Min katts juvertumör! Hjälp!

Hej och tack för era svar.
Idag är det söndag kväll, jag har pratat med en veterinär som trodde att katten nog har ont eftersom tumören troligen har spruckit....

Ska ringa imorgon bitti för att få en tid, men jag vet inte hur jag ska göra!
Ska jag be om en vanlig undersökningstid, men även be att de lägger in en Eventuell avlivning...
Eller ska jag beställa en avlivnig direkt... Och hoppas på att de säger att det inte behövs...
Eller ska jag helt enkelt ta beslutet att låta henne bli ängel imorgon (eller närliggande dagar)?

Och hur jag än gör - nån gång måste det ju ske, men HUR ÖVERLEVER MAN??

Allvarligt så tror jag att jag kommer att kräkas eller svimma eller så...
Hur klarar man det egentligen??

Jag mår så dåligt!

PopFlickan: Hade JAG vetat om riskern hade jag sett till att aldrig ge henne p-piller, men eftersom jag bara var tio år då hon kom till oss, var det mina föräldrar som skötte det... Tyvärr...

Cia75: Hon lever fortfarande och är glad... tror jag...
De veterinärer jag har pratat med har sagt att så länge hon äter, dricker och inte bryr sej om tumören så kan man avvakta...

Och hon är ju fortfarande precis som vanligt... Bara lite mer svansig...

Så jag hoppas att hon verkligen MÅR bra, och inte bara är duktig på att dölja det....

Vad gulligt att du frågade...!!

Naia: Jag har just läst igenom Ditt långa inlägg och tycker att Du har rätt i det Du säger, och upprepar än en gång - om JAG hade vetat riskerna hade jag ALDRIG gett henne p-piller så länge!
900 kronor för en kastrering är ingenting jämfört med att djuret löper risk att bli sjuk!
Dessutom vill jag ge Dig en eloge för att Du är så tuff med att skriva ut p-piller-recept!

Dock vill jag citera Dig genom att skriva: "Trådstartaren och många andra i samma situation säger just "jag kan inte titta på det, det ser så hemskt ut, och fy vad det luktar! Jag mår illa!"

Jag har väl ALDRIG skrivit något som kan tolkas med att jag tycker att det stör mig att min katt ha tumörer?!
Jag tar det som ett personligt angrepp att Du skriver att jag "inte vill kännas vid" det sjuka...!
Jag tittar och känner på min katts tumör varje dag, och har inget alls emot det!
Troligtvis har du inte läst igenom inläggen ordentligt...

Naia: ...och jag vill be dig om ursäkt, för att jag lät så vrong, jag var upprörd, och det tog sej uttryck med lite arga formuleringar...

Nu gäller det bara att ta steget att överhuvudtaget boka tid med en veterinär, för det kan ju vara att jag får höra att det är bäst att låta henne somna in...
Jag förstår att man blundar för tecken... =(
Det är så jäkla jobbigt...!!!!