Min katts juvertumör! Hjälp!
Hej på er alla!
Jag känner en viss skyldighet att göra ett inlägg är eftersom jag själv är veterinär och inte sällan konfronteras med denna patientgrupp. Juvertumörer är en mycket vanlig biverkning av p-piller hos katt och vi veterinärer är skyldiga att upplysa djurägarna om vanliga biverkningar oavsett vilka medel vi skriver ut. Personligen anser jag det vara rent oansvarigt att inte var gång djurägaren ber om ett p-pillerrecept påpeka riskerna ännu en gång och förklara att kastrering är bättre för katten. P-piller kan vara ett bra alternativ under en kortare period i väntan på kastrering eller möjligen under något år om man nu hemst gärna vill ha kattungar men inte har tid eller möjlighet just nu. Tyvärr är många djurägare inte beredda att betala för operationen (ca 850-900kr) och vill därför låta katten gå på p-piller för jämnan. Vägrar jag skriva ut ringer de bara till någon annan. Därför skriver jag ofta inte ut mer än minsta förpackningen, utan ber djurägaren att tänka över det hela och återkomma för op eller nytt recept. Ofta återkommer de då och bokar op-tid. Vissa djurägare blir istället rent förbannde och tycker man är en skitstövel som inte går med på att skriva ut flera års förbrukning på en gång, det är så man blir mörkrädd!!
Har man en katt som går på p-piller bör man själv undrsöka juverraderna med jämna mellanrum, en gång i månaden är jättebra. Hittar man knölar så låt veterinären ta en titt om de skall tas bort eller ej. Beslutar man sig för att låta dem vara kvar (för att de verkar vara godartade) skall man hålla dem under noggrann uppsikt, växer de skall de tas bort för att inte orsaka onödigt lidande. Är det en mycket gammal katt eller en katt med hjärtfel/allvarlig njursvikt eller likn kanske man väljer att inte operera utan iställat avliva katten då komplikationer tillstår såsom böldomvandling med fistulering (som verkar vara fallet i trådstarten), eller tumörspridning med påföljande komplikationer.
Alla våra husdjur måste tyvärr, liksom vi själva, gå vidare till nästa värld en dag. Den dag vi beslöt oss för att ta hand om katten eller hunden eller fågeln eller hästen eller vad det än må vara, tog vi inte bara ansvaret att ge djuret ett bra liv utan också ett värdigt slut. Att "leka Gud" är hemskt och vansinnigt svårt, hur ska man veta när den dagen är inne när det är dags att hjälpa vännen vidare? Hur ska man veta när lidandet inte är försvarligt längre? Hur ska man veta hur mycket faktiskt djuret lider???
Det här är frågor som ingen av oss någonsin kommer kunna ge ett säkert svar på. Som veterinär försöker man bedöma vad chanserna till tillfrisknande är och hur djuret kan tänkas må med tanke på pågående procsser inne i kroppen. Trådstartaren och många andra i samma situation säger just "jag kan inte titta på det, det ser så hemskt ut, och fy vad det luktar! Jag mår illa!" Vad tycker katten, tro?? Katter lägger en stor del av sin tid att hålla pälsen ren och fin, den kan rimligen inte ignorera detta. Det som händer i böldområdet är att huden runt om ruttnar sönder av varet från bölden, det här GÖR ont, tänk bara hur ett infekterat sår bultar och ömmar!! Katter är fantastiska på att dölja sin smärta, jag har sett otaliga exempel på det, de kan ätat och dricka och spinna även om de har avslitna ben eller uppsprättad buk. Det låter inte klokt men det är sant. Med det i åtanke brukar jag rekommendera djurägaren att ta sig en riktig tankeställare om de verkligen vill att katten ska behöva fortsätta ha det så här. Det är jättesvårt att skiljas från en vän på det här sättet, att själv aktivt ta beslutet att "nu får du inte leva längre", det är fruktansvärt, jag vet verkligen det. Men försök se till kattens bästa, förr eller senare orkar inte immunförsvaret hålla ställningarna längre och katten blir RIKTIGT dålig. Det är inte försvarbart att vänta tills dess. Det ska hon inte behöva uppleva. Mitt råd till alla djurägare i samma situation är sålunda - be veterinären undersöka knölarna och ställa diagnos och prognos. Böldbildning är ett långt gånget stadium där dottertumörer ofta är vältaliga och chansen till självläkning är noll. Operera eller låt katten somna in. Det är vårt ansvar.
Usch vad depressivt det här är. Jag blir alldeles ledsen. Lycka till allihop med era älskade fyrbenta vänner, akta er för långtidsbehandlingar med p-piller....
Kram på er!!