Jag ser NÄSTAN bara problem med att skaffa barn!! Jag vill ha barn men e nästan säker på att jag inte klarar det, hur tänkte ni när ni skaffade!!?? å förändrades ni efteråt??
/en som snart blir knäpp!!
(kanske ska tillägga att jag har en "plastdotter" å det funkar bra, men tanken på en egen skrämmer mig lite)
det är helt underbart att ha barn.. Jag själv blev pappa för en månad sedan och jag ångrar det inte en sekund.. det är klart man förändras lite, man får ju en person att ta hand om..
vi tänkte väl inte så mycket när vi skaffade barn, bägge två ville ju så då är de väl inget att fundera över.. vad är de som skrämmer dig?
e rädd för att inte räcka till,, hmm att inte få sova på nätterna å inte orka upp till jobbet. vill vara den bästa pappan på jorden! men har ingen aning om hur jag ska lyckas med det,, har haft en depression i nästan 4år! e frisk nu men det har satt sina spår.. självförtroendet e långt under botten! Min sambo har ett barn sen tidigare å e helt säker på att jag blir kanonbra!! :) hur fasen kan hon va så säker när inte ens jag är det?? vägrar bli en sån sopa som bara skiter i allt och bara festar å spelar tvspel!! tror jag blir knäpp snart,,, var inte du orolig? //jim
Det dära med att inte få sova på nätterna känner jag igen, det var jag lite orolig för.. men min sambo är så förstående när jag jobbar så hon är vaken när det behövs på nätterna så mycket hon orkar sen får man väl dela lite mer på nätterna när jag int jobbar tex, men ja vet att alla inte är sånna.. alltså om du känner så starkt att du vill bli en bra pappa så kommer du bli det! finns ingeenting som säger något annat! jag tycker inte du ska fundera så mycket, allt som du tänker på kommer att lösa sig av sig självt!!
åfan... joo jag vill bli bäst!! men vill inte skaffa förrns jag tror på mig själv, å vet att jag blir det. viljan finns, men jag litar inte på mig själv..
ser att du e från pite, jag e född där men uppvuxen lulä, bor nu i vaggeryd (småland) :)
Försår det.. inte så lätt att få självförtroende bara sådär.. vad är det du inte litar på? ditt självförtroende eller är det att du ska skita i allt och bara festa ?
jaha=) pite e trevligt! när flytta du till småland?
min sambo, min halv-dotter, min hund , mig själv, mina vänner, familj, jobbet och ev ett eget barn. alla dom kräver/förtjänar min uppmärksamhet, det jag inte e säker på är om jag kan ge dom det. har inte så mkt över på uppmärksamhets kontot,, jag är INTE egoistisk för fem öre,, vet inte vad jag ska skylla på riktigt,,,
joofan inget e som norrland!
jag har iofs ingen hund och ingen halv-dotter.. men jag förstår dig! man får helt enkelt prioritera om lite grann ibörjan.. för den som behöver mest uppmärksamhet är sina barn och som dig halv-dotter.. som du inte får glömma.. mina kompisar får väl inte så mycket uppmärksamhet av mig just nu, men man har helt enkelt inte tid att umgås med kompisar som förut.. det e lite tråkigt men men.. gäller att fortsätta hålla kontakten så gott det går via telefon osv.. så man inte tappar varandra
ska man planera allt man kan i förväg så man har lite struktur/koll på läget. eller ska man ta allt som det kommer?
ingenting blir ändå som man planerar.. det blev det inte för oss iaf, men det är väl olika.. skadar ju inte att planera! men vad menar du med allt?
Var glad om du har möjligheten att få barn, finns vi som vill få barn men varken kan eller bör ...
Barn är fränt.
Visst, nätterna är väl inte som dom har varit.
Ingenting annat heller faktiskt.
Men otroligt häftig grej.
Planera?
Går det?
Använd sunt förnuft.
Jag tror på principen att göra mot andra som du vill bli bemött själv.
Jag hade grym noja om jag skulle klara att bli farsa. MEN...
