Istället för "Duktig"...
Har just läst JJs Kompetenta barn och är inspirerad, även om jag känner att det är bra att komma ut i verkligheten och möta barn för att kunna tänka till om hans teorier.
Min syster har alltid varit väldigt mån om att ständigt berömma sina barn. Vi träffas av geografiska skäl inte så ofta och en gång i början när jag kom dit vet jag att jag reagerade väldigt på äldsta dotterns behov av att vara bäst. -Visst är jag bäst i världen på att hoppa, -Tycker du inte att det här är den finaste teckningen du sett osv. Gav man inte rätt svar fortsatte hon att "tjata" tills man sagt att hon var bäst.
En väldigt märklig och faktiskt obehaglig upplevelse, men jag kunde då inte annat än konstatera för mig själv att "det kan väl inte vara fel att berömma sina barn". Med JJs bok förstår jag bättre. Hon visste helt enkelt inte att hon var bra bara genom att finnas till, utan trodde att hon måste vara bäst för att duga.