Istället för "Duktig"...

Som flera skrivit så handlar det om att ändra tankesätt så att det till slut blir spontant att säga och tänka annorlunda än att bara kasta ur sig ordet duktig. Det är nog lätt, just för att man slipper tänka till lite extra..

I ditt exempel med dammsugaren så var det ju jättebra att säga som du gjorde istället för "vad du är duktig". Ungefär vad man skulle sagt till en vuxen kompis som tog tag i dammsugaren. Inte skulle man väl säga till kompisen "vad duktig du är" Det handlar ju om att skapa jämlikhet mellan barn och vuxan som JJ förespråkar. Ditt exempel med damsugaren är precis som i exemplet i boken om matlagningen.

Jag tror att du missföstod mig. Jag skrev inte att man ska behandla sitt barn som man behandlar en kompis Det är inte ens det det handlar om!

Det jag menar och som Jesper J skriver i sin bok är att man ska behandla sina barn som jämlikar och att barn precis som vuxna upplever saker på samma sätt. Om man säger till sitt barn att den är duktig som har dammsugit har man talat förbi henne/honom, precis på samma sätt som mot en vuxen person, vem det nu är må vara.

På samma sätt som man kan säga ifrån om barnet kommer med en bok och vill att man ska läsa, säger JJ att man inte ska behöva göra det om man inte vill. Då räcker det med att säga att man inte vill göra det just nu. Det är inte fel att prioritera ett eget behov.

JJ talar om att förhållandet mellan barn och vuxna ska sträva efter respekt och jämlikhet istället för (som tidigare) auktoritet. Det ycker jag är väldigt insiktsfullt

MammaNova, att säga att barnet gjort fint är också att värdera handlingen. Ahh det är jättesvårt men jag kan inte tänka mig att det skadar att någon gång säga att det blir fint i rummet/toaletten eller var det nu är barnet städar.

tessis, det är svårt, jag förstå vad du menar! Vad jag förstår är att man ska undvika att värdera handlingarna som barnet gör och istället prata med dem så att de känner sig viktiga och skapar sig ett egenvärde som individer. I exemplet med teckningen då, att man inte värderar att barnet har ritat duktigt eller vacker eller fint eller snabbt eller whatever utan att man istället "lägger märke" till vad barnet har gjort och får det att känna sig viktigt, i sig själv. Barnet får fantisera fritt, berätta och beskriva istället för att få ännu en stjärna på sin duktighetskant. Frågar man istället lilla Calle vad han har ritat, hur han tänkte med färgerna, skapar man en helt annan känsla hos barnet av att känna sig sedd och viktig än om man bara säger duktig och sen är det inget mer med det.
Så tänker jag Ungefär..

Ska väl tillägga att jag tror att man stärker barnets självkänsla när man frågar de frågorna i exemplet med teckningen istället för att lägga värderingar i handlingen.

Isolde, klart man kan säga att det blir fint?

tessis, jag tror som du att man kan lägga en värdering trots att man inte säger precis ordet duktig. Det är som sagt supersvårt...Får läsa boken från början igen

Nja, jag håller inte med om att man ska uppmuntra barnet genom att säga vad fint den målar/ritar.
Gick själv en kurs i (alternativ) målning och ledaren pratade under tiden man målade och sa vid flera tillfällen att det är vitkgit att måla utifrån det man känner och tycker om, och att det inte finns något fint, fult, snyggt eller bra måleri. Hon sa också att det är viktigt att inte lägga värderingar i målningar när det handlar om barn, för då lär det sig att försöka prestera istället för att bara måla det barnet känner för, det som dyker upp just då och som kommer ner på papper. Och det ligger mycket i det tror jag. Hade själv blivit väldigt irriterad om kursledaren gått runt och sagt till några att deras målning var fin och att de var duktiga men till vissa itne sagt nånting alls.
Målning och teckningar är ett exempel på saker man inte ska värdera. Men det är ju min (coh JJ's åsikt)

Angående att tycka om bekräftelse utifrån. Ja, det märker jag själv att jag behöver ibland från min sambo tex. Fast jag skulle må mycket bättre om jag inte behövde så ofta, utan istället kunde bekräfta mig själv och tycka att jag sydde/bakade/whatever, bra utan att behöva höra det från andra! Det handlar ju också om självkänsla. Jag tycker jag har blivit bättre på att bekräfta mig själv sen jag började jobba med min egna självkänsla (läste Mia Törnbloms - Självkänsla NU) och hoppas jag kan föra över samma sak till vårt kommande barn också

AdoXa
jag förstår lite hur du tänker. Min önskan vore att man inte ska värdera sådant som tex teckningar öht Ialla fall inte sånt som barn gör.. Sen ser du ju verkligen inte ut så i verkligheten, allt värderas ju, tyvärr. men kan man hålla det borta så länge det går från sitt barn är det ju bra, tycker jag!