Det har blivit helt suveränt, och faktiskt inte så jobbigt som jag trodde. Tror det beror på följande:
- Jag och min fru delar stenhårt på ansvaret (inte millimeterrättvisa, men vi hjälper och stöttar varandra HELA tiden)
- Vi snackar mycket, både innan vi fick barnet och sen också. Tror det är viktigt att få förståelse för vilka bilder man har av föräldraskapet, så att man inte står där när barnet är fött och fattar att man tänkt helt olika.
- Försök snacka ihop er om vilka rutiner ni vill ha.
- Planera så gott det går, men släpp kontrollen, följ barnet istället. De första månaderna är det bara att försöka lyssna på vad barnet vill och rätta sig så mycket som möjligt efter det.
- Försök ha en ren almanacka. Barn blir jobbiga, om dom ska passas in i ett redan stressigt schema.
- Undvik att tjafsa om skitsaker. Att få barn är jobbigt för båda föräldrarna, både för den som är hemma och den som jobbar. Att börja bråka om "vem som gjort mest, och sovit minst" är förödande.
- Det finns inget som heter "kvalitetstid" med barn. Barn kräver kvantitet, var så mycket du kan med ditt barn. Det går inte att ta igen förlorad tid, det är min övertygelse iaf.
- Små barn är "enkla"! Dom bajsar = man byter blöja. Dom är hungriga = man ger dem mat. Dom är trötta = man lägger dem. Däremellan kramar man och pussar på dom, och så blir både man själv och barnet lyckligt... (okej, jag förskönar lite, men i princip så...)
- Kanske det viktigaste av allt: Barn är GLÄDJE, inte bekymmer! Mitt liv har blivit otroligt mycket rikare sen vi fick lilla Tuva (1,5 år nu). Du kommer att vara hennes far, och det räcker för att du ska vara perfekt för henne. Man gör så gott man kan, mer kan man inte göra.
Okej, nu har jag äntligen predikat färdigt...
//B
Buffyhusse: det där var bra sagt! jag känner igen mig ganska mycket i det.. fast våran lilla dotter bara är 5 veckor än =)
livet har verkligen fått en ny dimension!
Canadien: Ja verkligen en ny dimension! Och jag tycker faktiskt att det blir bättre och större för var dag som går. Jag snackade häromdan med min chef som närmar sig 70. Hon vidhöll att det bara fortsätter att bli bättre och bättre att ha barn, ju äldre de blir (hennes är i 40-årsåldern...). Kändes inspirerande att höra henne säga det måste jag säga 
jag hade också grym noja över att bli pappa. men det gick över så småningom. det fick smälta in ettpar veckor och sen var det mest..ha jag ska bli pappa, fan va tufft. att man vill vara världen bästa pappa tror jag är allas dröm. man är rädd att inte räcka till, komma upp till jobbet osv..visst en del har "oturen" att få barn med kolik och det är inte kul. vi var bomb säker på att våran knodd hade det, men han ville bara ha mer mat upptäckte vi efter si sådär 4-5 dagar. aja bättre sent än aldrig.
man kan göra så mycket för att hjälpa varandra. tex ta varannan natt,med blöj byten osv. mat frågan är intr så svår...det är mamman som är målet i och med att dom har tuttarna 
så då kan man göra som ajg gjorde..hämtade killen till våran säng, la honom mellan oss och sen fick mamma ta över. jag somnade om snabbt hehe det blir "värre" då det börjar handla om välling, men det kommer komma allt vad faderskap innebär. allt kommer inte direkt....man lär så länge man lever
du kommer garanterat klara uppgiften gallant. det tvivlar jag inte på... lycka till
Tro mig, gör man bara sitt bästa så klarar man det. Vad som är sitt bästa kan ju variera över tiden, men kom ihåg att barnet kommer att älska dig till döden. Jag hade också de tankarna om att inte klara att vara världens bästa pappa, men det ger sig faktiskt. Kärleken till barnet ökar potentialen enormt, man kan göra storverk!
Mitt tips är: Lita på de som säger att du klarar det!
En annan sak: När vi fick vårt andra barn så blev första barnet lite sotis, så jag ägnade mycket tid åt henne istället. Det kan nog du också få göra, och kanske få ännu starkare band till plastdottern dessutom.