• novembersol

    pappa mot sin vilja

    Någon här som har en motvillig pappa?
    Jag "råkade" bli gravid med en man jag knappt kände, men kände direkt att abort inte var någon utväg för min del. Jag fyller snart 37 och har ett barn sedan tidigare, så det känns lite som nu eller kanske aldrig. Min första dotters pappa skilde jag mig från under buller och bång mitt i graviditeten, så jag vet hur man klarar sig på egen hand vid det här laget.

    Pappan ringde idag, skällde och var smått galen över hur jag kunde tvinga honom till ett föräldraskap han inte valt. Ännu mer frustrerad blev han när han insåg att abort inte är ett alternativ för min del. Han tjatade om och om igen och frågade vad jag tyckte att han skulle göra. Jag svarade rakt och ärligt att han borde tänka på att hans agerande kommer att visa hans tre tonåriga söner hur en man beter sig, och vad ansvar innebär. Då blev han ännu argare........men är det inte sant?

    Mitt i all kaos finns en underbar man som trots allt tycker om mig och stöttar mig, det känns orealistiskt att någon skulle vara intresserad av en i nuläget. Men det finns visst helt underbara människor också.

    Hur ska jag lösa knuten med pappan?

  • Svar på tråden pappa mot sin vilja
  • I Love You Three

    Sitter i ungefär samma sits, pappan till mitt kommande barn stack när ja va i 3:e månaden, först ville han ha det, men ångraqde sig i vecka 13 och tyckte att jag skulle göra abort. när jag sa att det inte skulle bli så så stack han och har inte härt av sig sen dess..

    Det finns nog inte mycket at göra förutom att föröka prata med pappan, han kan inte tvinga dig till abort och du kan heller inte tvinga honom till ett faderskap. Han kommer alltid vara biologik pappa men du kan inte få honom att var delaktig om han inte vill. Förösk prata med honom, och funkar inte det så finns inte mycet annat o göra.

    Lycka till!

  • Tessiie

    Svår sits du sitter i, men han kan inte tvinga dig till abort. Det är ju din kropp och ditt beslut. Sen om han inte vill ha något med barnet att göra så kan ditt barn ändå få en manlig förebild, en pappa. Blodsband är inte allt Det vet jag av egen erfarenhet.

    Bra att det finns en person i din närhet som tycker om och stöttar dig.

    Hoppas allt ordnar sig för dig!

  • novembersol

    Tack!
    Jodå allt brukar ju ordna sig på ett eller annat sätt, men det känns bara så vemodigt. Även om han inte vill så insåg han själv att det skulle bli väldigt svårt att "Stänga ute" sitt eget barn ur sitt liv. Men hans eviga prat om att han önskade att allt var en ond dröm han ska vakna upp ur kan jag inte hjälpa till med tyvärr. Jag berättade för min 7-åriga dotter idag att hon ska bli storasyster- oj vad hon blev glad. Men frågan om vem som var pappa har ännu inte kommit (även om hon inte riktigt förstår det där ännu).

    Ska jag hålla dörren öppen för honom eller ska jag gå vidare i mitt liv?

  • Tessiie

    Jag tycker helt klart att du ska gå vidare med ditt liv. Vill sedan barnets pappa en dag ha kontakt med sitt barn, så kan ju ditt barn själv bestämma om h*n vill ha kontakt eller inte.

    Varför ska du vara snäll och hålla dörren öppen för pappan? Han ska väl inte kunna komma och gå som han vill.  Jag kanske är lite väl hård, men det finns så många män som tror att de kan göra precis som de vill.


    ♥ (¯`°?.¸ ♥ Tindra & Casper är mina sötisar ♥¸.?°´¯) ♥
  • I Love You Three

    Jag tycker inte heller du ska hålla dörren öppen, det gör definitivt inte jag so siter o ungefär samma sits, vist kontakten ska finnas där om han vill ha den, men tycker du ska gå vidare och gträffa nån bra Någon som vill ha dig och som inte skulle prata/bete sig på det sätt som den dör killen gör.

    Kram

  • novembersol

    Tack, du har rätt!
    Jag vill ha en MAN i mitt liv inte ett kräk, men någonstans kändes det som min "moraliska plikt" att åtminstone försöka med pappan. Men jag har insett idag att det aldrig kommer att bli möjligt - han är ju en barnrumpa.

    Men kan någon förklara för mig hur en man kan förälska sig i en gravid kvinna som väntar en annan mans barn? Känns smickrande.....smått otroligt.

  • familjen K

    Svår sits du sitter i... jag kan förstå både dig och den blivande pappan faktiskt.

    jag kan förstå att du inte vill göra abort och att du känner att du kan klara det på egen hand...

    Jag kan även förstå den blivande (om än motvilliga) pappan, det var inte det han räknat med kanske och i dagsläget har han trots allt INGEN SOM HELST MAKT att påverka detta.

    Ni har trots allt "tillsammans" blivit gravida, och det är kanske av "misstag", men detta är i så fall ett misstag som BÅDA två har ansvar för i verkligheten... men verkligeheten ser ju trots allt också så ut att det (pga biologiska förklaringar) är kvinnan som har sista, och därmed avgörande ordet i om ett barn ska bli till eller ej, vilket jag faktiskt kan förstå, vara fruktansvåärt frusterande för en del män, eftersom uppenbarligen båda varit oaktsamma men det är en part som har avgörande förmåga...

    Lycka till med ditt barn, och jag tror att ju mindre du "pressar" den blivande fadern desto mer tar hans nyfikenhet och "pappastolthet" över.

    Kram o glad påsk

  • novembersol

    Nej, själv tänkte jag att det var fel tid på månaden (vilket det borde varit) och han ägnade inte skydd en tanke (fast han var spiknykter)

  • Sosofofie

    Du skriver; Pappan ringde idag, skällde och var smått galen över hur jag kunde tvinga honom till ett föräldraskap han inte valt.

    Visst, men han hade ett val vid namn kondom!!
    Tycker absolut att du har rätt att säga att han ska vara en god förebild för sina söner! Stå på dig!

Svar på tråden pappa mot sin vilja