Majjsan: Har du bonusbarn?
Jag har det, och jag är mer engagerad i honom än vad hans biologiska mor är. MEN det finns en känslomässig skillnad mellan bio/bonusbarn (åtminstone för många) som man måste ha respekrt för.
Det är den anknytning man får under spädbarnsåren som skapar den vilkorslösa känslan för barnet som liksom tar en igenom och gör att man orkar med barnet även när det är som tuffast. Den känslan har man inte på samma självklara sätt för ett barn som man inte haft den tidiga anknytningen med, åtminstone inte till en början.
Jag älskar både mina biologiska barn och mitt bonusbarn, och jag gläds lika mycket åt deras framsteg och alla härliga saker de gör. Men jag har lättare att ORKA MED mina biologiska barn när de beter sig jobbigt. Tålamodet är liksom längre.
Det är väl inget konstigt att erkänna det? Om vi inte tror på den tidiga anktnytningens betydelse alls så kan vi ju skippa det här med föräldraledighet och grejjer. Ja vi kan väl förkasta all modern spädbarnsforskning helt då egentligen, om vi vägrar acceptera att den första tiden skapar livslånga band.
Tror du verkligen på det själv?