gråter och gråter
Fy faaaan. Sitter här, tårarna forsar. Vill egentligen inte säga nåt speciellt, det gör bara så jävla ont. Kändes som min enda chans att kanske vinna på det här lotteriet, kanske var det min tur nu, den chansen flög iväg inatt. Så total borta, så tomt, så hopplöst. Så meningslöst, värdelöst.
Varför är det så orättvist, varför får en del massa barn, andra gör flera aborter, och en del blir utan.
Förtjänar inte vi att ta hand om ett litet liv, känna lycka, se fram emot något? Ska man straffas? För vad? Känns som ett hån denna soliga vårmorgon, alla fåglar som tidigare kvittrat bara småskrattar. Smärtan i magen, när ska allt komma ut? Hur länge ska det ta? Hur ont måste det göra? Vill inte in och skrapas, vill inte åka till sjukhuset igen, aldrig mer vara med om det här.
Var finns det tröst att finna? Tröst att vår älskade baby inte fick en chans, livet är ju så svårt ändå. Varför i helvete kunde inte det häe hända tidigare, min jävla kropp som lurat mig så länge, betett sig som gravid när allt var bara dött!!!!!!Varför varför måste man utsättas för sånna här saker?
jag vet att det låter som en plattityd men du är ändå ung och förhoppningsvis har du tid på dig att få det barn ni så gärna önskar..
