Fler från Sydkorea

Hej hej..
Hittade denna trevliga sida. Jag är också adopterad från Sydkorea, Seoul. Jag och min sambo åkte och träffade min biologiska familj jul/nyår -06. De var en otrolig upplevelse, eftersom jag även fick träffa min tvilingbror vilket kändes magiskt. Vi bodde hemma hos familjen och fick därigenom en närmare kontakt. Men de kändes som vi kände varann. Stämningen var så lättsam och de bjöd verkligen på sig själv. De var jobbigare att åka än jag trodde. Men att vara borta från vår son var jobbigast.

Idag mailar vi och ibland chattar via msn, och egentligen känner jag mig väldigt lyckligt lottad! ;)

Kram Caroline, Eun Young

Finns lite bilder på vår hemsida om ni är lite nyfikna! Klicka er vidare på pictures så är de bara att välja. Vi har hemsidan på engelska numer, just för att de ska kunna följa vår son Isac´s utveckling. :)

hem.bredband.net/b154714/index.htm

Tojje, kul att du tyckte de var kul att se bildernafrån vår första resa till Seoul. I mitt fall så hade jag lika tur som elin3 (se ovan). Visst känner jag starka känslor än idag. Kanske mer och mer, helst för min tvillingbror som jag alltid vetat om. Men samtidigt så måste man vara beredd på både de ena och andra i sitt sökande. Men för min del kände jag att de var värt ett försök i.a.f Man vet ju inte förrän dess. :)

Myrna, de låter intressant! Hade hon också tur att alla i hennes biologiska familj var vid livet?

Jag blev lite förvånad faktiskt över när jag läste att de var vanligt att ta med presenter. När jag och min sambo åkte hade vi med oss lite små presenter och en del presenter som symboliserar Sverige (köpte på arlanda). Men de såg mest förvånad ut, men självklart glada. Men de försökte direkt klura ut något att ge tillbaka.

Men just till barn vet jag faktiskt inte. Barn brukar ju vara tacksamma över de mesta :)

De tror jag blir toppenbra, absolut! Och man vill ju kanske inte ta med sig alltför stora och tunga saker heller, de blir en hel del ändå vill jag lova :)