Ska man vara ärlig?

Den med att han skulle bli ledsen men inte älska henne mindre för det är jättebra! Bekräftelsen är så himla viktig. Ärlighet funkar alltid och när man är tretton fattar man ju faktiskt det mesta.

Jag skulle fråga mig själv:

-Varför vill hon inte bo med oss längre????

Du kan väl säga att ni skulle sakna henne?

Åke Vilse: Det skulle jag kunna. Har redan sagt att hennes två småsyskon skulle sakna henne. Så långt sträckte jag mig.

Vi vet inte varför hon vill bo bara hos mamma och tycker så klart det är jättetråkigt. Och enligt hennes mamma spelar det ingen roll varför, så vi får inte fråga henne heller. Men vi misstänker att det bla är för att vi ju är en småbarnsfamilj och här måste man ta hänsyn till sovande syskon o lyssna t bebisskrik. Hos mamma finns inga syskon, bara storasyster. Men vi skulle ju vilja veta varför, helt klart. För är det ngt som är fel, går det ju att ändra bara man pratar om det. Det kom väldigt plötsligt också. För bara två veckor sen, sist hon var hos oss, pratade vi om hur vi skulle göra om hennes rum och nu vill hon inte bo här längre. Och i perioder har hon velat bo bara hos oss, men då har mamma satt sig emot det. Men nu när det är tvärtom har pappa inget att säga till om. Det känns så orättvist.

Jag skulle absolut vara ärlig, barnen behöver båda föräldrarna lika mycket!

Min son har valt att börja bo mera hos sin pappa,han har inte frågat mig om jag blir ledsen men han har talat om för mig att det inte är för att han inte tycker om mig(har nog sagt det 100 gånger)utan att det är för han trivs bättre där.Klart att jag tycker att det är synd att han vill ha det så men han har flyttat i mellan oss varje vecka i 10 år så jag kan förstå han.Jag tror att tonårspojkar gärna vill vara mer med pappa och tonårsflickor mer med mamma,det är en naturlig utveckling.

Tack för era svar. Jag sa ungefär som jag skrev tidigare till henne. Att pappa skulle bli ledsen men älskar henne ändå. Hon verkade ta det bra. När hon skulle gå på kvällen fick pappa en jättekram.

vårmåne: Du skrev i inlägg 4 att ni inte fick fråga henne varför!?
Vad menade du med det?
Har ni inte rätt att fråga dottern vad ni vill för biomamman eller vad??

ja jag tycker man ska vara ärlig

Självklart ska du vara ärlig. För vänd på det, blir han inte ledsen - bryr han sig då? Tonårstjejer speciellt kan få för sig en hel del och läsa mellan raderna... Var rak säg som det är. Visst blir han/ni ledsna en att ni faktiskt förstår henne också. Att hon alltid är välkommen osv.

Nu har jag läst lite mer i inläggen...
Klart ni ska fårga henne varför, men inte döma hennes skäl för det. Men ni har ju rätt att fråaga. Jag kan i och för sig tänka mig att hon är less att åka mellan, att ha två hem och då måste man ju göra ett val - inget lätt val och det kanske är därför biomamman inte vill att ni ska pressa henne om ett skäl.
Lycka till!

LCHE:
Tack. Givetvis ska vi inte döma skälen, oavsett vilka det är. Men nu får vi inte ens veta dem. Vi tycker bara det är lite underligt. För bara ngn månad sen sa hon att hon ville bo hos oss jämt. Därför känns det ju som om ngt har hänt. Vi bor 5 min gångväg från mamman, så man kan ju träffas ändå. Men hon kommer inte över så ofta och det är inte alltid man har tid för henne när hon kommer. Och vi förlorar vardagen med henne, och hennes småsyskon får ju inte lika tät kontakt.

jag tror du gjorde rätt. även om flickan är 13 så behöver hon inte veta allt. förmopdligen frågade hon för att hon ÄR orolig om hon skulle vilja flytta till sin mamma.. då behöver man nog inte spä på det med att "ja, det skulle han".. jag tycker du gjorde rätt som drog en "vit lögn"..