiffig, modig, klok, smart, duktig så värderar man det barnet gör. Värderar man försöker man förbättra barnets självfrtoende. Det är ok bara man vet vad man gör enl JJ. Helst ska man oftast bara bekräfta barnet, att det känner sig sett, att man känner kontakt - då stödejer man barnets självkänsla. JJ tar som ett exempel två gamla vänner som ses. Den ena säger "va roligt att ses igen". Den andra säger "du har blivit bättre på att laga mat". Det senare är ett exempel på hur vi ofta bemöter barn.

Intressanta exempel. De visar ju tydligt på skillnaden på hur vi bemöter varandra och hur vi bemöter barn.
Och det är ju så sant som det är sagt. Barnen vill ha kontakt, det är ju det som är det viktiga!

jojja

Äldre 9 Feb 20:19

#90

Bengala skrev 2007-02-09 15:28:59 följande:

Men jag gör mycket som nån skrev här ovanför, jag följer mitt barns känslor. Som om hon tex slår sig så bekräftar jag att jag ser att hon slog sig, jag visar att jag förstår att det gör ont, men sen försöker jag hjälpa henne att komma över smärtan på olika sätt. Tex hämta gossedjuret ,pussa det onda, sjunga lite,hämta nappen osv. När hon var hos mina släktingar senast hör jag dom säga att "barn regerar så som man själv gör" så när barnet slår sig ska man låtsas som om ingenting hänt, utan bara sätta igång o avleda gråten. Det tror jag är att underskatta barn. Har även märkt att mitt sätt att förhålla sig har gjort att hon nu bara gråter kraftigt om hon slår sig rejält, hon vet ju att jag SER henne ÄVEN om hon inte tjuter som ett brandlarm. Kanske ungarna tar i för kung o fosterland just för att mamman ska SE dom. Oj vad långt o off topic det blev, men jag brinner lite för det här.Men varenda dag får jag aktivt tänka vad ska man säga istället för duktig??Det är lätt att det vill slinka med. Jag tycker ju att hon är så duktig hela tiden, om ni fattar vad jag menar

Hear hear!!
Åh! Så jag håller med om det där. Man kan ju reagera på olika sätt när barnet gör sig illa. Jag är mer en laid-back person som låter barnet visa först hur ont det gjorde och reagera därefter. Oavsett vilken skada det är så kan jag säga ajajaj och blåsa på det onda stället (eller vilket ställe de nu visar fram - behöver ju inte vara samma

). Men om man redan innan barnet hinner reagera visar på alla 100 cylindrar att det är en katastrof så blir det ju en katastrof.
Att ignorera barnet helt är förkastligt, men att uppmärksamma det för mycket blir också lika tokigt. Mina barn kommer alltid fram till mig om de gjort sig "illa", dvs om de ramlat eller nåt som inte är särskilt allvarligt. Men precis som du skriver så skriker de inte förrän det verkligen är tok vilket är väldigt skönt.
(Fast värst är ju när de inte skriker alls såklart - då är det verkligen illa!)

jojja

Äldre 9 Feb 20:44

#94

Jag använder också ordet duktig, här censureras ingenting alls. Men jag tycker det är värt lite eftertanke just för att försöka få mina barn att få det bättre än vad jag haft det tex. Man lär ju göra ett försök iaf...

jojja

Äldre 11 Feb 11:18

#117

Mammann skrev 2007-02-10 13:11:24 följande:

Tycker heller inte man ska undvika att värdera ett barns handlingar rakti över. Är ett barn just duktigt så är det klart hon ska få höra det. Det oxå! Poängen är väl bara att många av oss värderar/ har värderat HELA tiden, så ofta att det blir ett förhållningssätt, och det ger ett underskott på annat, som exempelvis bygger upp självkänslan istället.

Precis! Håller med fullt och fast.

Istället för "Duktig"...

INNEHÅLL