Osams med vuxen dotter!

Jag håller med murcia, säg förlåt.
Inte för vad du gjort, men för den smärta som din dotter uppenbarligen känner, för jag tror det är den som talar.
Något har gjort henne så illa, och kanske är det separationen från sin pappa, som hon ju först nu har återupptagit relationen med.
Hur mycket av hans ord är det som kommer ur hennes mun?

Är det så att det är "ofarligare" att konfrontera dig, än att göra det med hennes pappa, för han har ju visat att han kan försvinna, att hans kärlek inte är ovillkorlig, men det är din.

Och det tror jag är bra.......det är så mycket smärta här, försöke se den, lyssna inte på orden, dom är blaha, blaha.
Se smärtan i henne.

Jaha, du är tjock, det är jag med, vi får vara ledsna i alla fall.
Och det ingen annan som kan säga när det är befogat eller inte, vi känner ju så.

Och du ts, hon har jättefel i det hon anklagar dig för.
Har du gjort ditt bästa kan ingen begära mer, ingen är perfekt, vi kan bara göra vårt bästa.
Huruvida du är lat eller inte, tror jag ärligt talat inte hon kan bedöma, i alla fall inte bättre än dom som godkänt sjukskrivning och sjukbidrag, man brukar inte få det för lathet.

Och minst, allra minst av allt är något av det som hände dig som barn ts, ditt fel.
Du var ett barn, barn har aldrig skuld, det är dom vuxna som är ansvariga.
Och även om du hade dålig attityd (vad vet hon om det förresten hon var väl inte där) så ger det inte någon rätt att ge sig på dig.
Vi har alla rätt till mänsklig respekt.

Din dotter har fel, men så tror jag inte heller att hon menar vad hon säger.