Barn 4 i Umeå någon???

Jag fick havandeskapsförgiftning och i v.31+5 så blev dom tvugna att ta ut vår lilla Ronja den 1/7-06.
När jag kom till Umeå så väntade dom på mig på förlossningen där jag skulle få ligga tills dagen D som visade sig komma väldigt fort. Mina värden blev snabbt dåliga och redan dagen efter jag blev inlagd så planerade dom för snitt följande dag så min sambo skulle hinna ner till oss igen.
Jag fick lite panik, men dom var så snälla och hjälpsamma så dom lyckades lugna mig och jag fick besök av en läkare och en sköterska från barn 4 som pratade med mig och verkligen fick mig att slappna av. Dom hade ju även fått veta från ultraljudet ungefär hur stor hon skulle vara och allt annat nödvändigt.
När sedan operationen var så var personalen helt underbar och det gick riktigt bra, dom hade förberett mig på alla sätt och vis, sen när dom äntligen hade plockat ut henne så hörde jag henne direkt och började gråta. Det var en stor liten tjej på 41 cm och 1679 g.
Dom tog iväg henne på en gång men var in och visade henne när hon låg i transportkuvösen och där bakom slangar så låg hon världens sötaste tjej. Sen fixade dom ihop mig och tog mig till intensiven för uppvak. sedan fick jag komma tillbaka till förlossningen och senare på kvällen efter min sambo sprungit som en tättning mellan barn 4 och förlossningen så fick jag komma mig iväg till henne. någon dag senare så flyttades vi upp på bb istället och låg där några dagar sen belv vi flyttade till patienthotellet och det var en helt okej upplevelse. Dagarna förflöt i att man sprang mellan barn 4 och hotellet för man ville ju vara med barnet så mkt som möjligt. Men personalen på barn 4... vad kan jag säga...
HELT UNDERBARA!!!! när man gick och skulle käka lunch eller middag eller för att sova på natten så kunde man vara lugn man hade ju VÄRLDENS BÄSTA BARNPASSNING i mina ögon. Jag var rädd ibörjan hon var ju så liten och skör men dom hjälpte till och till slut så är man självgående.

ojoj detta blev mkt men skriv gärna om du vill veta mer