Blivande pappor
Söndagen 20/5 så blev vi gravida, iaf enligt kissstickan. Och att komma dit var inte helt lätt. Visade sig nämligen att mina stormtrupper i påsen inte var några stormtrupper utan mer påminde om sävliga kommunalarbetare(simmade inte så fort eller dit dom skulle).
Så efter IVF så lyckades vi på första försöket o det var ju minst sagt väldigt skoj! Men nu då?
Just nu så oroar jag mig bara för allt som kan gå fel(vi är ju bara i 4v, och det är ju tydligen inte lite som kan gå fel när man läser tidningar o dylikt, och även enligt andras erfarenheter. Ska det vara så här hela tiden? När kan man börja slappna av och faktiskt verkligen glädja sig åt det som ev kommer att ske? Undrar också om jag oroat mig lika mycket ifall det skett på den "vanliga vägen"?
Men är någonstans lycklig som få... Knepig feeling